Inavel hotade krossa den Habsburgska dynastin


Giftermål har alltid varit en viktig del av det politiska spelet och kanske framförallt i monarkier. Europas kungahus såg till att stärka sina band med andra länder genom att gifta bort sina prinsar och prinsessor med andra blåblodiga, och på så sätt skapa stor utrikespolitisk makt och allianser. Det skulle dock visa sig att den begränsade genpoolen utgjorde ett hot mot kungahusens existens, i form av genetiska sjukdomar och handikapp. Det kanske allra mest kända exemplet är hemofili som spreds i Europas kungahus via drottning Victorias ättlingar, men ett av de mest framträdande exemplen på inavel tog sin skepnad i form av den habsburgska hakan (en annan benämning är Habsburgska läppen).

HabsburgarnaHuset Habsburg är ett av den europeiska historiens mest framstående kungahus. Medlemmar ur kungahuset satt på tronen i ett flertal europeiska länder, däribland i Tysk-romerska riket (1438-1740), Österrike (1276-1918) och i Spanien (1516-1700). Habsburgarna styrde över landområden över hela världen och under den tysk-romerska kejsaren Karl V:s styre lär Fray Francisco de Ugalde ha sagt att Karl styrde ”över ett imperium där solen aldrig gick ner” (”el imperio en el que nunca se pone el sol”)*.

För att behålla och utöka sin makt gifte sig ofta Habsburgarna med nära släktingar (deras motto lär ha varit ”Den bästa makan för en Habsburgare är en annan Habsburgare”) och med tiden började flera genetiska särdrag träda fram och drabba Habsburgarna, däribland epilepsi, gikt, ödem och depressioner. Det allra mest påtagliga tecknet på inavel var dock som det kallas för den habsburgska hakan.

Den habsburgska hakan tros ha kommit in i de Habsburgska generna via Cymburge av Masuren, mor till den första habsburgska tysk-romerske kejsaren Fredrik III. Den habsburgska hakan var ett underbett (ofta kombinerad med en väldigt tjock underläpp) som blev mer och mer framträdande för varje generation av närbesläktade makar och som nådde sin kulmen med Karl II av Spanien. Karl II hade flera handikapp, bland annat lärde han sig att prata först vid fyra års ålder och lärde sig inte att gå förrän han var åtta år gammal. Hans underbett var så kraftigt att han hade svårt att tugga och människor runtomkring honom hade stora problem att förstå vad han sa. Han lär dessutom ha varit förståndshandikappad och känslomässigt instabil (vid ett tillfälle begärde han att hans döda familjemedlemmar skulle grävas upp så han kunde se på deras lik) och var av allt att döma steril då inget av hans två äktenskap producerade någon arvinge. När Karl II dog vid 35-års ålder 1700 slutade även Habsburgarnas tid på den spanska tronen, och hans död utlöste det spanska tronföljdskriget som resulterade i att Philip V av huset Bourbon tog över tronen.

Rey_Carlos_II

Karl II av Spanien

Senare studier har visat att Karl II:s släktträd var väldigt invecklat. Hans anmoder Johanna den vansinniga återfinns på 14 platser i trädet där en vanlig människa har 14 olika anmödrar, och Margareta av Österrike är såväl hans farmor som hans mormorsmor. Studier har också visat att den spanska kungafamiljen hade en mycket högre spädbarns- och barndödlighet att den spanska befolkningen i stort, förmodligen på grund av inaveln. Det ska dock påpekas att den habsburgska läppen inte sågs som något problem under den här perioden, tvärtom; ett kraftigt underbett och en tjock underläpp var ett tecken på en persons goda stamtavla och kungliga härkomst.

I och med Philip V:s trontillträde avtog förekomsten av den habsburgska hakan i det spanska kungahuset (Philip var son till Karls halvsyster Maria Teresia och bar därför också på genen; några av Philips barn, barnbarn och barnbarnsbarn hade underbett, men inte alls till samma grad som Karl II och kungligheterna före honom). Ferdinand VII såg ut att bli den siste monarken med den habsburgska hakan då inga av hans barn hade underbett. Ödet ville dock annorlunda.

Ferdinands dotterson Alfonso XII hade gift sig med sin kusin María de las Mercedes av Orleans, men då bruden avled kort efter giftermålet utan att ha gett Spanien en arvinge såg sig Alfonso om efter en ny drottning. Valet föll på Maria Christina av Österrike av huset Habsburg-Lorraine. Med Maria Christina fick Alfonso två döttrar, men när Maria Christina var gravid med deras tredje barn avled Alfonso i sviterna av tuberkulos och dysenteri. Den efterlängtade tronarvingen Alfonso XIII (som blev kung från födseln då hans far redan var död) föddes den 17 maj 1886, och det stod snart klart att den nya monarken hade ärvt den habsburgska hakan från sin mor. Alfonso skulle sedan föra karaktärsdraget vidare till sin son Alfonso, som också ärvde den fruktade genetiska sjukdomen hemofili från sin mor Victoria Eugenia av Battenberg. Den habsburgska hakan har sedan funnits kvar i det spanska kungahuset ända till våra dagar; man kan tydligt se ett svagt underbett hos kung Juan Carlos på fotografier av honom i profil.

*Detta uttryck har senare använts för att t.ex. beskriva Storbritannien under drottning Victorias styre.

Linnéa MählerLinnéa Mähler

Läs mer om Linnéa här!

Annan intressant läsning:  

Den kungliga förbannelsen 

Advertisements

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s