Havorringens mystiska försvinnande


Året var 1986, närmare bestämt den 18 juni, då något mycket besynnerligt skedde på Gotlands Museum. Personalen hade börjat sin dag som vanligt, men under lunchtid hände det som skulle komma att påverka museet ända fram till idag.

Föreställ er detta. Alla kommer till jobbet som vanligt. Tänder lamporna i de mörka salarna, kokar en kopp kaffe och tar itu med dagens arbetsuppgifter. Allting rullar på som vanligt fram till lunchtid. Då plötsligt utlöses larmet i Skattkammaren. Personalen släpper vad de har för händer och skyndar dit. De genomsöker rummet, men finner att alla glasmontrar är hela. Ingenting har hänt. Alla återgår till vad de gjorde innan och är snart försjunkna i arbetet igen. Men bara en halvtimme senare utlöstes larmet igen. Den här gången upptäcks det att en av glasmontrarna är upplåst. Det är Havorringens monter, men inte ens då saknas något. Märkligt, men ingen skada skedd, allt fanns ju kvar. Inte förrän dagen därpå runt samma tid upptäcktes det att den tunga guldhalsringen var försvunnen.

Att stölder av dyrbara föremål kan inträffa är ju i sig inget konstigt, men det som har gäckat museet och polisen sedan dess är det faktum att inga glasrutor var krossade. Låset var intakt, men ringen var försvunnen.

25 år tidigare hittades den stora, bastanta guldhalsringen på södra Gotland, i Hablingbo socken, av en slump. Det hände i samband med utgrävningarna av fornborgen vid Havor som den påträffades.

Fornborgar, som den här på södra Gotland, varierar i storlek och är omringade av murar eller vallar. De användes kontinuerligt fram till medeltiden och tros ha använts både i fredliga sammanhang och i krigssammanhang. Vallen runt Havorborgen är ca 1 meter hög och 8 meter bred. Ovanpå vallen har det funnits en träpalissad. Hur och i vilket syfte borgen använts är mindre klart. Om den inte fungerade som en varning för oinbjudna gäster utifrån så skulle den i så fall ha fungerat som en boplats för de mer framstående personerna i byn. Det var där alla händelser av betydelse skedde. Administrativa beslut kan ha fattats och rituella företeelser genomförts, så som byteshandel. Indikationer finns för att det även kan ha förekommit dryckesritualer. Helt otroligt är det inte med tanke på vad som hittades vid borgen 1961.

Under en sten på Havorborgens insida hittades ett av det kanske mest uppseendeväckande fornfynden i Nordens historia. I ett bronskärl låg den glittrande skatten bestående av romerska vinskopor, klockor och en sil, allt i brons. Och såklart, den 24 centimeter i diameter stora halsringen i massivt guld. Den vägde cirka 800 gram (tänk er att ha det kring halsen!) och tros ha tillverkats under 100-talet e. Kr. Den var vackert bearbetad och säkerligen väldigt värdefull redan när den tillverkades. Storleken på ringen har lett till spekulationer att den inte burits av en människa utan möjligtvis av en gudabild. Hur det nu än är med den saken är ringen ett maffigt bevis på att bling bling alltid har varit populärt.

Innan ringen hittades föreslogs det att halsringar av den här sorten hade ett västkeltiskt eller sydöstligt ursprung, men efter bland annat fyndet av Havorringen räknar man idag med att de även kan ha tillverkats i Norden. Själva guldvärdet i ringen uppskattas till inte mer än cirka 40 – 50 000 kronor, men värdet som det konstföremål det är uppskattas till 10 miljoner eller kanske ännu mer.

Vart ringen har tagit vägen ligger ännu dolt för alla utom den klåfingriga person som stulit den. De teorier som finns är att ringen antingen gått till en samlare eller har smälts ner. Det fanns också spekulationer om att det kunde ha rört sig om ett insiderbrott, vilket låter mest troligt med tanke på att det inte fanns några som helst skador på låset eller montern den låg i. Tänk er själva, hur lätt skulle det vara att som privatperson valsa in på ett museum och plocka ut ett nästan tvåtusen år gammalt föremål ur sin monter utan att göra någon skada, stoppa den innanför rockärmen och pysa ut på gatan igen som om ingenting hade hänt?

Polisen har haft en misstänkt på sin lista, nämligen en gammal arkeolog som jobbade för museet då halsringen stals. Personen hade dömts för stöld av liknande föremål några år innan sin död vilket triggade igång sökandet efter ringen på nytt. En anhörig har skänkt dokument, anteckningar och brev till polisen som har gett dem en ledtråd som skulle kunna visa vart arkeologen gömt ringen. Problemet nu är att polisen inte har tillräckligt med bevismaterial för att få igenom en husrannsakan där halsringen misstänks ligga gömd, så de avvaktar tills fastigheten kommer i ny ägo.

Nästan 30 år efter stölden kan en upplösning vara nära, eller hur långt bort som helst. Det får tiden utvisa. För tillfället kan vi endast njuta av kopian som finns utställd på Historiska Museet i Stockholm, samt den kopia som beställdes av kopian i Stockholm till Gotlands Museum i Visby.

Li Ekman Profilbild

Läs mer om Li här! 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s