Hopediamantens förbannelse


hopediamantenDet är onekligen något visst med allt som glittrar! Diamanter är ett naturfenomen som fascinerat människor under mycket lång tid och som har kommit att bli en symbol för makt, rikedom och skönhet. Vi tänker vanligtvis på diamanter som klara och ofärgade, men hos en på miljonen är diamanten faktiskt blå. Den kanske mest kända av dessa är den enorma och mytomspunna Hopediamanten vars storlek, lyster och spännande historia fängslat generationer. Dess ägare inkluderar både världshärskare och salongslejon och den lämnade ingen av sina ägare oberörd. 

Hopediamanten ska ha kommit till Europa med en fransman vid namn Jean Baptiste Tavernier, som efter resande i Indien kommit över flera stora diamanter som troligen tillhört olika indiska härskare. Stenen som kom att bli Hopediamanten var enorm och vägde hela 112 karat. Stenen köptes av Ludvig XIV, också känd som solkungen och initiativtagare till slottet Versailles. Han lär ha köpt diamanten av Tavernier runt 1670. Ludvig XIV var svag för det vackra och en sann barockmänniska i bemärkelsen att han ville ha regelbundenhet i sina konstföremål. Han lät därför slipa ner stenen till drygt 67 karat. Den mindre stenen var nu symmetriskt formad och hade en fantastisk lyster. Stenen kom sedan att vandra i generationer inom den franska kungafamiljen och kom där att kallas ”Le bleu de France”; den franska blå. Ludvig XIV var framgångsrik, men dog 1715 i plågsam kallbrand.

Ludvig XIV:s sonsonson, Ludvig XV, lät under sin regeringstid i mitten av 1700-talet infatta stenen i en orden och bar den dagligen. Ludvig XV:s sonson, Ludvig XVI, bar den på samma sätt och enligt historien ska hans hustru Marie Antoinette varit mycket förtjust i den enorma diamanten. Ludvig XVI och Marie Antoinette förlorade som bekant sina huvuden i den franska revolutionen och i samband med detta försvann Hopediamanten ur kunglig fransk ägo.

Le bleu de FranceFörst 40 år senare dyker diamanten upp igen. Var diamanten hållit hus under denna långa tid är ett mysterium. Den hade med stor sannolikhet varit i kunglig fransk, brittisk och tysk ägo när den 1839 påträffades i London. Diamanten var vid det här laget nedslipad en andra gång och vägde nu cirka 45 karat och ägdes av en förmögen, brittisk bankman och diamantsamlare vid namn Thomas Hope, vars namn fortfarande förknippas med diamanten. Diamanten blev kvar i familjen Hopes ägo fram till cirka 1901, då den såldes och hamnade i amerikansk ägo, för att sedan komma tillbaka till England och sedan hamna hos sultanen Abdul Hamid av det Osmanska riket. Stenen lär bland annat ha burits av en av sultanens älskarinnor. Oroligheter rådde dock i det Osmanska riket och i samband med uppror i dagens Turkiet såldes stenen och älskarinnan ska ha huggits ihjäl under dramatiska omständigheter. Stenen köptes efter detta av en fransk affärsman som 1910 sålde stenen till juveleraren Cartier.

Stenens sista privata ägare var den sanslöst rika och juveltokiga arvtagerskan Evalyn Walsh McLean. Som dotter till en guldmagnat och dessutom fru till arvtagaren till en framgångsrik tidningskoncern kom Evalyn tidigt att bli en av Cartiers favoritkunder. När Evalyn och hennes man befann sig i Paris 1911 fick de en dag besök i sin svit av Pierre Cartier. Cartier, som var en gudabenådad affärsman, väckte Evalyns intresse genom att först berätta om Hopediamantens dramatiska förflutna för att sedan ta fram en liten ask innehållandes den enorma diamanten. Evalyns reaktion var dock inte den Cartier hade hoppats på. Hon tackade nej till att köpa den hiskligt dyra diamanten och en av hennes invändningar var att infattningen inte föll henne i smaken.

Bad Luck Gem OwnerMed tanke på diamantens storlek och pris var den potentiella köparkretsen mycket liten. Även om det fanns miljonärer som hade råd med stenen var den så stor och vräkig att många som kunde köpa stenen förmodligen fann den aningen vulgär, trots dess spännande historia. Den vidskeplige lär även ha skrämts av att det ansågs vila en förbannelse över stenen, med tanke på de olyckor som drabbat tidigare ägare. Med vetskapen om detta bestämde sig Cartier för att söka upp Evalyn i Washington D.C. Med en ny infattning erbjöd Cartier Evalyn att behålla stenen över några dagar för att i lugn och ro betrakta stenen och fundera över om hon ändå inte ville ha den. Mindre än ett dygn efter Cartiers besök hade Evalyn kommit fram till att hon inte bara ville ha stenen, hon var tvungen att ha den! Priset blev högt, diamanten kostade Evalyn och hennes make närmare 200 000 dollar, vilket var ofattbart mycket pengar 1911.

Evalyns svärmor hade hört om stenens pris men framför allt om dess påstådda förbannelse. Hon gjorde vad hon kunde för att övertala Evalyn om att stenen var ett felköp och att det genast borde lämnas tillbaka. Evalyn avfärdade förbannelsen och bar stenen i princip varje dag. Inom ett år efter diamantköpet dog svärmodern vilket fick Evalyn att fundera kring om det kanske ändå låg något i pratet om en förbannelse. Hon tog diamanten till en kyrka i trakten, i hopp om att en präst skulle kunna välsigna stenen och på så sätt driva ut förbannelsen ur diamanten. Enligt Evalyn bröt ett fruktansvärt oväder ut just när prästen börjat med den förbön som skulle bota förbannelsen och det stod enligt Evalyn klart att stenen bar på något ytterst ovanligt.

Som societetsvärdinna i Washington D.C. blev Hopediamanten Evalyns signum. Alla i hennes närhet kände till den enorma stenen, dess exklusivitet och det mysterium som omgav den. Evalyn tyckte om att chockera sin omgivning och diamanten var hennes bästa redskap. Hon lär bland annat ha haft diamanten på sig under en allvarlig operation och ibland underhöll hon sig med att gömma diamanten på ovanliga ställen så som i brödrosten. Hennes paradnummer med diamanten lär ha varit då hon lät sin hund, en Grande danois, bära den runt halsen.

ewm-1936Förbannelsen tog Evalyn alltid med ro och trodde att stenen skulle ge henne och hennes omgivning tur istället för otur. Med åren knackade dock olyckorna på familjen Walsh McLeans tjusiga portar. Evalyns förstfödde son dog redan som nioåring, hennes dotter dog vid 25 års ålder och hennes man misskötte familjens affärer för att sedan lämna Evalyn för sin älskarinna. Evalyn själv dog 1947, 61 år gammal. Samma år såldes diamanten till den världsberömde juveleraren Harry Winston. Han var en mycket generös man och donerade diamanten till Smithsonianorganisationen – en museistiftelse i Washington D.C, som möjliggjort fritt inträde till organisationens alla museer. Stenen finns idag på Smithsonian National Museum of Natural History där den räknas som museets största attraktion.

Hopediamanten får nog betraktas som världens mest kända diamant. Det är naturligtvis Hopediamanten som är inspirationen för den hjärtformade blå diamant som Rose får av sin fästman i Titanic från 1997. Hopediamanten och dess eventuella förbannelse har även trollbundit generationer som sett kusliga omen i den ända sedan den kom till Europa på 1600-talet. Värt att nämna är dock att myterna kring diamanten ibland låter sanningen stå tillbaka för en god historia. Ludvig XIV dog visserligen i en smärtsam sjukdom, men då hade han uppnått en för tiden aktningsvärd ålder om 77 år. Han var dessutom omåttligt mäktig och hade varit en mycket framgångsrik regent. Många vill gärna tro att Marie Antoinettes öde kan relateras till Hopediamantens förbannelse, men då ska vi komma ihåg att den faktiskt aldrig var i hennes ägo och vad man vet bar hon den heller aldrig.

Diamanten ägdes istället av hennes man som bar den i ett ordensband. Att det gick illa för Ludvig XVI kan även den mest vidskeplige acceptera berodde på att han, till skillnad från Ludvig XIV, skötte sig mycket illa som regent. Stenens sista ägare, Evalyn Walsh McLean, drabbades visserligen av många olyckor men hon brukade också säga att ”den som lever ständigt är exponerad för eventuella olyckor och omöjligen kan undgå dessa, med eller utan en enorm, blå och kanske förbannad diamant”.

Vad tror du? Är diamanten förbannad? Dela gärna med dig om dina tankar och funderingar i kommentarsfältet nedan.

Axel Rollbäckaxel

Läs mer om Axel här!  

 Annan intressant läsning: 

Marie Antoinette gifte sig under pompa och ståt

Kamédiademet 

Advertisements

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s