Bilden av Gustav III som en sminkad teaterkung finns nog bland de flesta svenskar. Ett hov fullt av lismande adelsmän som skrattade på konungens franska anvisning då han utbytte små lustigheter med det närvarande sällskapet. Operor och baler, svällande rokoko i dekor och klädsel, både på och utanför scenen. Men var det verkligen så? Ja, …
