Det bayerska sagoslottet


«It is my intention to rebuild the old castle ruin of Hohenschwangau near the Pöllat Gorge in the authentic style of the old German knights’ castles, and I must confess to you that I am looking forward very much to living there one day (in 3 years); there will be several cosy, habitable guest rooms with a splendid view of the noble Säuling, the mountains of Tyrol and far across the plain; you know the revered guest I would like to accommodate there; the location is one of the most beautiful to be found, holy and unapproachable, a worthy temple for the divine friend who has brought salvation and true blessing to the world. It will also remind you of ”Tannhäuser” (Singers’ Hall with a view of the castle in the background), ”Lohengrin'” (castle courtyard, open corridor, path to the chapel); this castle will be in every way more beautiful and habitable than Hohenschwangau further down, which is desecrated every year by the prose of my mother; they will take revenge, the desecrated gods, and come to live with Us on the lofty heights, breathing the air of heaven».

                                                               – Kung Ludwig II i ett brev till Richard Wagner

Utanför staden Füssen i de bayerska alperna i södra Tyskland, högt uppe på en brant, ligger Neuschwanstein – ett av världens mest berömda slott. Slottet uppfördes av kung Ludwig II som en hyllning till medeltiden, och det blev – med sina tinnar och torn, förebild till det vackra slottet i Disneys Törnrosa.

På den plats där slottet står idag låg det tidigare en gammal borg. På kung Ludwigs tid återstod det bara ruiner av denna, och alla byggnadsrester fraktades bort för att ge plats åt det nya och storslagna. Kungens föräldrahem, slottet Hohenschwangau, var (är) beläget längre ner i dalen och kallades fram till början av 1800-talet för Schwanstein ”Svan-sten”. Av den anledningen fick det nyare slottet på branten namnet Neuschwanstein – ”det nya Schwanstein”. Detta namn gav man dock slottet först efter Ludvig II:s död 1886.

Den 5 september 1869 lade man grundstenen och byggverksamheten påbörjades. Slottet ritades av arkitekten Christian Jank och för utförandet svarade Eduard von Riedel och George von Dollman. Planeringen och uppförandet av Neuschwanstein gick dock inte helt enligt planerna, då bygget tog längre tid än vad Ludwig hade räknat med. Dessutom blev kostnaderna mycket höga  och det tog lång tid att frakta material till platsen. Hela elva år skulle det dröja innan man, 1880, kunde hålla en taklagsfest*, och det skulle ta ytterligare fyra år innan kungen kunde flytta in.

sångarsalen

Sångarsalen

Under den tid då byggarbetet pågick bodde Ludwig II i ingångsbyggnaden, den del av slottet som blev klar först. Totalt har slottet 360 rum, men bara 14 av dessa är fullbordade. Rummen är dekorerade med scener och sagor ur Richard Wagners operor. Kungen var nämligen en stor beundrare av tonsättaren, och stödde även denne finansiellt. På tronrummets väggar sitter ädelstenar och mosaik – det mesta oäkta, och mosaiken ska ha blivit ditmålad. I den del av tronnrummet som liknar ett altare var det tänkt att en tron skulle placeras, men denna hann man aldrig bygga.

Slottets största rum är Stora bankettsalen, som även kallas ”Sångarsalen”. Det är en mäktig sal med brutet tak, rika utsmyckningar och ett stort antal enorma ljuskronor. Målningarna som dominerar rummet går under temat ”Parsifal och hans beskyddande av den heliga graalen”. Hela slottets interiör vittnar om Ludwig II:s förkärlek till både operor och gamla folksagor och legender. Trots kungens stora beundran för Wagner ägde den första Wagner-konserten på slottet inte rum förrän 60 år efter kungens död.

Sängkammaren

Sängkammaren

Matsalen, som i många fall brukar vara mycket pampig, är inte lika anmärkningsvärd som Sångarsalen. Ludvig II föredrog att äta ensam och matbordet är anpassat därefter. Det är avsevärt mindre än de matbord som man vanligtvis finner i slott av denna karaktär. Maten transporterade man från köket till matsalen via en manuellt driven hiss. Köket hade även andra moderniteter – t.ex. rinnande varm- och kallvatten samt skåp som man kunde värma upp genom att använda varmluft från den enorma spisen.

Ludvig II: sängkammare skiljer sig kraftigt från det övriga slottet, då den stilmässigt är mycket mörk och har gotiska detaljer. Väggarna pryds av scener ur den keltiska sagan Tristan och Isolde (även denna en Wagneropera), och rummet har inretts med små fönster och torn för att uppnå effekten av en bysantinsk kyrka.

Tjänstefolkets domäner

Tjänstefolkets domäner

Traditionellt sätt har slottspersonal ofta bott på vinden, men på detta slott bodde de på bottenplan – inkvarterade i rum med såväl bröstpanel som möbler i ek. I varje rum bodde det två personer, och som vid vilket skiftjobb som helst var det alltid folk i tjänst.

Kung Ludwig II var på många sätt en mycket intressant person. Han hade storslagna planer, samtidigt som han levde på sitt sätt i en egen värld. Han ömmade mycket för det förgångna, för dynastins historia som sträckte sig ända tillbaka till medeltiden. Hans barndomshem Hohenschwangau fostrade hans romantiska längtan. Genom att ta del av den gamla sagan om Svanborgen och svanriddaren samt genom hans möten med Wagner utvecklade han ett stort intresse för gamla säger och sagor. Wagners verk förvandlades till uppmaningar om ett enat Tyskland, något som resulterade i att Ludwig II gav sitt helhjärtade stöd åt Bismarcks politik för att ena Tyskland under Preussen. Detta gjorde han, trots att den sydtyska tveksamheten gentemot Preussen och militarism.

Under de år som har passerat sedan slottet uppfördes har det inte enbart fungerat som kungligt residens. Under Andra världskrigets slutskede användes slottet som förvaringsplats och den tyska Riksbanken förvarade en stor mängd guld på slottet. Guldet ska dock ha flyttats till en okänd plats under krigets slutskede. Flera obekräftade källor säger att guldet sänktes ner i den närbelägna sjön Alat. En mängd andra värdesaker, så som förgyllda snusdosor, antika juveler, möbler och tavlor fanns också med bland värdesakerna. Dessa värdesaker var tilltänkta att ingå i Adolf Hitlers privata samling.

Slottet som en gång byggdes av den blyga Ludwig II i syfte att fungera som en plats till vilken han kunde dra sig undan från offentlighetens ljus, är idag en enorm turistattraktion som varje år lockar mer än 1.4 miljoner besökare. Det är ett av de mest populära slotten i Europa. Under sommardagar bevittnar så många som 6000 personer bostaden som en gång i tiden inhyst endast en inneboende; kung Ludwig II, även kallad ”Sagokungen”.

Har du besökt Neuschwanstein? Hur var det? Skriv gärna en kommentar och berätta!

alexandra

                            Alexandra Szybalsky

Advertisements

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s