Den sista kejsarinnan av Ryssland II


I den första delen av Den sista kejsarinnan av Ryssland fick vi läsa om prinsessan Alix’ av Hessens barndom. Född 1872 i Darmstadt som dotter till storhertigen av Hessen och drottning Victorias dotter Alice var hon ett glatt och bekymmerslöst barn, men hennes sinneslag förändrades tvärt då hennes mor och syster föll offer för den difteriepedimi som plågade Europa vid slutet av 1870-talet. Denna artikel tar vid där den förra slutade och berör Alix’ sena barndom och händelserika tonårstid. 

När Alix var tolv år gammal förlovade sig hennes äldre syster Ella (Elisabeth) med den ryske storfursten Sergei Alexandrovitj. Många lyfte på ögonbrynen åt denna förening. Det var allmänt känt att Ella var sin kusin, den framtida kaiser Wilhelms, tilltänkta brud och det var dessutom ingen större hemlighet att storfurst Sergei var homosexuell. Bruden och brudgummen såg dock inga hinder och var ypperligt nöjda med sina val, även om många menar att deras äktenskap aldrig fullbordades fysiskt.

Ella och Alix, 1885

Ella och Alix, 1885

Det magnifika bröllopet skulle stå i det kejserliga huvudstaden och tillsammans med sin far och sina två syskon, Ernie och Irene, reste Alix den långa vägen mellan Darmstadt i södra Tyskland och Sankt Petersburg. För en prinsessa som alltid levt under relativt stränga ekonomiska omständigheter och som var präglad av sin mormor drottning Victorias sorgetyngda hov måste det överdådiga Sankt Petersburg framstått som overkligt, nästan som en saga. Fascinerat såg hon på när hennes syster vinkade åt stadens glada och upprymda invånare från en jättelik förgylld vagn. Iklädd den ryska hovdräkten i silverbrokad var Ella oerhört vacker och alla blickar var vända mot henne, alla blickar utom en. Tsarens äldste son, den sexton år gamle Nikolai Alexandrovitj, kunde inte slita ögonen från Ellas lillasyster, den tolvåriga Alix. Hon var förtjust, men hindrades av den blyghet som kom att plåga henne för resten av livet.

När Ella (nu storfurstinna) och Sergei gav sig iväg på bröllopsresa bjöds Ellas familj att spendera ett par dagar på Peterhof som visserligen var ett storslaget palats, men där stämningen inte alls var lite överdådig som i huvudstaden. Här kände sig Alix mindre blyg och lekte med tsarens barn, särskilt med den nästan jämngamla Xenia Alexandrovna. Nikolai såg givetvis till att hålla sig så nära Alix som möjligt. Han jagade henne över parkens välskötta gräsmattor, plockade små buketter åt henne och viskade hemligheter i hennes öron. När vistelsen gick mot sitt slut ristade de med en diamantring in sina namn på en glasruta.

Vi älskar varandra, skrev den framtida tsaren i sin dagbok.

Som ett bevis på sin kärlek ville han ge henne något riktigt fint och efter att ha talat med sin mor kunde han presentera Alix med en vacker diamantbrosch. Överrumplad tog hon emot den, men insåg snart att hon inte kunde behålla den. Besviken över att ha fått broschen tillbaka gav Nikolai den istället till Xenia, sin yngre syster. Trots besvikelsen hade han dock bestämt sig. När Alix återvände till Darmstadt gjorde hon det med ett hjärta fyllt med kärlek till den unge arvprinsen, men hon hade ingen aning om att  Nikolai utsett henne till sin framtida kejsarinna.

I Darmstadt återgick livet snabbt till det normala. Hon fortsatte med sin utbildning och förfinade sina kunskaper inom broderi och stickning – något som hon med glädje skulle ägna sig åt hela livet. 1888 kom att bli ett händelserikt år i prinsessans liv. I maj 1888 gifte sig hennes enda hemmavarande syster Irene med prins Henry av Preussen och samma vår konfirmerades hon. Nu, sexton år gammal, hade hon växt till en riktigt skönhet. Hon var lång och smal, hade långt ljust hår med inslag av koppar och stora grå ögon. Det tycktes dock vila något sorgset över hela hennes person och hon fortsatte att brottas med sin förfärliga blyghet som fick henne att känna sig dum och klumpig bland folk. Som ett resultat av detta blev hon något tillbakadragen och betraktad som kylig.

Alix och Ella inför debutantbalen 1888.

Alix och Ella, 1888

Hösten 1888 var det dags för Alix att lämna barndomen bakom sig och göra debut. Detta uppmärksammades genom en bal på nya palatset i Darmstadt. Ella, som var mycket intresserad av mode och skönhet, reste från Ryssland för att hjälpa sin syster med förberedelserna. Hon klädde Alix i en vit muslinklänning dekorerad med liljor. Det långa håret, som även det var utsmyckat med liljor, fästes i en konstnärlig knut högt upp på huvudet. Ivrig att presentera sin syster för den ryska societeten fick hon sin far att lova att Alix skulle få besöka henne efter jul.

Ella och Sergeis bodde först och främst i Moskva, men under vintersäsongen höll de sig gärna i Sankt Petersburg. Deras palats vid Nevsky Prospekt låg nästan mittemot Anichkovpalatset där Nikolai föredrog att bo när han var i huvudstaden. På en av de många tillställningar som hon deltog på träffade hon arvprinsen för andra gången. Tjugoett år gammal var han något kortare än vad hon var, men vältränad och stilig i välansad mustasch. Barndomsförälskelsen blommade genast upp och med klappande hjärtan spenderade de all möjlig tid med varandra. Nikolai hämtade henne om eftermiddagarna och de åkte skridskor och kälke tillsammans. Den ryska societeten var dock inte lika positivt inställd till den tyska prinsessan. De ansåg henne kylig, ovänlig, illa klädd och synnerligen dålig på att dansa. Trots detta lyckades Nikolai övertyga sina föräldrar om att hålla en bal i hennes ära.

Om dessa glada vintermånader skrev Sophie Buxhoeveden (som från 1904 var Alix hovdam);

Prinsessan Alix fann nöje i allt. Hennes leende och lysande blick avslöjade allt, även om hon fortfarande kände sig illa till mods över att behöva tala med främlingar. 

Om Alix som tolvåring tillåtit sig själv att fantisera om en framtid som Nikolais hustru var hon nu gammal nog att begripa att en sådan framtid aldrig skulle bli verklighet. Hennes låga status och hennes starka lutheranska tro gjorde ett sådant äktenskap omöjligt, dessutom avskydde Nikolais föräldrar allt tyskt. När hon återvände till Darmstadt älskade hon Nikolai, men övertygad om att hon aldrig skulle bli hans hustru kastade hon sig in i en ny roll – som Darmstadts första dam. Det var en roll som hon trivdes i, men en roll som snart skulle tas ifrån henne.

Fortsättning följer… 

Erika Lindblomerikalindbom

Läs mer om Erika här! 

Annan intressant läsning: 

Den sista kejsarinnan av Ryssland I 

Mathilde Kschessinska – kejserlig älskarinna 

Att klä en kejsarinna 

Annonser

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s