Jungfrudrottningen


Den 7 september 1533 kom en historisk person till världen. Omkring klockan halv fyra om eftermiddagen föddes prinsessan Elizabeth av England, dotter till kung Henrik VIII och hans andra hustru Anne Boleyn. Hon föddes som arvtagerska till den engelska tronen, en titel som hon dock inte fick behålla i mer än tre år. Hennes mor anklagades nämligen för äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Anne avrättades och Elizabeth förklarades illegitim.

elizabeth 1546

Elizabeth, 1546

Att hon blivit av med sin titel och inte längre betraktades som prinsessa hindrade dock inte att hon fick en gedigen uppfostran och utbildning. Hon var mycket språkbegåvad och behärskade flera språk; bland annat engelska, franska, spanska, italienska, grekiska och flamländska. Hon utbildades av lärare som arbetade utifrån en ”modern” pedagogik och som ansåg att lärandet skulle vara engagerande. När hon, 1550, var färdigutbildad ansågs hon vara en av sin generations absolut mest välutbildade kvinnor – en av de många saker som senare bidrog till hennes långa och framgångsrika tid som drottning. Till sinnet beskrevs Elizabeth i barndomen som snäll, väluppfostrad och intelligent men samtidigt envis, bestämd och mycket hetlevrad.

Många anser att Elizabeth tidigt hade siktet inställt på tronen och att hon använde sitt intellekt för att knipa den. Efter faderns död regerade hennes yngre halvbror, Edward VI, i sex år innan han, endast femton år gammal, avled till följd av klen hälsa. Efter Edward följde Lady Jane Grey, eller ”niodagarsdrottningen” som hon också kallas. Lady Jane var barnbarn till Henrik VIII:s syster och regerade England i nio dagar innan hon, sexton år gammal, halshöggs. Efter Jane regerade Elizabeths äldre halvsyster Mary under perioden 1553 – 1558. Hennes tid vid tronen var minst sagt turbulent och Mary, som liksom sin mor Katarina av Aragonien var katolik, avrättade så många protestanter att hon fick smeknamnet ”Bloody Mary”. I tron om att Elizabeth delade hennes religionsuppfattning utsåg Mary henne till arvinge innan hon, en kort tid senare, avled av vad som tros ha varit cancer.  Elizabeth var dock protestant och gjorde sig snabbt av med katolicismen.

Elizabeth blev en av de mest framgångsrika regenter i Englands historia och hennes tid vid makten kallas även för ”guldåldern”. Ekonomin blev bättre och bättre, kulturlivet blomstrade och befolkningen ökade markant. Hon var intresserad av militär krigsföring och under hennes tid vid makten vann England en kolossal seger över den spanska Armadan, något som gjorde hennes namn synonymt med en av de största brittiska segrarna någonsin. Elizabeth var mycket skicklig och gav England den stabilitet som landet så väl behövde. Hon hade folket och landets bästa som högsta prioritet. Hon betraktade England som den make och det barn som hon aldrig fick. England hade Elizabeths fulla uppmärksamhet, kärlek och tillgivenhet och hon fick smeknamnet Gloriana – den upphöjda.

Thomas_Seymour

Thomas Seymour

Hur kommer det sig då att Elizabeth blev så framgångsrik? Det finns flera olika faktorer och teorier, men några menar att det hela bottnar i det faktum att hon aldrig gifte sig. Man tror att Elizabeth redan vid tidig ålder fick avsmak för äktenskapet. Först och främst kunde hon inte undgå att märka hennes fars många och dramatiska och ofta tragiska äktenskap. Hennes far hade ju låtit avrätta hennes egen mor samt ytterligare en av sina senare hustrur. Faderns sista hustru, Katarina Parr, blev i samband med Henrik VIII:s död förmyndare åt Elizabeth och tillsammans med sin nya make, Thomas Seymor, 1:a baron Seymour av Sudenley, tog hon sig an Elizabeths uppfostran.   I samband med Katarinas graviditet ska Thomas ha börjat intressera sig för Elizabeth. Vissa menar även att Thomas, innan han gifte sig med Katarina, önskade att få Elizabeth till hustru. Utan Katarinas kännedom började Thomas att uppvakta henne. Då och då hände det att han i bara nattskjortan gläntade på dörren till hennes sängkammare, smög in och kittlade och smekte henne. En dag kom Katarina på dem i en omfamning och hon skickade iväg Elizabeth.

Det finns historiker som menar att detta är en av anledningarna till varför hon aldrig gifte sig. På grund av Thomas Seymours obehagliga närmanden utvecklade hon en avsmak för närhet till män. Den främsta anledningen är dock att hon, om hon ingick äktenskap, skulle bli tvungen att dela makten med sin man och alla hennes tillgångar skulle tillfalla honom. Det var något som hon inte var beredd att finna sig i.

Av politiska och diplomatiska skäl var dock Elizabeth inte helt emot äktenskapet. Dessutom ville man att hon skulle gifta sig och få en arvinge, mycket för att undvika det som hade hänt efter Henrik VIII:s död. När det väl blev allvar med äktenskap kom hon dock med undanförklaringar och 1563 lät hon meddela; ”Om jag följer mig naturs önskemål så är det följande, att vara en ensamstående tiggare hellre än en drottning och gift”.

dudley

Robert Dudley, 1566

Men vilka var de personer som hon övervägde att gifta sig med? Först och främst kan man konstatera att det var många som ville gifta sig med henne. Själv var hon dock inte förtjust i fullt så många utan den person som stod henne närmast och som hon i viss mån älskade var kamraten och gunstlingen Robert Dudley (vars yngre bror Guilford Dudley varit Lady Jane Greys make och avrättas samtidigt som henne).  Robert Dudley var under de tidiga åren Elizabeths Riksstallmästare*, en position som innebar att han alltid fanns i Elizabeths närhet. Det är ingen som riktigt vet hur seriöst deras förhållande var, huruvida det enbart var djupt vänskapligt eller om de hade en kärleksrelation, men säkert är att Dudley betydde väldigt mycket för Elizabeth. Det ryktades till och med om att de hade gift sig i hemlighet. Elizabeth gav honom flera upphöjda positioner, han var bland annat generalguvernör i Nederländerna, medlem av drottningens Privy Council samt kansler för universiteten i Oxford och Cambridge. Robert Dudley var dock en kvinnokarl och Elizabeth tvingades avundsjukt se på när han inledde den ena affären efter den andra med olika adelsdamer.

Elizabeth hade även friare från utlandet. Bland dessa kan nämnas ärkehertig Karl av Österrike, hertigen av Anjou och naturligtvis också Erik XIV av Sverige, Gustav Vasas äldste son och kung av Sverige mellan åren 1560 – 1568. Erik hade, mot kungens vilja, blivit rekommenderad att se sig om utomlands efter en brud och hans val hade kommit att falla på Elizabeth.  Han skrev otaliga brev till henne, skickade henne sitt porträtt och bedyrade henne sin kärlek – men Elizabeth lät sig inte charmas. När han skickade en friardelegation till England fick han till svar att om han önskade gifta sig med henne så borde han själv resa till England. En sådan resa planerades, men fick ställas in i samband med Gustav Vasas död 1560. Efter det misslyckade försöket att få Elizabeth till hustru vände han sig istället till drottningen av Skottland, Maria Stuart, i förhoppning att öva utpressning mot Elizabeth. Inte heller denna förening blev verklighet och 1568 gifte han sig med knektdottern Karin Månsdotter som sedan 15 års ålder hade varit Eriks frilla.

Som ett resultat av drottning Elizabeths val att inte gifta sig uppstod runt omkring henne en ”jungfrukult”. Inom kulturen, i konst och poesi, avbildades hon som jungfru och gudinna, alltid upphöjd – aldrig människa. När hon, tidigt under sitt regentskap, kritiserades för sin ovilja att gifta sig lär hon ha sagt: ”Och slutligen så kommer detta att vara tillräckligt för mig, att en marmorsten kommer att omtala att en drottning, efter att regerat en viss tid, levde och dog som jungfru”.

Elizabeth fick rätt. Förutom att vara betraktad som en av Englands främsta regenter någonsin är hon ihågkommen som Jungfrudrottningen och Gloriana – den upphöjda. Hon är den absolut främsta ikonen av sin tid.

753px-Elizabeth_I_(Armada_Portrait)

Elizabeth avbildat på ett porträtt, troligtvis efter segern över den spanska armadan (se bakgrunden). Handen på jordgloben symboliserar hennes globala makt.

alexandraAlexandra Szybalsky

Läs mer om Alexandra här!

*Riksstallmästaren var en ämbetsman med ansvar för det kungliga stallet och för stuteriväsendet i riket.  

Relaterad läsning:

Anne Boleyns kröning 

Drottningen som aldrig skulle blivit drottning

Allt är tillåtet i kärlek och politik

Den skandalösa Cecilia

Älskade frillor! 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s