Drottningen Storbritannien aldrig fick


I november 1817 stod den brittiska monarkin inför en av sina värsta kriser någonsin; George III:s enda legitima barnbarn, prinsessan Charlotte av Wales, hade avlidit i barnsäng och Storbritannien stod nu utan tronarvinge. Krisen tvingade George III:s ogifta söner (varav den yngsta då var över 40 år) att ge sig ut på friarstråt i Europa för att trygga monarkins framtid.

Charlotte av Wales föddes den 7 januari 1796 som enda barn till George (sedermera George IV) och hans hustru Caroline av Brunswick. Föräldrarnas äktenskap var en katastrof och kort efter Charlottes födelse förbjöd George Caroline att ha något med barnets uppfostran att göra. George krävde också att Caroline bara skulle få träffa sin dotter i sällskap av en sköterska och guvernant, men några av tjänarna i hushållet lät ändå Caroline umgås ensam med Charlotte.

CharlotteGeorge och Caroline fortsatte att bråka om sin dotter under hennes uppväxt. Charlotte kom att växa upp till att bli en självständig kvinna och hade en mycket stark vilja även under sin barndom. Hennes farfar George III ville att hon skulle få en skräddarsydd utbildning inför sin roll som drottning, medan Charlotte själv inte brydde sig om det utan bara lärde sig det hon vill lära sig. Under sin tonårstid blev hon förälskad i sin kusin George FitzClarence och därefter i löjtnanten Charles Hesse (som enligt rykten var en illegitim son till hennes farbror hertigen av York), som hon träffade flera gånger. Dessa möten tog abrupt slut när Hesse reste till Spanien för att slåss i Napoleonkrigen.

George hade nu börjat se sig om efter en lämplig man till sin dotter och valet föll på kronprinsen Willem av Nederländerna. Charlotte träffade prinsen för första gången på sin fars födelsedagsfest den 12 augusti 1813 och var inte imponerad. Trots detta gick hon senare med på att gifta sig med Willem och därefter följde månader av förhandlingar. Den stora frågan var hur den brittiska och nederländska tronen skulle fördelas, men till slut bestämdes det att parets första son skulle ärva Storbritannien och parets andra son Nederländerna (om de bara fick en son skulle Nederländerna gå till den tyska grenen av huset Nassau-Oranien). Charlotte skrev under äktenskapskontraktet den 10 juni 1814, trots att hon förälskat sig i en preussisk prins. Senare samma år mötte hon prins Leopold av Saxe-Coburg-Saalfeld på en fest och han besökte sedan Charlotte privat.

Charlottes mor var helt emot ett äktenskap med kronprinsen av Nederländerna, och det brittiska folket delade hennes åsikt. När Charlotte av Willem krävde att hennes mor skulle vara välkommen i deras hem efter giftermålet vägrade han, vilket ledde till att Charlotte bröt förlovningen. Efter detta inträffade flera dramatiska händelser, bland annat satte Charlottes far henne i husarrest varpå hon rymde (men återvände nästa dag efter att ha samtalat med politiker från Whig-partiet) och i juli reste hennes mor utomlands; det skulle vara sista gången Charlotte såg sin mor. I december fick hon reda på att den preussiska prins hon förälskat sig i förlovat sig med en annan och hon bestämde sig därför för att gifta sig med prins Leopold. Efter att ha bönat och bett sin far i flera månader om att få gifta sig med Leopold gav George till slut efter och den 14 mars 1816 eklaterades förlovningen. Bröllopet som stod den 2 maj var storslaget (Charlottes klänning kostade mer än £10 000) och paret åkte på smekmånad till Oatlands Palace i Surrey.

Charlotte och Leopold

Charlotte och Leopold

Med tanke på att de var ett kungligt par blev äktenskapet ovanligt lyckat. Leopold hade en lugnande inverkan på Charlotte och Leopold ska ha skrivit att de spenderade all tid de kunde tillsammans och att de aldrig blev trötta på varandra. Charlotte genomled två missfall innan Leopold i april 1817 kunde informera George om att Charlotte återigen var gravid och att denna graviditet med största sannolikhet skulle resultera i en tronarvinge.

Charlottes läkare satte henne på en strikt diet och såg till att hon följde ett noga uppsatt schema: uppstigning klockan nio, frukost före tio, lunch bestående av lite frukt och bröd eller lite kallt kött klockan 14 och till middag enbart kokt och lättsmält mat. Därutöver skulle hon promenera och rida varje dag om vädret tillät, och man genomförde även regelbundna åderlåtningar. Detta trodde man skulle hålla fostret och modern frisk, men gjorde enbart den tidigare så livfulla och starka kvinnan svag.

På kvällen den 3 november satte Charlottes värkar igång, men förlossningen skulle komma att bli lång och segdragen. Hennes läkare, Sir Richard Croft, bedömde att fostret låg i sätesbjudning, men ville inte använda tång för att hjälpa fostret ut. Charlottes värkar var mycket svaga och det tog 26 timmar innan hon var tillräckligt öppen för att kunna börja krysta. Vid det laget var hon så svag att det skulle ta ytterligare 24 timmar innan barnet föddes (Charlotte fick ingen mat under förlossningen, och inte heller vid det här skedet ville Croft använda sig av tång) och de närvarande läkarna började se tecken på att barnet var stressat. Strax efter klockan 21 på kvällen den 5 november, efter 50 timmar av värkar, föddes en 4000 gram tung dödfödd son som läkarna förgäves försökte få liv i.

Charlotte tog lugnt emot dödsbudet (hon lär ha konstaterat att det var Guds vilja), åt för första gången på två dygn och vilade. Leopold, som vakat vid hustruns sida under hela förlossningen, la sig även han för att sova. Runt midnatt började Charlotte må illa och hörde ett ”sjungande ljud”. Hon började kräkas, fick svårt att andas och hade en krypande känsla i kroppen som gjorde att hon inte kunde ligga stilla. Fem och en halv timme efter att ha fött sin son avled Charlotte av Wales av förlossningsblödningar och chock.

Charlottes död försatte hela nationen i chock och offentlig sorg utlystes. Alla deltog, även de hemlösa och fattiga som inte hade råd att köpa sig nya kläder bar svarta sorgeband och allt svart tyg sålde slut i landet. Charlottes far sörjde så djupt att han inte klarade av att närvara vid hennes begravning och hennes mor svimmade när hon hörde nyheten. Prins Leopold blev aldrig samma glada man igen och enligt historikern Thea Holme ”var han ofullständig utan Charlotte. Det var som om han förlorat sitt hjärta”. Charlotte begravdes i St. George’s Chapel vid Windsor Castle den 19 november 1817, med sin son begravd vid sina fötter.

1024px-The_Funeral_Ceremony_of_Her_Royal_Highness_the_Princess_Charlotte_of_Wales_and_Saxe_Coburg_by_James_Stephanoff

Prinsessan Charlottes begravning

Kort efter dödsfallet började man se sig om efter någon att lägga skulden på, och Charlottes läkare Sir Richard Croft kom att utstå mycket kritik, bland annat för att han inte använt tång utan låtit förlossningen pågå så länge. Croft blev deprimerad och begick självmord tre månader senare.

Som tidigare nämnt gjorde Charlottes död att den brittiska monarkins framtid blev osäker. Flera av George III:s ogifta söner gifte sig 1818, och redan året därpå föddes flera arvingar. En av dessa, Victoria, dotter till George III:s fjärde son prins Edward, hertig av Kent och Strathearn, skulle komma att en dag ta över tronen och påverka Storbritannien och sin omvärld mer än kanske någon annan brittisk regent. Därför kan vi med all sannolikhet säga att världen skulle sett väldigt annorlunda ut om Charlotte överlevt.

Leopold stannade kvar i England (hans syster Victoria gifte sig med hertigen av Kent och Strathearn, och han var därför morbror till den blivande drottning Victoria) och blev erbjuden den grekiska tronen efter det grekiska frihetskriget 1830, men tackade nej. Ett år senare blev han erbjuden den belgiska tronen och denna gång tackade han ja. Han blev därmed kung Leopold I av Belgien och 1832 gifte han om sig med Louise av Orléans, som han fick fyra barn med varav en dotter som döptes till Charlotte. Leopold I dog den 10 december 1865 vid det kungliga slottet i Laeken. Några av de sista orden han ska ha yppat var ”Charlotte…Charlotte.”, men om det var dottern eller hans första fru han ropade efter vet ingen.

DSC_0958bwLinnéa Mähler 

Läs mer om Linnéa här!

Annan intressant läsning:

I sin systers skugga I  

I sin systers skugga II

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s