De portugisiska kungamorden


Idag publicerar vi första artikeln i vår nya artikelserie ”Attentat och mordförsök – Monarkins värsta stunder”. I dessa artiklar kommer du att få läsa om de dramatiska ögonblick som format vår historia och som ändrat länders framtid.

Den 1 februari 1908 inträffade något som kom att skaka den nästan 800-åriga portugisiska monarkin i dess grundvalar. Kungafamiljen var på väg tillbaka till Lissabon efter en månadslång semester i Alentejo och färdades i en öppen vagn när två män öppnade eld mot dem. Kung Carlos I och kronprins Luís Filipe avled båda till följd av attacken, medan den yngre sonen Manuel blev skjuten i armen. Händelsen kom att bli upptakten till två år av politiska oroligheter som kulminerade i monarkins avskaffande genom en statskupp den 5 oktober 1910.

Carlos I

Carlos I

Idén om att avskaffa monarkin i landet hade växt sedan slutet av 1800-talet och fick allt fler anhängare. När den tredje franska republiken infördes 1870 väcktes hoppet hos portugisiska republikaner om att samma sak kunde inträffa i deras land och efter det brittiska ultimatumet 1890 stärktes deras agenda. Portugal hade planer på att expandera sitt territorium i Afrika och länka samman sina landområden i det som idag är Angola och Moçambique; problemet var dock att detta landområde även var intressant för britterna, som ville kunna länka samman sina landområden från norra till södra Afrika. Britterna utfärdade därför ett ultimatum och hotade med militära åtgärder om Portugal fortsatte sin expansion. Carlos I hade inget annat val än att gå med på Storbritanniens krav, vilket gav upphov till kraftigt negativa reaktioner i hemlandet och ökade antalet republikanska sympatisörer. Utöver detta var Portugals politiska styre helt korrupt och landet kämpade mot stora ekonomiska och sociala problem.

I maj 1906 utsåg Carlos I João Franco till premiärminister och gav honom i uppgift att få bukt på problemen. För att kunna genomföra reformer utan att fastna i den politiska korruptionen bad Franco att kungen skulle upplösa parlamentet för att kunna ändra politiken från grunden genom att minska pressfriheten, fängsla reaktionärer och genomföra reformer för att decentralisera regeringen. Under tiden som krävdes för att driva igenom reformerna skulle heller inga nyval utropas; Franco regerade därmed med parlamentariskt suveränitet. Alla dessa ändringar resulterade enbart fler protester och många anslöt sig till republikanernas led. Vid en konferens i Paris i slutet av 1907 bestämde sig en grupp portugisiska politiker och franska revolutionärer att kungen måste dö, och i slutet av januari 1908 beslöt de sig för att utföra attentatet.

Den 1 februari var alltså kungafamiljen på väg tillbaka till Lissabon och ankom efter resa med tåg, vagn och skepp till Terreiro do Paço (det stora torget framför palatset i Lissabon) klockan fem på eftermiddagen. Därifrån skulle kungafamiljen fortsätta den korta biten till palatset i öppen vagn, något Carlos I insisterat på för att visa att allt var som vanligt och att det politiska tumultet inte var något att oroas över. Just som vagnen passerade den östra sidan av torget klev Manuel Buíça fram, tog fram ett gevär han dolt under sin kappa och sköt mot kungen. Skottet träffade Carlos I i nacken och dödade monarken omedelbart. Samtidigt steg Alfredo Costa fram ur folkmassan och öppnade även han eld mot det kungliga ekipaget, medan den första attentatsmannen fyrade av ett till skott som träffade kungen i axeln. När kungen föll ihop i vagnen hoppade Costa upp på vagnens trappsteg medan han fortsatte att skjuta mot kungens livlösa kropp. Drottning Amélia ställde sig då upp i vagnen och försökte slå tillbaka med det enda vapen hon hade; en blombukett hon hade fått av sitt gudbarn när kungafamiljen anlänt till hamnen. Samtidigt gjorde hon sitt yttersta för att agera som en levande sköld mellan sig själv och sin yngste son Manuel, vilket förmodligen räddade hans liv (prinsen kom undan med ett skottsår i armen).

Regicídio_de_LisboaKronprinsen Luís Filipe var attentatsmännen nästa mål, och han träffades i bröstet medan han försökt dra sin egen pistol. Skottet var dock inte dödligt och Luís Filipe sköt fyra skott mot Costa som föll ner från vagnens trappsteg. Prinsen hade dock rest sig för att kunna skjuta mot Costa, och därmed gjort sig fullt synlig för Buíça som fortfarande sköt mot vagnen. Ett av skotten från Buíças gevär gick genom prinsens skalle och dödade även honom. Vid det här laget försökte drottning Amélia kalla på hjälp, varpå grevinnan Figueiró, vicomte Asseca och markisen Lavradio klev på vagnen för att undsätta kronprinsen.

Soldaten Henrique da Silva Valente hade hört skotten och gick nu till attack mot Buíça, samtidigt som kavalleriofficeren Figueira sköt mot Costa. Strax därefter blev de båda tillfångatagna av polis, men dog båda två i det pågående tumultet. En tredje man, Sabino Costa, misstogs vara en till konspiratör och sköts med två skott i huvudet. Vagnen med den kungliga familjen drogs i ilfart till den medicinska avdelningen vid marinens vapenförråd där kungen förklarades död vid ankomsten och kronprinsen avled några minuter senare. Under natten bevakades drottningen och prins Manuel (som nu var kung Manuel II) på Palácio das Necessidades då man var rädd att deras liv fortfarande var i fara.

Då det skakade om hela Europa; kung Carlos var en väldigt omtyckt monark utomlands och var dessutom en nära vän till bland annat kung Edward VII av Storbritannien. Sättet dådet hade utförts på (och det faktum att konspiratörerna försökt döda hela kungafamiljen) var ovanligt brutalt och bidrog till att chocken blev extra påtaglig. Den unge kung Manuel II var helt oförberedd på rollen som kung, och det politiska tumult som pågått i landet under flera år eskalerade nu än mer, tills kungen slutligen avsattes den 5 oktober 1910. Därefter tvingades den portugisiska kungafamiljen i exil, och trots upprepade försök från rojalisternas sida att återinföra monarkin i landet är Portugal än idag en republik. Manuel II dog hastigt den 2 juli 1932 utan någon avkomma som kunde föra hans anspråk på den portugisiska tronen, och först då fick de resterande medlemmarna av huset av Bragança återvända till sitt hemland.

Är detta första gången som du hör talas om de portugisiska kungamorden eller kände du till händelsen sedan tidigare?

Linnéa Mähler DSC_0958bw

Läs mer om Linnéa här!

Advertisements

2 kommentarer

  • Ny kunskap för mig! Kan detta ha inspirerat svarta handen i Serbien?

    • Det är en bra fråga. Jag har inte läst något om att denna händelse spelade någon roll för Svarta handen, men med tanke på de anarkistiska och republikanska vindarna som svepte genom Europa strax före och efter sekelskiftet är det klart att varje attentat som ledde till de förändringar attentatsmännen ville ha gjorde dem mer och mer djärva och säkra i sina övertgelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s