Tre kvinnor och en spegel


Ett fotografi. Tre kvinnor och en spegel. Vad berättar bilden för oss? Är det ett utsnitt ur verkligheten – en ögonblicksbild bevarad till eftervärlden – eller har bilden en djupare mening? Hur mycket kan en bild berätta om det sena 1800-talet och kvinnans situation? I våras skrev jag en uppsats där jag analyserade sex fotografier av kungliga kvinnor. Jag ville undersöka hur kvinnliga kungligheter under 1800-talets andra hälft framställdes i fotografi och om och hur dåtidens könskonventioner avspeglade sig i dessa.

För att analysera bilderna utgick jag från en metod som grundar sig i semiotiken, det vill säga en metod där bildens olika delar tolkades som tecken för någonting. Analysen delades upp i två nivåer – denotation och konnotation. I den första nivån beskrevs bildens formella aspekter, vad man konkret ser. I den andra nivån analyserades bildens olika delar var för sig och i relation till varandra för att sedan sättas in i sitt sammanhang och ges en djupare innebörd.

Jag tog avstamp i konstruktivismen, en teoribildning som växte fram under 1960- och 1970-talet och som är föregångare till dagens genusvetenskap. Enligt denna teoribildning har det som anses ”manligt” och ”kvinnligt” inte någonting med det biologiska könet att göra, utan är en konstruktion av sociala och kulturella föreställningar. Sociologen Erwin Goffman anser att jaget är ett resultat av ett socialt samspel. Det vill säga, att jaget framställs utifrån hur man vill och förväntas framstå. Ytterligare en teoribildning som löpte som en röd tråd genom analysen var så kallade blickteorier som intresserar sig för makt och positioner; vem som tittar på vem och på vilket sätt. Att äga en blick, att blicka ut ur bilden och tillbaka på den som betraktar det är ett uttryck för att den avbildade innehar makt och är aktiv. Att förneka någon en egen blick och bara låta den avbildade betraktas är däremot att avhumanisera personen. Den avbildade blir ett passivt objekt, en sak som i lugn och ro kan betraktas och bedömas.

För att det skulle vara möjligt att sätta in bilderna i sitt sammanhang redogjorde jag även för fotografiets historia och funktion under denna tid samt för den kvinnliga kunglighetens situation under 1800-talets andra hälft. Det faktum att fotografiet hade potential att nå en stor publik resulterade i att de fotograferade ofta adopterade en ”visuell persona” som framställde dem på ett idealiserande sätt. För att kommunicera den önskvärda personligheten använde man sig vanligen av olika artefakter och utstuderade poser. Som en följd av detta var kompositionen i många fotografier nästintill identisk. Det viktiga var inte att uttrycka individualitet, utan att passa in i ett socialt sammanhang. Angående kvinnans situation varierande den givetvis beroende på ställning och vilket kungahus hon tillhörde. Därför valde jag att beskriva de ”generella dragen” och koncentrera mig på de roller som förekom i de sex fotografier som jag hade valt ut – barnet, den unga ogifta kvinnan samt den gifta kvinnan. Jag kunde konstatera att prinsessorna uppfostrades utifrån ett givet mål; att hon skulle giftas bort och bli maka och mor.

Med utgång i texten ovan vill jag, tillsammans med er, analysera den här bilden av Alix* och Elizabeth av Hessen (Elizabeth var vid denna tid storfurstinna av Ryssland) från 1888 som jag har hämtat ur Hessisches staatsarchiv Darmstadt.

alixochella

Vi börjar med den första nivån, att beskriva vad vi konkret ser.

Det svartvita fotografiets bakgrund är förhållandevis svag och grumlig, ändock är det möjligt att urskilja konturerna av ett rum. Rumsinteriören innehåller flera dekormoment; tydligast framträder stuckaturen vid listerna och kassettaket. Bakgrunden skapar ett tydligt djup, särskilt genom den hästskoformade portalen till höger. Även området omkring portalen är rikligt dekorerad. Bildens kvalitet är dock så dålig att det inte går att urskilja de enskilda dekormomenten, men i sin samlade form ger de ett intryck av en förhållandevis mustig kejsarstil. Till vänster anar man något som ser ut som ett blyinfattat fönster. På golvet ligger en orientalisk matta.

Bildytan domineras av fem bildelement; tre kvinnor, en spegel och ett bord. Spegeln står i mitten och framför den finns de tre kvinnorna. Kvinnan till vänster är äldre än de övriga två. Vi ser henne från sidan. Hon är klädd i svart klänning med vita ärmslag och krage. Håret är uppnålat i nacken och på huvudet har hon en vit hätta. Hon blickar rakt fram.

Framför spegeln sitter en yngre kvinna med sidan åt oss, men tack vare hennes spegelbild ser vi henne från två olika vinklar: från sidan och snett framifrån. Hon har på sig en djupt skuren vit klänning med korta ärmar och stor kjol. Runt halsen har hon ett tunnare halsband och runt båda handlederna armband. Håret är uppsatt högt upp på huvudet. Den äldre kvinnan har sin hand på den yngre kvinnans huvud och en blomma fastnypen mellan tummen och pekfinger. Med huvudet lutat något åt sidan blickar den yngre kvinnan upp på kvinnan som står framför henne i likadan klänning, för oss till höger i bild. Denna kvinnas hår är uppsatt och utsmyckat med en vit fjäder. Runt halsen bär hon ett halsband. Hon står med sidan mot oss, men vrider på huvudet så att vi ser ansiktet framifrån. Hon blickar stadigt ut ur bilden. Hennes vänstra arm är utsträckt. Hon håller i vita blommor som den yngre kvinnan antingen lämnar över eller tar emot. Framför kvinnan till höger står ett träbord med ett antal mindre föremål på, bland annat en hårborste. Samtliga tre kvinnor ser allvarliga ut.

Så, när vi nu har beskrivit bilden är det dags för nivå två – att analysera bildens olika delar var för sig och i relation till varandra och sedan sätta in bilden i sitt sammanhang och ge den en djupare innebörd.

Genom att använda sig av en bakgrund där ett förhållandevis exklusivt rum träder fram är det tänkbart att man med detta fotografi vill ge en illusion av att kvinnorna befinner sig på ett slott, inte omöjligt på hertigfamiljen av Hessens permanenta residens i Darmstadt. Rumsdetaljerna: det blyinfattade fönstret, kassettaket och den empirinspirerade portalen, kan ses som representationer för olika stilperioder. Detta kommunicerar i sin tur en eventuell vilja att uttrycka att slottet, och därmed också prinsessorna, tillhör ett kungahus med en lång och rik historia. Detta är ett grepp som känns igen från oljemåleriets framställning av kungligheter.

Vi vet att kvinnan framför spegeln är prinsessan Alix av Hessen-Rhein och kvinnan till höger hennes äldre syster, storfurstinnan Elizaveta Feodorovna av Ryssland. Däremot specificeras inte vem den äldre kvinnan till vänster är. Sättet hon är klädd, svart klänning i kombination med vit hätta, överensstämmer dock med den etablerade bilden av den viktorianska tjänarens arbetsuniform vilket gör att vi kan dra slutsatsen att hon tillhör tjänstestaben. Detta förstärks genom att hon ser ut att vara i färd med att utsmycka prinsessan Alix’ hår med en blomma. Genom sin rörelse är hon aktiv, men på grund av avsaknaden av en egen blick, hennes placering långt ut till vänster i bild och sättet på vilken klänningen flyter ihop med mattan försvinner hon nästan in bakgrunden. Blicken glider alixochellaförbi henne. Hon är närvarande, men inte viktig.

Genom sättet som tjänstekvinnan och storfurstinnan är placerade, vända mot bildens mitt, söker sig blicken istället via dessa vinklar in till prinsessan Alix och den centralt placerade spegeln i vilken vi kan se hennes spegelbild. Hon är med andra ord bildens centrala motiv, fotografiets huvudperson. Sättet på vilket de två äldre kvinnorna integrerar med henne tyder på att de gör henne iordning inför något. Betänks att fotografiet är taget 1888 och att prinsessan Alix föddes 1872 kan vi konstatera att hon vid tillfället var sexton år gammal. Kombinerar man hennes ålder, det faktum att hon och hennes syster är iförda aftontoilette, att systern (som var gift och levde som storfurstinna i Ryssland) är närvarande och att det förmodade tillfället ansetts så viktigt att det dokumenterats är det möjligt att fotografiet visar prinsessan inför sin debutantbal, det vill hennes inträde i vuxenlivet.

Vid sidan av tjänstekvinnan och sin äldre syster förefaller prinsessan Alix passiv, inte minst genom den bortvända blicken. Medan den gifta storfurstinnan, ej längre tillgänglig på äktenskapsmarknaden, tittar tillbaka mot betraktaren med självsäker blick ser prinsessan Alix upp på sin syster. Storfurstinnan har uppnått den ogifta prinsessans slutgiltiga mål och hon finns där för att guida sin yngre syster, hjälpa henne att uppnå samma sak. Hon är ett stöd och en förebild, precis som könskonventionen för den gifta kvinnliga kungligheten föreskrev.

Genom att prinsessan Alix inte blickar ut ur bilden och möter betraktaren förnekas hon en egen blick. Enligt blickteorierna avhumaniserar detta henne, och gör henne till ett passivt föremål som i lugn och ro kan studeras. I detta fall kan hon dessutom studeras från flera vinklar – både framifrån och från sidan. Betänker man dessutom att en ung kvinna av kunglig börds främsta uppgift var att gifta sig kan fotografiet liknas vid ett friarporträtt eller en kontaktannons. På det viset blir mannen aktiv och närvarande, trots att han inte finns med i själva fotografiet. Det är hans blick som ska bedöma, han som ska avgöra huruvida hon är lämplig eller ej. Den vita klänningens symbolik om oskuld, renhet och helighet och återhållsamheten i hennes posering hjälper till att kommunicera att ”här finns en prinsessa med de rätta yttre och inre egenskaperna”. Hennes yttre och inre vävs alltså ihop och förväntas spegla varandra. Hela hennes identitet bestäms av hennes yttre uppenbarelse. Fotografiet blir en plattform för att marknadsföra denna identitet, denna prinsessa som genom sin passivitet och bortvända blick blivit avhumaniserad. Utifrån denna tolkning är fotografiet inte bara ett fotografi som föreställer prinsessan Alix av Hessen, det är också ett fotografi av ett bytesobjekt. Prinsessan Alix är en vara på äktenskapsmarknaden. Hon är till salu.

Det här är sättet på vilket jag har valt att tolka bilden. Hur skulle du tolka den? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.

Erika Lindblom erikalindbom

Läs mer om Erika här! 

Annan intressant läsning: 

Slösande adelsdamer och skrivande prinsessor 

*Alix gifte sig 1894 med den nyblivne tsar Nikolai II av Ryssland.

Annonser

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s