Den ryska hovdräkten

Få saker karaktäriserar det storslagna ryska hovet som den ryska hovdräkten; en fantastisk klänning i dyrbar sammet dekorerad med guld- och silverbrokad. Sista gången hela det ryska hovet klädde upp sig till tänderna och framträdde i dessa dräkter var vid dumans invigning 1906. Många anade redan då att det ryska imperiet levde sina sista dagar, men få kunde nog föreställa sig hur fort det faktiskt skulle komma att störtas. Idag är den ryska hovdräkten en fascinerande påminnelse om en värld som inte längre finns.

För att förstå den ryska hovdräktens utveckling måste vi gå långt tillbaka i tiden. Det ryska hovet före Peter den store var en ganska ålderdomlig inrättning starkt influerad av Bysans. Det var där, i det gamla Östromerska riket, som den ortodoxa kristendomen hade sitt högsäte. Denna influens påverkade inte bara kyrkan och tron, utan också klädedräkten. Vid det första moskovitiska hovet som bildades på 1100-talet såg man ut ungefär som dagens ortodoxa präster gör. Herrarna bar långa kaftaner och damerna sarafaner (hängselklänning). De var tillverkade av det finaste silke som gick att få tag på och utsmyckade med guld- och silvertråd, ibland också ädelstenar. Till sarafanerna hade damerna ofta kokoshniks, en slags halvmåneformad huvudbonad. Även på landsbygden bars kaftaner och sarafaner, men naturligtvis av mycket enklare modell.

Ryssland var ett slutet land och när övriga Europa återupptäckte antikens konst och vetenskaper och medeltid övergick i renässans förblev Ryssland oförändrat. Detta innebar att det ryska hovet fram till sent 1600-tal bar samma typ av kläder som på 1100-talet. Med Peter den store, som tillträdde tronen på 1680-talet, kom dock förändring. Han ville göra Ryssland till en del av det upplysta Europa och han genomdrev flera ekonomiska, sociala och politiska reformer för att åstadkomma detta. Han anlade bland annat den nya huvudstaden Sankt Petersburg och tog bort den ryskklingande titeln tsar och ersatte den med kejsare. Peter den store gav sig också på hovets sätt att klä sig och år 1700 förbjöd han männen vid sitt hov att bära kaftaner. Året därpå gick han ett steg längre, då utfärdade han en doktrin som gällde för hela Moskva:

Alla Moskvas invånare, inklusive samtliga livegna som kommer till staden, måste klä sig i tyska kläder. Undantagna från denna regel är präster och jordbruksarbetare. Ytterkläderna måste bestå av franska eller saxiska rockar och under måste man bära en tunn väst med ärmar, knäbyxor, stövlar, skor och tyska hattar. Kvinnor, oberoende av rang, och deras barn måste bära tyska klänningar, hattar, kjolar och skor. Från och med idag får ingen bära ryska kläder.

På bilderna nedan ser vi Peter den store och hans föregångare Fjodor III. Skillnaden mellan det västerländska modet och det traditionella bysantinska/moskovitiska modet framträder tydligt.

Det västerländska modet fick snabbt fäste vid det ryska hovet. Under det tidiga 1700-talet kom modeinfluenserna främst från Tyskland, men från 1730-talet och framåt var det Frankrike som gällde. Damerna klädde sig i färggranna sidenklänningar med breda kjolar och på huvudet bar de vitpudrade peruker. Det ryska hovet och den ryska adeln blev så inriktade på att efterlikna Frankrike att en brittisk ambassadör kommenterade;

Den ryska adelsmannen ägnade hela sitt liv åt att begrunda det västerländska sättet. Han hade försökt vara hemma bland utlänningar, men blev bara en utlänning i sitt eget hem. I Europa betraktades han som en tatar i europeiska kläder, men själv såg han sig som en fransman född i Ryssland.

Napoleonkrigen i början av 1800-talet innebar att den ryska vurmen för Frankrike avtog. Plötsligt betraktades det franska som opatriotiskt. 1800-talet var också tiden då nationalstaten växte sig stark och det blev viktigt att hitta en egen nationell identitet. För att hitta det äkta ryska blickade man bakåt, till tiden före Peter den stores reformer. Denna russifiering av landet påverkade även klädseln vid hovet.

47390008_288798158428702_8309980338654806016_nUnder det tidiga 1800-talet fanns det ingen enhetlig stil bland damerna vid hovet, istället klädde man sig i det man själv trivdes i. Tsar Nikolai I tyckte inte om den blandade stilen och en dag satte han ner foten. Han ville se samma enlighet mellan damerna vid hans hov som han såg mellan de uniformsklädda herrarna. Dessutom var uniformen praktisk då det gick att avgöra personens rang bara genom att titta på den. Han bestämde sig för att införa en officiell hovdräkt som samtliga damer vid hovet skulle bära vid officiella tillfällen. Den nya hovdräkten lanserades på 1830-talet och var en blandning mellan det gamla bysantinska modet och det vid tiden rådande modet. Hovdräkten bestod av tre delar; en broderad vit kjol, ett långt släp som fästes vid midjan och ett liv i sammet med bara axlar och långa breda ärmar. Som huvudbonad infördes den gamla traditionella huvudbonaden kokoshnik. Från början var dessa kokoshniks ganska enkla sammetsbågar dekorerade med pärlor, men ju längre in på 1800-talet man kom desto mer exklusiva blev de. Mot slutet av 1800-talet blev det vanligt med kokoshnikformade tiaror – ett mode som sedan spred sig till resten av Europa.

Det fanns mycket bestämda regler om vem som fick bära vilken färg. Klänningar i guld- och silverbrokad var reserverade för kejsarinnan och storfurstinnorna. Om kejsarinnan valde att bära silver fick storfurstinnorna inte bära den färgen. Det betydde att storfurstinnorna väldigt sällan hade möjlighet att bära silver då kejsarinnan, på grund av tyngden, nästan alltid valde bort klänningar i guldbrokad. Kejsarinnans hovdamer hade två färger att välja mellan; granatrött eller smaragdgrönt. Släpets längd och mängden broderier visade vilken ställning hovdamen hade. Ju högre ställning och titel, desto längre släp.

De ryska hovdräkterna väckte stor beundran, men var dessvärre otympliga och påfrestande att bära. De kunde väga upp till 30 kilo och till detta tillkom smycken och kokoshnik. Vid officiella tillställningar var damerna dessutom tvungna att stå upp flera timmar i sträck och det var därför inte ovanligt att de svimmade. En brittisk besökare ska ha sagt; ”Först svimmade kejsarinnan och sedan föll storfurstinnorna som döda svanar. De svimmade om varandra tills det att ceremonin var slut. Det var en befrielse!”

Bilden nedan är tagen vid dumans invigning i april 1906. Vi ser bland annat kejsarinnan Alexandra Fjodorovna, änkekejsarinnan Maria Fjodorovna och storfurstinnorna Xenia Alexandrovna, Olga Alexandrovna, Maria Pavlovna den yngre och Maria Pavlovna den äldre.

Empress_Alexandra_Feodorovna,_dowager_empress_Maria_Feodorovna_and_grand_duchesses_Olga_and_Xenia_Alexandrovna_at_the_opening_of_the_Duma

Lyckligtvis förvarades många hovdräkter i magasin när revolutionen utbröt och har därför överlevt till eftervärlden. Idag kan du bland annat se dem på Eremitaget i Sankt Petersburg och i Livrustkammaren i Kreml.

Sedan flera år tillbaka föreläser jag om den ryska hovdräkten. Är du intresserad av att boka en föreläsning? Kontakta oss på madamescandaleuse@hotmail.com eller skicka ett PM på facebook.

Erika Lindblomerika1

Annonser

Kommentera