Prinsessan Eugénie och Villa Fridhem


Det finns en liten oas en halv mil strax söder om Visby. En förunderlig plats där tiden tycks stått still. Den platsen heter Fridhem. Idag flockas turister för att sola och bada på den steniga lilla stranden med utsikt över Högklint, berget som vakar över viken. De stannar till i den lilla kaffestugan och äter nygräddade våfflor med sylt och grädde. Sedan promenerar de i de vackra trädgårdarna upp till den makalösa gula villan med den vita snickarglädjen som vetter mot havet.

Den här platsen har inte bara lockat turister och gotlänningar genom tiderna utan även svenska kungligheter. Hade det inte varit för en viss prinsessa vid namn Eugénie hade den här fristaden antagligen sett mycket annorlunda ut. För att inte tala om socknen runtomkring. Det hela tog sin början för nästan tvåhundra år sedan när en flicka föddes på Stockholms slott.

Prinsessan Eugénie var dotter till Oscar I och drottning Joséphine. Hon hade inga andra systrar, men fyra bröder. En av dem var hon extra förtjust i, lillebror Gustaf. Gustaf som också blev kallad för ”Sångarprinsen” tyckte väldigt mycket om musik, som namnet antyder. Det gjorde även den konstnärliga Eugénie som förutom att sjunga och musicera även tecknade och målade. När prinsen dog endast 25 år gammal tog det Eugénie väldigt hårt.

Förutom att hon förlorade en av sina bästa vänner så tidigt i livet drabbades hon själv av sjukdom i unga år. Det sägs att hon efter en förkylning hemsöktes av en lungsjukdom som följde med henne genom hela livet som en ovälkommen gäst. På grund av sin svaga hälsa blev hon rekommenderad av sin läkare att åka till Gotland där luften var syrerik och klimatet mildare än i Stockholm.

Fridhem4Sommaren 1859 lämnade hon så Stockholms slotts kalla murar och begav sig till den lilla kalkön ute i Östersjön. Det var kärlek vid första ögonkastet. Prinsessan hade aldrig mått bättre och bestämde sig genast för att bygga ett sommarhus åt sig själv i den senaste stilen. Platsen blev Fridhems steniga sluttningar där hon lät uppföra ett tre våningar stort trähus i schweizisk stil, med enorma verandor och typisk snickarglädje som blickade ut över det azurblå havet. Designen till det storslagna huset stod chefsarkitekten på Statens Järnvägar för, Adolf W. Edelsvärd, som även designat centralstationerna i Stockholm, Malmö och Göteborg.

Förutom det stora boningshuset byggdes bland annat en grindstuga, ett badhus och ett stall för prinsessans hästar. De flesta av byggnaderna finns kvar än idag och drivs av Stiftelsen Fridhem som pensionat, café och kulturmötesplats. Under somrarna anordnas det midsommarfirande, konserter och vernissager i de olika byggnaderna.

För en inte allt för stor peng kan man få bo i det stora huset med sina 18 rum och matsal som blickar ut över havet genom stora glasfönster, eller i de lite enklare husen runt om på ägorna om man så önskar. Tänk att få dricka morgonkaffet med havet som granne och sedan strosa runt i parken förbi vattenfallet med sina porlande bäckar! Det kanske låter som en dröm och det är det också. Prinsessans dröm. En dröm om det vackra i livet. Hon såg potentialen i en plats som andra skulle ha gått förbi och knappt brytt sig om. Det karga, steniga strandområdet som från börjat mest bestått av tallar och granar förvandlades till prinsessans tillflyktsort med lummiga parker, vindlande gångar och små lusthus. Att hon hade tid för sina projekt kan ha att göra med det faktum att hon förblev ungmö.

Istället för att gifta sig och skaffa familj, något som ansågs vara absolut nödvändigt för en kvinna av hennes rang, utvecklade hon sig själv med sin konst och sin religiösa tro. Kungaparet tyckte att det var bäst att prinsessan skulle få leva sitt liv som hon ville på grund av hennes bräckliga hälsa, men man kan ju fundera över om det endast var därför som hon slapp undan äktenskapets bojor? Prinsessan Eugénie var verkligen inget offer för sin hälsa utan snarare en kvinna som visste vad hon ville.

Hon spenderade närmare 30 somrar i sitt hus på Fridhem. Där tog hon emot gäster och vänner som hade samma konstnärliga intressen som hon. Musiker, konstnärer och författare bjöds in till att umgås med prinsessan. Man kan tänka sig att de njöt av de underbara solnedgångarna på verandan medan de pratade och skrattade, spelade och sjöng.

För den fattiga bondsocknen Västerhejde betydde prinsessans ankomst oerhört mycket. Hon skapade många arbetstillfällen för folket i bygden, men inte bara det. Eugénie var djupt religiös och spenderade mycket tid åt välgörenhet. Hon grundade ett barnhem för pojkar nära Fridhem som åtföljdes av ett flickhem några år senare. Förutom barnhemmen lät hon bygga Västerhejde skola, ett ålderdomshem och ett sjukhem i Visby. Från prinsessans fond får barnen i Västerhejde skola fortfarande en bit choklad till jul varje år. När hon dog i april 1889 överlämnades Fridhem till hennes brorson, prins Oscar.

På många sätt och vis var hon en föregångskvinna. Någon som gick sin egen väg i livet. Hon brydde sig mer om andra människors välmående än sina egna tillhörigheter och kläder. De smycken hon ärvde efter sin mor sålde hon och skänkte pengarna till välgörande ändamål.

Så om du någon gång sitter där i Eugénies trädgård vid det lilla kaféet och äter våfflor i solen, föreställ dig då prinsessan komma gåendes i sina vida kjolar längs med en av de vindlande stigarna. Se hur hon ler mot livet hon fick. Och sina blommande träd.

För mer information om dagens Fridhem, se denna hemsida.

Profilbild

Li Ekman

Läs mer om Li här! 

Annan intressant läsning: 

Ludvika herrgård – en påminnelse om fornstora bruksdagar 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s