Kärlek bortom allt förstånd


Att ett kungligt äktenskap arrangerades av dynastiska och diplomatiska skäl var självklart i 1600-talets Europa. Att ett kungligt äktenskap skulle vara harmoniskt var en vacker tanke som ibland stämde med verkligheten. Att ett kungligt äktenskap innehöll passionerad kärlek får betraktas som en illusion, helt utan verklighetsförankring. Ändå hände det och det hände i Sverige, mellan Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.

När Gustav II Adolf var 22 år gammal och kung av Sverige ansåg han sig ha hittat sitt livs kärlek i adelsdamen Ebba Brahe, som han var fast besluten att gifta sig med. Någon som var ännu mer fast besluten att så inte skulle bli fallet var Gustav Adolfs mor, änkedrottningen Kristina. Kristina föredrog istället en tysk furstinna som kunde stärka Vasadynastins prestige samt förbättra de diplomatiska kontakterna.

Maria Eleonora

Maria Eleonora

Blickarna riktades mot det mycket gamla tyska furstendömet Brandenburg där kurfursten, Johan Sigismund, enligt rykten hade en riktig skönhet bland sina döttrar – Maria Eleonora. På grund av oförutsedda händelser drog dock förhandlingarna om ett eventuellt äktenskap ut på tiden, och 1617 förlorade Johan Sigismund i praktiken makten till sin son och dog 1619 av en kraftig stroke. Sonen och arvtagaren, Maria Eleonoras bror George William, var emot en union med Sverige på grund av att han förutom Brandenburg även kommit att ärva Preussen som var allierad med Polen – Vasaättens ärkefiende. Förutom de rent politiska nackdelarna med ett svenskt äktenskap hade Maria Eleonora även andra äktenskapskandidater, bland annat den förmögne ståthållaren Vilhelm II av Oranien och kung Charles I av England. George William hade gärna sett sin vackra syster gift med den sistnämnde.

1620 var Gustav Adolf, efter kringresande i tyska furstendömen, tillbaka i Brandenburg för att fria till Maria Eleonora som hade gjort störst intryck på honom. Efter att först ha haft både Maria Eleonoras bror och mor, änkefurstinnan, emot sig tycks Gustav Adolf ha lyckats charma den senare till att ge sitt tillstånd till bröllopet. Maria Eleonora själv var stormande förälskad och ville inget hellre än att bli Gustav Adolfs hustru. Trots att hennes bror in i det sista var emot bröllopet och gjorde klart att Maria Eleonora inte skulle få någon hemgift blev bröllopet av och detta genom en djärv manöver av Maria Eleonoras mor. Genom att änkefurstinnan själv gick in i den furstliga skattkammaren och hämtade det som behövdes kunde utstyrsel till bröllopskläder och smycken skaffas fram och bröllopet stod den 25 november 1620 i Stockholm.

Maria Eleonora blev efter bröllopet drottning av Sverige. Hennes nya hemland hade genom Gustav Adolfs triumfer på slagfältet blivit en stormakt med högt internationellt anseende. Maria Eleonora passade utmärkt som drottning av en stormakt i senrenässansen. Hon ansågs mycket väluppfostrad och hade en renässansmänniskas intressen för kultur. Under Gustav Adolfs glansdagar förgyllde Maria Eleonora tillvaron både vid det svenska hovet och utomlands. Då Sveriges ryktbarhet spred sig över världen spred sig även rykten om den vackra drottningen. Maria Eleonora beskrevs ofta som den vackraste drottningen i Europa. Att vara stormaktsdrottning kostade också mycket pengar. Maria Eleonora engagerade konstnärer som David Klöker Ehrenstrhal*, hade alltid storslagen underhållning vid hovet och hon var den första svenska drottning att för hovets räkning anlita en balett. Hon tyckte också om att skissa på slott som det tyvärr aldrig fanns pengar till att bygga.  Hon var också mycket givmild, vilket tog ut sin rätt på ekonomin.

Lutzen

Slaget vid Lützen

Trots att äktenskapet blev lyckligt och fyra barn föddes överlevde endast ett barn, en dotter som föddes 1626 och som kom att bli känd som drottning Kristina. Kristina beskrev senare i sitt liv sin mor som en kvinna med sitt köns ”alla dygder och laster”. Maria Eleonora hade ett aningen nyckfullt temperament som tyvärr tog sitt värsta uttryck efter slaget vid Lützen den 6 november 1632 då Gustav Adolf sköts till döds och hon blev änka.

Efter denna episod gick Maria Eleonora in i en psykosliknande depression där hon sörjde på ett sätt som aldrig tidigare skådat vid det svenska hovet. Hon vägrade att skiljas från sin makes lik och krävde att hans hjärta skulle skäras ut ur kroppen och förvaras i ett skrin så att hon alltid kunde ha det hos sig. Begravningen blev nästan två år försenad, bland annat därför att Maria Eleonora krävde att få se sin makes lik när hon ville. Maria Eleonora lär dessutom ha barrikaderat sig i sin våning på slottet, en våning som hon från golv till tak draperade i svarta tyger och som i princip stängde ute allt dagsljus. Ett liknande sorgarbete och ett sådant utspel av känslor var något nytt vid det svenska hovet, men till saken hör att det var tradition vid många kontinentaleuropeiska hov att hjärtat från en älskad behölls och bevarades. Det är främst som den vackra och hysteriska änkan som Maria Eleonora beskrivits av historiker, ibland oförtjänt. Axel Oxenstierna som styrde förmyndarregeringen för den nya lilla drottningen Kristina beskrev Maria Eleonora som ”svag av naturen, mäkta given affekterna, som hos hennes majestät äre excessiv”.  Sin skönhet behöll hon dock genom hela sin sorg. Enligt en fransk legationssekreterare i Sverige var Maria Eleonora ett par år efter Gustav Adolfs död fortfarande den vackraste och värdigaste kvinnan han någonsin skådat.

456px-MariaEleanorSweden

Maria Eleonora

Sorgen efter maken var dock inte Maria Eleonoras enda problem. Hennes finanser var i ruiner efter ett alltför kostsamt hovliv och hon kom inte överens med den förmyndarregering som styrde i Kristinas ställe. Maria Eleonora vantrivdes i Sverige och 1640 hade läget blivit så infekterat att hon lämnade landet under flyktartade omständigheter. Utklädd till borgarkvinna smugglades hon ut ur Stockholm, till Trosa där ett fartyg tog henne till Gotland och senare vidare till Danmark. Maria Eleonora hade hoppats att komma hem till Brandenburg, men då politiken gjort hennes hemland till svensk fiende blev kompromissen att hon bosatte sig hos den danske kungen i Köpenhamn. Även om Sverige och Danmark inte låg i krig under denna period var flytten till Danmark mycket illa sedd i Sverige. När relationerna till Brandenburg 1641 förbättrades började man från svensk sida fundera på möjligheterna för den olyckliga änkedrottningen att flytta hem till Brandenburg. Efter en del förhandlingar beslutade man 1643 om en generös änkepension på cirka 30 000 daler om året till Maria Eleonora som då lämnade Danmark för Brandenburg. Då hon under sin flykt från Sverige lämnat skulder på över 200 000 daler hade man inget större förtroende för hennes ekonomiska sinne så ett krav från svensk sida var att kurfursten i Brandenburg skulle förvalta de pengar som betaldes ut till henne.

Maria Eleonora var dock ombytlig till sinnet och snart började hon längta tillbaka till Sverige, landet i vilket hon trotsallt varit lycklig och där hon dessutom hade sin dotter. 1648 flyttade hon tillbaka och bosatte sig på Nyköpings slott. Relationen mellan mor och dotter var under denna tid harmonisk och Maria Eleonora träffade Kristina både som gäst i Stockholm och i Nyköping. Kristina var frikostig mot sin mor och Maria Eleonora tilläts hålla stort hov i Nyköping. Livet var frid och fröjd för Maria Eleonora tills den dag 1654 då hon fick beskedet att hennes dotter skulle lämna Sverige, abdikera till förmån för sin kusin, och bosätta sig i Rom som katolik. Med tanke på att Gustav Adolf krigat för protestantismen och att hans farfar, Gustav Vasa, infört denna gren av kristendomen som statsreligion i Sverige måste Maria Eleonora ha blivit mycket chockad och förmodligen även känt sig ganska övergiven. Hennes sista officiella framträdande var vid Karl X Gustavs bröllop med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Vid det laget var Maria Eleonoras roll i Sverige ytterst marginell och den åldrade skönheten som en gång varit aktuell som eventuell drottning av England gick bort i mars 1655 efter att ha drabbats av frossa. Hon blev 55 år gammal.

Ebba Brahe

Ebba Brahe

Historiker idag framhåller att sinnessjukdom fanns i Maria Eleonoras familj och att detta kan förklara hennes ombytliga sinne och hysteriska passion för sin make. Skrinet där Gustav II Adolfs hjärta förvarades finns kvar och kan idag beskådas på Livrustkammaren i Stockholm. Hur gick det då för Charles I av England som var en av Maria Eleonoras friare? Maria Eleonora kunde på ålderns höst tacka sin lyckliga stjärna för att hon inte blivit engelsk drottning för Charles I hade nämligen kommit i konflikt med det brittiska parlamentet och avrättats. Hans hustru och son avrättades inte, men tvingades till ett liv i exil. Gustav II Adolfs stora kärlek, Ebba Brahe, gifte sig med Jacob De la Gardie som kom att bli Sveriges rikaste man och far till en av drottning Kristinas gunstlingar. Avskedsgåvan från Gustav Adolf till Ebba lär ha varit ett fantastiskt pärlhalsband som faktiskt fortfarande finns i en välkänd, svensk adelsfamiljs ägo och kanske till och med används vid ytterst speciella tillfällen.

*David Klöker Ehrenstrhal (1628 – 1698), en svensk konstnär med hedersnamnet ”Den svenska målarkonstens fader”.

axelAxel Rollbäck

Läs mer om Axel här! 

Annan intressant läsning: 

Kristina – en skandalomsusad drottning 

Gustav Vasa – en mästare på propaganda 

En bortglömd kung 

Otur krossade stormakten Sverige

Advertisements

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s