Kristina Nilsson – torpardottern som blev världsstjärna


För sin anspråkslösa storlek har Sverige genom årens lopp kunnat skryta med ett stort antal världskända operasångerskor. Jag tänker inte minst på den svenska näktergalen Jenny Lind och den mer sentida Birgit Nilsson som med sin kraftfulla och klara röst betraktas som en av de främsta sopranerna någonsin. Sopranen Kristina Nilsson är det få som känner till idag, men under 1800-talets andra hälft var hon en av Sveriges största internationella stjärnor. Hennes livsöde är oerhört fascinerande och i denna artikel berättar vi om hennes resa från fattig torpardotter till firad operadiva. Låt oss börja från början, låt oss resa tillbaka till 1840-talets Småland.

Det är ingen överdrift att påstå att Sverige under denna tid inte var något paradis, tvärtom. Sverige var ett fattigt och eländigt land som brottades med återkommande missväxt. I Småland, där jorden var stenig och svårodlad, var situationen särskilt allvarlig. Fattiga bönder fördärvade sina ryggar på att bryta sten ur gärden, och kvinnor och barn svalt. De som inte bekände sig till lutheranska statskyrkan förföljdes och trakasserades. Många valde att lämna det fattiga Småland för att söka lyckan i Nordamerika.

kristina nilssonDet var till denna obarmhärtiga värld som Kristina Nilsson, den 20 augusti 1843, föddes som Kristina Jonasdotter, det sjunde barnet till lantbrukarparet Jonas Nilsson och Stina-Cajsa Månsdotter på gården Sjöabol ”Snugge” i Vederslövs församling söder om Växjö. Gården var moderns färdenegård, men jorden stenig och karg, och detta gav familjen ekonomiska problem. Tillslut tvingades de, till moderns stora sorg, lämna gården och flytta till Lövhult som låg några kilometer söderut. Alla fick bidra till familjens försörjning, även lilla Kristina.  Ett av hennes första jobb var som grindvakt, en vanlig syssla bland smålandsbarn vid denna tid. Trots att hemmet var fattigt var det fyllt av musik. Av brodern Carl lärde hon sig att spela fiol och kunde, redan vid tidig ålder, spela ett hundratal melodier ur minnet till vilka hon sjöng med en klingande hög sopran. Modern, som insåg dotterns begåvning, tog med henne på marknader där hon trollband bönderna med sitt spelande och sin underbara sång.

Till den stora marknaden i Ljungby åkte man i juli 1857. Stina-Cajsa räknade med att dotterns sång och spel skulle generera goda förtjänster, men dagen tog en vändning som ingen av dem någonsin hade kunnat räkna med. När Kristina stod där på marknaden och med sin vackra röst följde fiolens toner ända upp till höga c och d kom häradshövdingen Tornérhjelm åkande i sin vagn. Han bad vagnen att stanna och hänfört lyssnade han till den unga flickan som utan problem följde fiolen i halsbrytande passager. Han förstod att hon hade talang, att hon hade någonting alldeles extra. Han var beredd att bekosta hennes utbildning. Kristina fick flytta till Göteborg där hon undervisades av sångerskan, konstnären och friherrinnan Adelaide Valerius Leuhusen. Hos friherrinnan gick utbildningen snabbt; Kristina var lättlärd, intelligent och oerhört musikalisk. Den 19 maj 1859, i samband med att den kända pianisten Sara Heinze gav konsert, gjorde hon officiell debut. Tillsammans med sin lärarinna sjöng hon en tysk folkvisa. Publiken var betagen och Handelstidningen skrev:

Här uppträdde för första gången offentligen ett fruntimmer, m:lle Christina Nilsson, hvilkens vackra röst ådragit henne en musiklärarinnas uppmärksamhet, vård och handledning i afsigt, att af den unga, femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska ska danas. Man har rätt att med anledning af det som nu presterades att förmoda, att denna förhoppning skall gå i fullbordan”.

I slutet av samma år lämnade hon Göteborg för huvudstaden där hennes utbildning anförtroddes åt den legendariske Franz Berwald, en tonsättare och logoped efter vilken Berwaldhallen i Stockholm är uppkallad. Med Berwalds beskydd fick hon för första gången sjunga i huvudstaden. Inför drottningen, den nyligen tillträdda Lovisa, sjöng hon en aria ur Figaros bröllop.

1863

Kristina Nilsson, 1863

Kristinas utbildning kunde ha slutat där, men det gjorde den lyckligtvis inte. Medan Kristina själv kände sig tveksam huruvida hon ville ägna sitt liv åt den lyriska konsten eller ej, ansåg sånglärarinnan Adelaide Leuhusen att detta var absolut nödvändigt. Det bestämdes att Kristina skulle fortsätta sin utbildning i Paris, operans ohotade huvudstad. Till skillnad från utbildningen hos Adelaide som hade gått snabbt och smärtfritt, väntade fyra hårda och slitsamma år. Kristina kunde inte hänge sig åt konsten, för hon var ständig osäker på huruvida hennes röst och hennes natur var lämplig för den stora scenen. Att hennes lärare gång på gång uppmuntrade henne hjälpte inte. Det var först efter att hon tillbringat en fantastisk kväll på Theatre Lyrique som hon insåg att operan var hennes kall. Hon provsjöng för teatern och hänförd av hennes stämma gav operans direktör henne ett treårskontrakt. Den 20 oktober 1864 gjorde hon premiär som Violetta i Guiseppe Verdis La traviata.

Ryktet om den unga svenska sopranens vackra röst spred sig i Europa, och när kontraktet med Theatre Lyrique gick ut reste hon till England där hon debuterade inför Londonpubliken i ett av det brittiska imperiets förnämsta operahus; Her Majestys Theatre. Även denna gång sjöng hon Violetta i La traviata och hon gjorde stor succé. Året därpå, 1868, firades kompositören Händels minne med en stor fest i Kristallpalatset och Kristina blev inbjuden till att sjunga. Inför en publik på 30 000 personer sjöng hon två arior ur Judas Maccabeus. Hennes framförande möttes av öronbedövande applåder.

Senare samma år befann hon sig återigen i Paris, men denna gång engagerades hon inte vid Theatre Lyrique, utan istället vid Stora Operan. Det förhöll sig nämligen så att kompositören Ambroise Thomas hade komponerat operan Hamlet och inte kunde tänka sig någon annan sångerska i rollen som Ophelia än Kristina. Publiken entusiasm gick inte att beskriva, Kristina i rollen om Ophelia var perfekt. En skribent skrev:

”Mitt i nittonde seklet står här plötsligt framför oss Shakespeares skandinaviska hjältinna. Illusionen var fullständig. Det var Ophelia själv som vi såg – Ophelia själv återuppstånden ur sin grav efter sekler av sömn”.

Tack vare denna succé blev Kristina ett stort namn i Frankrike. Landet älskade henne, kejsaren älskade henne. När hon 1869 föreberedde sig för att lämna Frankrike för USA gav hon en avskedskonsert inför kejsarparet och den franska societeten. Kristina fick lova att snart återvända till Paris, och som ett minne av kvällen fick hon kejsarinnans bröstbukett.

ChristinaNilsson1Liksom i Paris och London gjorde hon succé i New York och precis som Jenny Lind fick hon smeknamnet Den svenska näktergalen. Kristina hade många beundrare, och i början av 1870-talet fann hon sig förälskad i den franska bankmannen Auguste Rouzaud. De gifte sig i en överdådig ceremoni i Westminister Abbey och när de for genom Londons gator i häst och vagn flockades människor längs ekipagets sidor. Äktenskap var dock ingen anledning till att slå sig ner, och när Kristina 1872 fick erbjudande om att sjunga i den kejserliga huvudstaden Sankt Petersburg tackade hon förväntansfullt ja. Sankt Petersburg-publiken, som inte var helt bekant med den svenska stjärnan, gav henne ett svalare mottagande än vad hon var van vid. När de hörde henne sjunga tog de henne dock genast till sitt hjärta, och hon lovprisades av den ryska societeten. Hennes avtryck i Ryssland blev så stort att hon omnämns i Leo Tolstojs Anna Karenina, boken som betraktas som den främsta romanen som någonsin skrivits

De följande åren fortsatte Kristina att turnera och hon lovprisades vart hon än kom. Till och med kejsarinnan Elisabeth ”Sisi” av Österrike, som i vanliga fall var föga road av opera, beundrade henne och lär ha sagt:  ”Jag förstår mig i allmänhet inte på sådant här, men då madame Nilsson sjunger – så rör det mig – det går till hjärtat”. Både Kristina och hennes make började dock tröttna på det omkringflackande livet, och när Auguste blev tipsad om att han kunde tjäna en miljon på börsen och därmed behöva slippa turnera världen över, slog han till. Affären blev dock katastrofal, och Kristina och Auguste nästintill ruinerade. Vad är värre vad, nedslaget påverkade Augustes psyke och hans tillstånd blev så kritiskt att han togs in på hospital. Han repade sig inte, och en tid senare avled han i sin hustrus armar. Kristina blev utom sig av sorg, men tvingades ännu en gång ut på turné. Att bryta ett kontrakt var dyrt, och hon hade inte pengarna till att betala.

kristina nilsson olyckan1885 kom Kristina till Sverige, och under denna vistelse inträffade den katastrof som hon idag kanske är allra mest förknippad med. Hon bodde på Grand Hotells första våning, och redan första kvällen samlades en stor skara människor framför hotellet med förhoppning om att få se en skymt av stjärnan och kanske få höra henne sjunga. Besluten om att visa människorna uppskattning klev Kristina ut på balkongen och sade med sin starka och fylliga röst: Det enda jag nu kan säga er är ett hjärtligt tack. Efter sista konserten skall jag sjunga för er, men nu är jag för trött”. Ryktet om att världsstjärnan Kristina Nilsson skulle ge en gratiskonsert på Grand Hotells balkong spred sig i staden och när kvällen för konserten kom hade 50 000 samlats. Kristina sjöng och när hon avslutat konserten med Värmlandsvisan och uppmanade publiken att gå hem och lägga sig uppstod det en förfärlig trängsel. 18-20 kvinnor klämdes ihjäl och ett sjuttiotal skadades. Ett vittne till händelsen beskrev katastrofen, som idag är känd som Kristina Nilsson-olyckan, på detta sätt:

Tvenne motsatta folkströmmar hade sammanstörtat i den trånga passagen vid Stallgatan, mellan Grand Hotel, Fersenska terrassen och det nybyggda Palmeska huset, utanför hvilket sednare ännu fanns tvenne ställningar qvarstående och gatan belamrad af upprifven trottoirsten. Detta synes vara första upphofvet till den förfärliga olycka som sedan inträffade, ty derpå snafvade och föllo personer och då massan oupphörligen sköt på var räddning omöjlig. Efter noga beräkning var mellan 30 á 40,000 menniskor i rörelse kring Grand Hotel och man kan tänka sig hvilken trängsel då skulle uppstå på platsen utanför hotellet och dess närmaste granskap. Tredje dagen efter katastrofen, då mera detaljerade uppgifter hunnit ingå, var de påträffade dödas antal 19, alla fruntimmer; och 34 personer skadade, förda till sjukhusen och sina hem. Men detta antal är dock ej på långt när tillfylles, ty hvart i staden man kommer, hörs flera skadade personer nämnas, och flera personer saknades, som ej återkommit till sina hem, eller kunnat anträffas bland de döda och skadade.

Kristina, som bevittnat hela händelsen, blev förkrossad och ordnade stödkonserter och såg till att de drabbade fick finansiell hjälp.

portrait1Hon gav sig ut på turné igen och i Paris blev hon bekant med en spansk flicka som hon tog till sitt hjärta med samma kärlek som om flickan hade varit hennes egen dotter. Flickan, vars namn var Rosita de Casa Miranda, påstås ha tyckt att Kristina skulle gifta sig med hennes far, och så blev faktiskt fallet. Den 12 mars 1887 gifte sig Kristina med Rositas far, don Angel Ramon Maria Vallejo y Miranda, greve Casa de Miranda, och blev grevinnan de Casa Miranda. Vid denna tid var Kristina trött på att turnera och hon bestämde sig för att gå i pension. Att göra det medan hon fortfarande var relativt ung och hade rösten i behåll var en medveten taktik. I juni 1888 tog hon farväl av Londonpubliken i Royal Albert Hall och fem år senare gjorde hon sitt allra sista officiella framträdande på en välgörenhetskonsert i Menton. En av de främsta svenska sångerskorna någonsin hade avslutat sin karriär.

Kristina Nilsson var dock inte enbart sångerska, hon var mycket mer än så. Under sin framgångsrika karriär hade hon byggt upp en av Europas främsta konstskatter och hon sägs ha haft ett utmärkt sinne för affärer (vilket hennes make Auguste, som nästan hade ruinerat henne, inte haft). Kristina var även omåttligt intresserad av mode och hon iklädde sig alltid de senaste trenderna, utan att se löjlig eller extravagant ut. Hon ska även ha inspirerat författaren Gaston Leroux till att skriva Fantomen på Operan och huvudkaraktären Christine Daaé sägs vara baserad på henne. Efter pensionen blev hennes fasta punkter Casa Miranda i Spanien och Menton i Frankrike, men hon besökte ofta Sverige. Hon återvände till sin barndoms Småland och 1906 införskaffade hon sig en större villa, Villa Wik, strax utanför Växjö.

1921 befann hon sig i Spanien och drabbades där av en dubbelsidig lunginflammation. Vid denna tid var detta en utomordentligt allvarlig sjukdom, men hon lyckades repa sig något och kunde under sommaren ta sig hem till Sverige, Småland och Villa Wik. Hon kände på sig att döden var nära och ska enligt uppgifter ha sagt: ”Mina gamla ben skall inte bli kvar i Spaniens jord”. Några månader senare, den 22 november 1921, avled hon på Stadshotellet i Växjö, bara någon mil från gården på vilken hon hade sett dagens ljus. Cirkeln var sluten. Världssopranen Kristina Nilsson, den fattiga torpardottern från Snugge, var död.

För den som önskar lära sig mer om Kristina Nilsson finns flertalet böcker skrivna om henne, den senaste Den oemotståndliga; en Christina Nilsson-biografi av Ingegerd Björklund från 2000. Köp ditt exemplar här. Sedan september 2012 är Snugge, Kristinas födelsehem, byggnadsminnesförklarat och går idag att besöka.

Vad är dina tankar om Kristina Nilsson? Kände du till henne sedan tidigare eller är detta första gången som du hör talas om henne? Dela gärna med dig om dina tankar om Kristina Nilsson och artikeln i kommentarsfältet nedan. 

Erika Lindblomerikalindbom

Läs mer om Erika här!

Torsdagen den 13 mars medverkade Erika i SVT:s Antikmagasinet. Missade du avsnittet, som handlade om svarta sorgesmycken, finns det möjlighet att se det här

Annonser

9 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s