Den brittiska skådespelerskan Patricia Phoenix är i stort sett okänd i Sverige, men en legend i England. Under 21 år porträtterade hon den färgstarka och varmblodiga Elsie Tanner i Coronation Street och tog glamouren till norra Englands nedslitna bakgator. Vägen till framgång var dock lång och hennes liv var minst lika dramatiskt i verkligheten som i tv-rutan. Det här är historien om Englands första tv-stjärna; den oförglömliga Pat Phoenix.

Fortsätt läsa

På Fabergémuseet på Shuvalovpalatset i Sankt Petersburg hittar man världens största samling av Fabergéföremål. I november reste Madame Scandaleuse till Ryssland tillsammans med Tidens Poesi och vi passade givetvis på att besöka det fantastiska museet. I filmen nedan får du följa med oss under vårt besök på palatset.

Följ med Madame Scandaleuse Magazine och Tidens Poesi till Sankt Petersburg och upplev det ryska imperiets huvudstad. Temat för resan är: ”Sankt Petersburg – på randen till revolution”.

DATUM: 10 – 17 november 2017
PRIS: 12500 SEK

Sista bokningsdatum och betalning: 1 oktober (för att boka – skicka ett mail till tidenspoesi@outlook.com).

Fortsätt läsa

Vi har besökt utställningen Slottsgarderoben á la Downton Abbey på Svaneholms slott i Skurup i Skåne. I smakfullt inredda 1800-talsrum presenteras ett stort antal klänningar som tillhört Mathilde Hallenborg och Eva Ehrensvärd, mor och dotter som under 1800- och 1900-talet bodde på slottet. Flertalet är klänningarna är uppsydda av ingen mindre än Augusta Lundin, 1800-talets främsta modeskapare. Förutom klänningar finns även mängder av solfjädrar, skor och hattar utställda. I filmen nedan får du följa med oss under vårt besök på slottet.

Var: Svaneholms slott, Skåne
När: 14 april – 1 oktober 2017
Entre: 60 SEK

erika1

Erika Lindblom

Annan intressant läsning: 
Augusta Lundin – Sveriges första stora modeskapare

Det sägs att sommaren är läsningens tid. Då slipper man, i alla fall för några veckor, jobbmail, kurslitteratur och tunglästa instruktioner och kan istället välja helt fritt. Kanske tillhör du dem som lägger sig i hängmattan med en god bok, eller tar du kanske med boken till stranden och läser i den värmande sommarsolen (vi håller tummarna för att juli kommer att bjuda på soligt väder)? Det har sagts att det bästa stället att läsa på är ombord på en liten båt, till ljudet av kluckande vågskvalp. Huruvida det är sant eller inte kan vi inte svara på, men Erika kan styrka att det är rogivande att läsa till ljudet av vågor. Den plats som hon helst av allt läser på är nämligen på toppen av en av de många bunkrar som Sverige lät uppföra som en del i den så kallade Skånelinjen som skulle skydda Sverige från invasion under andra världskriget.

För den som är sugen på att ägna sommaren åt lite läsning ger Erika och Linnéa sina bästa tips på böcker att läsa i sommar.

Fortsätt läsa

Få saker är så starkt förknippade med påsken som påskägg. Förr bestod påskäggen i huvudsak av dekorerade hönsägg som man gav bort, medan det vanligaste påskägget idag är en silkespappersbeklädd kartong fylld med godis. De mest exklusiva påskäggen hittar man tveklöst i de juvelprydda ägg som Fabergé tillverkade åt Rysslands två sista tsarer; Alexander III och Nikolai II. I den här artikeln berättar vi om ett av dessa ägg; det diamantprydda Vinterägget från 1913. Innan vi går närmare in på Vinterägget och dess skapare Alma Pihl ska vi dock vrida tillbaka klockan och redogöra för hur traditionen med Fabergéäggen föddes.

Fortsätt läsa

Lyx, flärd och makt. Under långa perioder är det till stor del kungahusen som innehaft just detta, medan större delen av befolkningen haft väldigt lite och levt nära svältgränsen. Tanken ”Undrar hur mitt liv skulle se ut om jag fötts som kunglig?” måste därför ha föresvävat nästan alla icke-kungliga människor minst en gång under deras livstid.

Medan detta är något som enbart eggar fantasin hos de flesta av oss, har vissa personer genom historien tagit denna tanke ett steg längre och faktiskt utgett sig för att vara av kunglig börd. I några av dessa fall har personerna tillochmed lyckats övertyga vänner till eller andra medlemmar av kungafamiljen om att de verkligen är den saknade kungligheten (och i vissa fall även övertygat sig själv om att hen verkligen var kunglig).

Det kanske allra mest kända exemplet på kungliga bedragare är Anna Anderson.

1922 hävdade en patient på ett mentalsjukhus i Dalldorf att en av de andra intagna var storfurstinnan Tatiana av Ryssland, tsar Nikolai II:s näst äldsta dotter. När den ryske emigranten kapten Nicholas von Schwabe fick höra detta besökte han sjukhuset och blev själv övertygad om att kvinnan var Tatiana. Kejsarinnan Alexandras tidigare hovdam Sophie Buxhoeveden menade dock att patienten var för kort för att vara Tatiana, och flera personer skulle istället senare komma att tro att hon var storfurstinnan Anastasia.

Anna Anderson, som hon senare kom att kallas, hade hittats två år tidigare efter att hon försökt ta livet av sig genom att hoppa från en bro i Berlin. Kvinnan ville inte uppge sitt namn, hade ärr på huvud och kropp och talade tyska med ”rysk” brytning. Under de kommande åren kom hon att skapa stor debatt, då vissa släktingar var övertygade om att hon var den riktiga Anastasia, medan andra var lika säkra på att hon var en bedragare. Alexandras bror, Ernst Ludvig av Hessen, anlitade en privatdetektiv som lade fram bevis för att kvinnan var den polska fabriksarbetaren Franziska Schanzkowska. Anderson själv hävdade att hon var storfurstinnan ända till sin död 1984.

I samband med att kvarlevorna från den ryska tsarfamiljen hittades 1991 togs DNA-test som visade att Anderson inte var släkt med Romanovs. När så skeletten från de sista medlemmarna hittades 2007 fanns inte längre några tvivel om att alla i tsarfamiljen dog 17 juli 1918.

Just det ryska hovet har haft sin beskärda del av bedragare, och en lyckades till och med bli erkänd som den äkta varan och krönt till tsar. Falske Dmitrij, som han har kommit att kallas, var en man som utgav sig för att vara Ivan IV:s (Ivan den förskräcklige) yngste son Dmitrij. Dmitrij dog av ett knivsår 1591 under oklara omständigheter, men enligt bedragarens utsago tog lönnmördaren fel och mördade en annan pojke. Efter att ha tagit tjänst hos den polska adelsfamiljen Wiśniowiecki berättade han om sin härkomst och flera personer som känt Ivan IV tyckte att mannen liknade tsarevitchen och han hade även många färdigheter som var vanliga inom adeln och hovet; utöver att vara duktig ryttare och kunna läsa talade mannen ryska, polska och franska flytande.

Last_minutes_of_False_Dmitry

Dmitrijs sista stund i livet, skildrat i en målning av Carl Wenig (1879)

Han samlade snabbt en mängd supportrar i Polen (även om inte alla var övertygade om att han faktiskt var Dmitrij och därmed den rättmätige tsaren) och hade snart en här på 3500 män. Han mötte de ryska trupperna vid två slag, innan nyheten om tsaren Boris Godunovs död kom. Med hjälp av sina supportrar fängslades den nye tsaren Fjodor II och Dmitrij kröntes till tsar den 21 juni 1605. Hans styre blev dock kort, och endast 11 månader senare stormades Kreml och Den falske Dmitrij mördades.

Historien tog dock inte slut där; under de närmaste åren skulle ytterligare två män (Den andre Dmitrij och Den tredje Dmitrij) påstå att de var den riktige Dmitrij.

En annan kunglighet som varit föremål för många bedragares påstådda identitet är Ludvig XVII av Frankrike. Efter avrättningen av hans far Ludvig XVI hölls prinsen fången tillsammans med sin mor en kort tid, innan han blev separerad även från henne. Under 1795 blev han allt sjukare och avled 8 juni samma år. Vid obduktionen avlägsnades prinsen hjärta för framtida bevaring, vilket var kutym för kungligheter på den tiden. Nästan omedelbart började rykten spridas om att prinsen hade rymt och att den kropp som begravts inte alls tillhörde honom.

På 1830-talet trädde Karl Wilhelm Naundorff, en tysk urmakare, fram och gjorde anspråk på att vara Ludvig XVII. Han kunde inte tala särskilt bra franska, men visste många detaljer om hovlivet och kunde prata med gamla hovtjänare som om han känt dem sedan länge. Han var också mycket lik prinsen och Ludvigs gamle barnsköterska var övertygad om att han var den äkta varan. Ludvigs syster, prinsessan Marie-Thérèse, var dock helt säker på att Naundorff var en bedragare och vägrade ta emot honom. Naundorff hävdade envist till sin död att han var Ludviq XVII, men ett DNA-test år 2000 kunde slutgiltigt fastställa att prinsen dog 1795 och att Neundorff inte var son till Marie-Antoinette.

Inte heller svenska hovet har varit beskonade från bedragare, och som en tillfällighet utfördes två av de mest kända fallen av bedragare som båda hette Anna.

Anna Gyllander föddes 1633 och hamnade i historieböckerna 1659 då det uppdagades att hon åkte runt i Sverige och påstod sig vara drottning Kristina. När denna nyhet nådde Karl X Gustav lät han Göta Hovrätt undersöka saken och de konstaterade rätt snart att det inte var den abdikerade drottningen som återvänt till Sverige. Gyllander menade dock att hon inte insåg allvaret i bedrägeriet och bad Karl X Gustav om nåd. Hon dömdes därefter till en månad på vatten och bröd och tvingades sedan i exil.

Anna Ekelöf var däremot en mer härdad brottsling och antog flera identiteter under sin brottskarriär; förutom att utge sig för att vara adelsdam och officer, påstod hon sig vid ett tillfälle 1765 vara kronprins Gustav (sedermera Gustav III). Då ”Gustav” befann sig vid den svensk-norska gränsen vid tillfället arresterades hon av de dansk-norska myndigheterna, och bedrägeriet uppdagades. Hon blev senare gripen även i Sverige och ställdes inför rätta, men nekade till att hon utgett sig för att vara kronprinsen (hon erkände dock att hon påstått sig vara greve).

På väg till domstolen för att få sin dom förkunnad välte skjutskärran med Ekelöf, varpå hon bröt armen och blev inkvarterad på en bondgård. Hon lyckades övertyga bonden om att hon verkligen var Sveriges kronprins och fick hjälp av honom att fly över norska gränsen. Hennes öde är okänt.

Linnéa Mähler 

Läs mer om Linnéa här! 

 

NYTT AVSNITT AV DET KUNGLIGA SMYCKESKRINET!

Nu lanserar vi det femte avsnittet i vår serie ”Det kungliga smyckeskrinet”. Det här avsnittet handlar om Kamégarnityret som kom till Sverige genom Josefina av Leuchtenberg och som kommit att förknippas med bröllop då diademet burits av flera brudar av ätten Bernadotte. Vi hoppas att du tycker om det!

Förresten, du vet väl att du kan prenumerera på vår youtube-kanal? Klicka in på kanalen och tryck på ”Subscribe” för att få alla våra filmer och klipp direkt i ditt flöde.

Linnéa Mähler och Erika Lindblom 

Läs mer om Linnéa och Erika här!

Man kan likna Sankt Petersburg vid ett väldigt bibliotek där varje byggnad är en äventyrsroman med sin egen spännande historia. Den mest välkända av dessa romaner, eller byggnader om vi ska vara bokstavliga, är nog det magnifika Vinterpalatset vid Neva som under 185 år var tsarernas officiella residens.

Dagens palats, med sin karaktäristiska gröna färg, är faktiskt det fjärde palatset i Sankt Petersburg att bära detta namn. Det första stod färdigt redan 1712, det vill säga endast nio år efter att Peter den store anlagt sin nya huvudstad i det sumpiga och osunda låglandet vid Nevas mynning. Tsar Peter ville göra Ryssland till en betydande makt i det upplysta Europa, och som ett steg i detta ville han uppföra en huvudstad mer storslagen än Wien och Paris. Med några av de bästa arkitekterna från kontinenten påbörjade han arbetet med att skapa vad som senare skulle komma att bli en av världens praktfullaste städer. Det första palatset, som ritades av den italienske arkitekten Domenico Trezzini, var en ganska liten stenbyggnad på två våningar som vilade på en hög grund. Mellan våningarna och grunden löpte en mezzanine. Huvudbyggnaden, vars mitt utmärktes genom en präktig risalit, flankerades av två lägre flyglar. Det var i den här byggnaden som Peter den store och Martha Skavronskaya, som senare blev kejsarinnan Katarina I, firade bröllop i februari 1712. Av denna anledning kallades palatset också för Peter den stores bröllopskammare.

1st_winter_palace

Det första Vinterpalatset

Fyra år senare var det dags igen. På den plats där Eremitageteatern nu står uppfördes mellan åren 1716-1722 det andra Vinterpalatset. Liksom sin föregångare var även detta palats relativt litet. Stilmässigt var det influerat av nederländsk barock med högt mansardtak (brutet tak), rusticerad bottenvåning och en rikligt skulpterad fronton som vilade på två kolonner. År 1723 kunde Peter den store flytta in med sin familj och i december samma år firade man förlovningen mellan Peter den stores äldsta dotter Anna Petrovna och Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Vid  denna tid började kejsarens hälsa, som aldrig varit särskilt god, att svikta rejält. Han plågades av njursjukdom och urinförgiftning och i januari 1725 avled han i sitt nya palats. Han var 52 år gammal och hade varit tsar i 42 av dessa. Året före sin död hade han utsett sin hustru Katarina till medregent och nu, vid makens död, var hon den första kvinnan att ensam regera det ryska riket. Under hennes regeringstid byggdes Peter den stores Vinterpalats om och ut, ett arbete som intensifierades under den nästföljande Peter II:s tid då palatset blev en del av ett större palats med samma namn.

Under de första åren efter Peter den stores död förlorade Sankt Petersburg mycket av sin status. 1728 flyttade hovet tillbaka till Moskva och många av Sankt Petersburgs uppburna familjer följde efter. Arbetet med den nya huvudstaden avstannade. I samband med kejsarinnan Anna Ivanovnas trontillträde 1730 lämnade dock hovet Moskva för Sankt Petersburg igen och här kom det att stanna fram till revolutionen 1917.

Kejsarinnan Anna var inte alls intresserad av det palats som hennes föregångare uppfört. Hon bosatte sig istället i Apraksinpalatset, ett imponerande barockpalats ritat av Jean-Baptiste Le Blond som enligt utländska besökare var så pampigt att ”till och med kungar blev avundsjuka”. 1732 gav kejsarinnan den franske arkitekten Bartolomeo Rastrelli i uppgift att rita ett nytt vinterpalats. Han föreslog en ut- och ombyggnad av det existerande Apraksinpalatset. Utbyggnaden skulle innebära att man byggde ihop palatset med andra omkringliggande byggnader. Kejsarinnan gillade förslaget och arbetet inleddes. Under hennes resterande åtta år vid makten pågick byggnationen och när Peter den stores dotter, Elizaveta, 1741 blev Rysslands nya kejsarinna övertog hon också ett halvfärdigt palats där vissa delar var i förskräckligt dåligt skick.

Kejsarinnan Elizaveta Petrovna

Kejsarinnan Elizaveta Petrovna

Den nya kejsarinnan älskade pompa och ståt. Hon anordnade baler, spelade kort, drack champagne och klädde sig i fantastiska klänningar utsmyckade med ädelstenar. För henne var ett storslaget palats en viktig symbol för rikets storhet och 1753 lämnade Rastrelli därför ett nytt förslag på hur palatset kunde byggas om. Kejsarinnan, som visserligen tyckte att det var besvärligt att behöva flytta ut ur sina rum, gav sitt bifall och arbetet med att skapa dagens kolossala palats inleddes. Ett av de mest omfattande projekten var att höja takhöjden med flera meter och ta upp stora fönster för att skapa salar lika pampiga som på Versailles. Salarna dekorerades med guld och inreddes med dyrbara skulpturer och målningar. Elizaveta var otålig och angelägen om att palatset skulle stå färdigt så snart som möjligt. Trots att befolkningen redan var hårt beskattad för att finansiera det så kallade Sjuårskriget där i stort sett alla europeiska stormakter var involverade höjde Elizaveta skatten på salt och alkohol för att påskynda färdigställandet. 1759 kunde hovet flytta in igen. Under sex år hade arbetet pågått dygnet runt, budgeten hade överskridits med närmare två miljoner rubler, men när det stod färdigt var palatset med sin överdådiga barockfasad och sina exklusiva rokokointeriörer ett av de pampigaste i världen. I två år hann Elizaveta njuta av sitt nya palats. Efter långvarig sjukdom avled hon i januari 1762, 52 år gammal.

Tiden efter Elizavetas död blev minst sagt turbulent. Väl införstådd i att hennes systerson och arvinge Peter III inte var någon lämplig rysk regent hade Elizaveta under många år och på olika sätt försökt förhindra att han ärvde tronen, men utan egna legitima barn lyckades hon inte göra något åt det. Liksom Elizaveta och många andra befarat började Peter III sin regeringstid med att byta sympatier i Sjuårskriget och ställa sig på ärkefienden Preussens sida. Peters hustru Katarina, född prinsessan Sophie av Anhalt-Zerbst, insåg även hon att Peter innebar en katastrof för imperiet och i juli 1762 genomförde hon en kupp där maken mördades och hon själv utropades till kejsarinna.

Katarina den storas tronsal i nyklassicism

Katarinas tronsal i nyklassicistisk stil

Katarina II, som regerade Ryssland i trettiofyra år och som är mer känd under namnet Katarina den stora, fortsatte att utveckla Vinterpalatset. Det blev ännu större och interiörerna förnyades. Nya paradsalar byggdes och palatset sammanfogades med tre nybyggda palats. Barocken och rokokon ersattes av nyklassicismen som kom på modet under 1700-talets senare del. Idag är det denna stil som dominerar palatset och resterna av Rastrellis rokoko är relativt få. Den finns dock bevarad i sin helhet i det överdådiga trapphus som möter besökare av dagens museum. Katarina, som var angelägen att visa att hon var en bildad och intellektuell kvinna, fyllde palatset med mängder av konst. Kvantitet gick framför kvalitet, men hon lyckades ändå förvärva verk av mästare som Rubens, Titian, Rafael och Rembrandt. Tsarerna Paul I, Alexander I och Nikolai I fortsatte i Katarinas anda och under 1800-talets första hälft utökade de konstsamlingen, byggde ut palatset och lät den avskalade 1700-taletsklassicismen kompletteras med den lite mer mustiga ryska empiren.

Vinterpalatset har varit arena för många dramatiska händelser, och 1837 inträffade något som kunde ha förstört palatset för all framtid. En scen decemberkväll, när mörkret låg kompakt över den kejserliga huvudstaden, utbröt en stor brand. Brandutvecklingen var lyckligtvis förhållandevis långsam och soldater och vanliga invånare ryckte in och räddade palatsets dyrbara föremål. De bar ut dem på torget och trots att mängder av människor passerade stals inte ett enda. Detta valde man att se som ett bevis på att Sankt Petersburgs befolkning hade en ovanligt hög moral. I trettio timmar brann palatset. När elden tillslut slocknade var interiörerna i stort sett totalförstörda. Nikolai I var angelägen om att palatset genast skulle återställas och under åren 1838 – 1840 restaurerades det. De officiella delarna av palatset fick sitt tidigare utseende, medan de mer privata rummen inreddes i olika stilar. Under resterande delen av 1800-talet genomfördes några mindre förändringar. Palatset fick elektricitet och nya ventilation- och värmesystem. I samband med att den sista tsaren Nikolai II och hans hustru Alexandra flyttade in fick delar av palatset nya interiörer. Tillkom gjorde bland annat ett fantastisk nygotiskt bibliotek.

Dumans öppnande

I ungefär tio år bodde  den sista tsarfamiljen i palatset, sedan flyttade de till det betydligt intimare Alexanderpalatset i Tsarskoe Selo. Vinterpalatset användes fortfarande vid officiella sammanhang, till exempel vid dumans öppnande 1906, men efter 1905 var det ingen som bodde där permanent. Under första världskriget ställdes sängar upp i de stora salarna och palatset användes som militärsjukhus. För att göra plats för sjukhuset packades en stor del av föremålen ihop och skickades till Moskva för magasinering. Tack vare det överlevde många dyrbara föremål och konstskatter revolutionen som gick mycket hårt åt Vinterpalatset och andra platser förknippade med tsardynastin.

Under belägringen av Leningrad (1941 – 1944) skadades palatset svårt, och när den var över slogs det fast att det skulle restaureras. År 1946 öppnade det som statligt museum och blev en del av Eremitaget, som redan under 1920-talet öppnats för allmänheten. Idag är det forna kejserliga palatset ett av världens största och mest kända museer. Trots att hundra år passerat sedan imperiets fall står det fortfarande där som en symbol för det kejserliga Rysslands storhet.

Snabbfakta
Rum: Cirka 1500
Fönster: 1945
Dörrar: 1786
Trappor: 117
Stil: Barock
Byggnadsår: 1732

Här kommer lite bilder från mitt eget besök på Vinterpalatset och Eremitaget.

erikalindbom

Erika Lindblom 

Läs mer om Erika här! 


Är du nyfiken på Sankt Petersburg? Följ med Tidens Poesi och Madame Scandaleuse Magazine till den forna kejserliga huvudstaden. Tillsammans upplever vi bland annat Vinterpalatset, Peter-Paulfästningen, Katarinapalatset och Kyrkan på blodet. Vi avslutar resan med en historisk bal i ett före detta kejserligt palats. Klicka här för mer information.

Följ med Madame Scandaleuse Magazine och Tidens Poesi till Sankt Petersburg och vandra i tsardynastins fotspår. Tillsammans upplever vi bland annat Vinterpalatset, Peter-Paulfästningen, Katarinapalatset och Kyrkan på blodet. Vi avslutar resan med en historisk bal i ett före detta kejserligt palats. Välkommen med din bokning!

DATUM: 6 – 12 mars 2017 (för de som inte vill medverka på balen finns möjlighet att resa hem den 11 mars)
PRIS 6 DAGAR: 9400 SEK
PRIS 7 DAGAR: 10400 SEK (balbiljett på cirka 500 SEK tillkommer)

Sista bokningsdatum och betalning: 25 januari (för att boka – skicka ett mail till madamescandaleuse@hotmail.com).

DETALJERAT RESEPROGRAM

DAG ETT
Samling tidigt på morgonen på Arlanda för avfärd mot Sankt Petersburg. Från Arlanda flyger vi till Helsingfors och tar pendeltåget till en järnvägsstation. Där kliver vi på det moderna finska snabbtåget ”Allegro” som för oss till Sankt Petersburg. Resan tar 3,5 timme och det finns möjlighet att köpa något att äta och dricka ombord. Vi anländer till Sankt Petersburg vid 14.30 och åker direkt till hotellet där vi checkar in. Vi samlas sedan i ett av hotellets konferenssalar där vi fikar och delar ut kartor och annan nödvändig information. Efter det åker vi buss till ett vaxkabinett som är beläget i ett av Sankt Petersburgs förnämsta barockslott. Där får vi bekanta oss med Peter den store, Katarina den stora och andra medlemmar ur den kejserliga dynastin. Vi avslutar dagen med att äta middag tillsammans på det mysiga 1800-talskaféet Literatrunoje café där självaste nationalskalden Pushkin tar emot i dörren.

DAG TVÅ
Vi börjar dag två med att åka buss till Peter-Paulfästningen som är en av Sankt Petersburgs äldsta och främsta sevärdheter och. Här, i vad som betraktas som Sankt Petersburgs hjärta, tittar vi på den överdådiga Peter-Paulkatedralen där de flesta av tsardynastins medlemmar ligger begravda, och besöker övergivna fängelsehålor där bland annat Peter den stores son Aleksey, furstinnan Tarakanova som påstod sig vara kejsarinnan Elisabeths hemliga dotter och författaren Dostojevskij suttit fängslade. Efter besöket på fästningen åker vi till Café Rasputin där vi äter en traditionell rysk lunch. Vi åker sedan till Eremitaget, ett av världens största och främsta konstmuseer. Här tittar vi närmare på paradsalarna i Vinterpalatset, porträttgalleriet över Romanovdynastins kejsare och kejsarinnor och mycket mer. Efter besöket på Eremitaget är det fri tid för resten av dagen. På kvällen finns det möjlighet för den som vill att gå på opera, balett eller teater med mera.

DAG TRE
Idag börjar vi dagen med att besöka Jusupovpalatset vid Moika, ett av Sankt Petersburgs mest exklusiva och berömda stadspalats. Här bodde den oerhört förmögna familjen Jusupov och det var också här som Rasputin mördades i december 1916. På Jusupovpalatset börjar vi med en rundtur och tittar sedan på en utställning om Rasputin. Efter det äter vi en gemensam lunch innan det bär av till den svenskfödde hovskräddaren Johan Petter Lidvalls ateljé på Bolshaja Morskaja. Vi fortsätter till Politiska museet som är inrymt i Mathilde Kschessinskas fantastiska Art Nouveau-hus. Mathilde Kschessinska var prima ballerina vid Marinskijteatern och älskarinna åt flera storfurstar, bland annat den framtida tsar Nikolai II, den sista tsaren av Ryssland. Efter besöket åker vi buss tillbaka till hotellet.

DAG FYRA
Idag beger vi oss till staden Pushkin (tidigare Tsarskoe Selo – Tsarens by) som ligger 25 kilometer söder om Sankt Petersburg. Här besöker vi det välkända Katarinapalatset, ett fantastiskt rokokopalats som fick sitt pampiga utseende under kejsarinnorna Elisabeth och Katarina den stora. Intill det stora palatset ligger ytterligare ett intressant palats – Alexanderpalatset, ett av världens främsta exempel på nyklassicism och den sista tsarfamiljens permanenta residens. Alexanderpalatset är stängt för en välbehövlig renovering, men vi kommer att titta på det från parken och lära oss mer om palatset och den sista tsarfamiljen. Efter denna fullspäckade förmiddag äter vi lunch tillsammans innan vi åker tillbaka till staden. Väl tillbaka i Sankt Petersburg fyller vi på energin med lite fika och fortsätter dagen med att besöka Fabergémuseet i Shuvalovpalatset som har världens största samling av Fabergéföremål. Efter besöket står ”egen tid” på schemat.

DAG FEM
Vi börjar dagen med att besöka Kyrkan på blodet, en imponerande kyrka i gammal moskovitisk stil som uppfördes som ett minnesmärke över tsar Alexander II som mördades på samma plats i mars 1881. Vi äter sedan en gemensam lunch. Efter lunchen väntar balförberedelser för de som ska medverka på morgondagens bal, medan de som inte ska vara med får några timmars egen tid. På kvällen samlas vi på en restaurang och äter en gemensam avslutningsmiddag.

DAG SEX
Efter frukost på hotellet är det avresa för de som inte ska medverka på balen. Övriga ägnar förmiddagen åt balförberedelser. Klockan tolv anländer vi till Nikolajevskypalatset, ett före detta kejserligt palats i nyklassicism beläget i centrala Sankt Petersburg. Där förvandlar vi oss från moderna människor till herrar och damer från 1800-talets början. Balen börjar klockan två och pågår till tio på kvällen. Efter balen åker vi buss tillbaka till hotellet.

DAG SJU
Vi äter frukost på hotellet och åker sedan till järnvägsstationen från vilken vi tar snabbtåget till Helsingfors. Från Helsingfors flyger vi till Arlanda. Vi är tillbaka i Sverige vid 16-tiden.

DET HÄR INGÅR I PRISET:

Flyg Arlanda – Helsingfors tur och retur
Snabbtåg Helsingfors – Sankt Petersburg tur och retur
Busstransfer i Sankt Petersburg
Fem eller sex nätter (beroende på vilket resealternativ du väljer) på tre- eller fyrstjärnigt hotell
Frukost på hotellet
Fyra luncher
Två middagar
Inträden till museer
Guidningar på svenska/engelska
Svensktalande reseledare (Johan och/eller Olga)
Hjälp med att boka kvällsprogram

Observera:
Visum – 655 SEK om man ordnar det själv, 800 SEK om vi hjälper till. Proceduren tar cirka två veckor.
Pass som är giltig minst sex månader efter visumets sista dag
Balbiljett – cirka 500 SEK
Avgift för att hyra balkläder
Enkelrumstillägg – 1200 SEK

För mer information, se Tidens Poesis hemsida.