Mathilde Kschessinska – kejserlig älskarinna


En arvprins och en prinsessa 

Rysslands siste tsar, Nikolai II, var bara sexton år gammal när han träffade sin framtida hustru, prinsessan Alix av Hessen, för första gången. Den tyska prinsessan var inte äldre än tolv år och hon hade rest till Ryssland tillsammans med sin familj för att se sin äldre syster, Elisabeth ”Ella”, gifta sig med Nikolais farbror, Sergei Alexandrovitj. Trots att de båda var barn förälskade de sig genast i varandra, och en dag – när de var ensamma tillsammans i ett mindre hus vid Peterhof, använde de en av Alix’ diamantringar för att rista in sina namn på fönsterglaset. Några dagar senare dansade de tillsammans på en barnbal på Anitjkovpalatset och Nikolai överlämnade stolt en diamantbrosch som han hade beställt åt henne. Den unga prinsessan tog överväldigat emot den, men kände sig sedan tvungen att lämna tillbaka den. Tio år senare, i samband med deras förlovning, skulle han ge den till henne igen och den skulle komma att följa henne i döden.

Alix

Prinsessan Alix av Hessen

1889, fem år efter deras första möte, återvände Alix till Ryssland för att spendera sex veckor hos sin syster i Sankt Petersburg. Nikolai blev en frekvent besökare och ingen kunde undgå att märka den starka attraktionen som snabbt växte fram mellan den unge arvprinsen och den vackra tyska prinsessan med gyllene hår och stora allvarliga ögon. De spenderade nästintill varje dag tillsammans. Nikolai tog med henne till skridskobanan, de åkte kälke och promenerade tillsammans. Han eskorterade henne till baler och han lyckades till och med förmå sin mor att arrangera en så kallad ”te-dans” till hennes ära.

Den ryska societeten var dock inte lika förtjust. Nikolais föräldrar, den väldige tsar Alexander III och Marie Feodorovna (prinsessan Dagmar av Danmark), var tyskhatare och avskydde det mesta som hade med Tyskland att göra. Prinsessan var dessutom blyg och kände sig obekväm vid det frigjorda ryska hovet. Societetens dom var hård;

 ”Hon saknar charm, är kantig, har kalla ögon och är stel som en pinne”. 

Nikolais föräldrar ville mycket hellre se honom gift med en prinsessa från det franska huset Orléans. Tsar Alexander var en mycket viljestark man och ingen vågade gå emot hans åsikt, allra minst Nikolai som avskydde konflikter. Under ett samtal med sin far tvingades han lova att inte insistera på att gifta sig med Alix. Däremot vägrade han ta prinsessan Hélène av Orléans till hustru. Han ville vänta på att Herren Gud skulle ingripa och ge honom Alix. När hon ett år senare gjorde ytterligare ett besök hade hans föräldrar förbjudit honom att träffa henne. I sin dagbok skrev han;

”Gud! Jag vill så gärna åka till Illiskoe (Ella och Sergeis lantställe)… Om jag inte får åka nu, då måste jag kanske vänta ett helt år på att få träffa henne igen, och det vore så svårt!!!”

Några månader sedan skrev han;

”Min dröm är att en dag få gifta mig med Alix H. Jag har älskat henne länge, men djupt och innerligt sedan hon spenderade sex veckor i Petersburg. Jag har kämpat emot mina känslor under en lång tid, försökt övertyga mig själv om att min dröm aldrig kan bli sann… Jag är säker på att mina känslor är besvarade och jag lägger mitt öde i Guds händer.”

Tsar Alexander insåg att något drastiskt behövde göras för att få Nikolai på andra tankar. Han skickades iväg på en resa, men när han återvände hem fann man att hans känslor var oförändrade. Tsar Alexander beslutade sig då för att introducera sin son för Mathilde Kschessinska, en ung och förförisk ballerina.

Mathilde Kschessinska 

Av naturliga skäl fanns det vid denna tid en mycket nära relation mellan familjen Romanov och den Kejserliga Baletten.  Det var inte alls ovanligt för en rysk storfurste att ha en ballerina till älskarinna. Inte heller var de ovanligt att de öppet levde med dessa ballerinor, köpte dem små utsökta hus och skaffade barn tillsammans med dem.

big2437551246969563

Vid tiden för Nikolai och Mathildes första möte var Mathilde bara sjutton år gammal och hade precis avslutat sin utbildning vid Kejserliga Balettskolan. Den 23 mars 1890 skulle hon göra sitt första framträdande och i publiken satt bland annat kejsarparet och deras äldste son; arvprinsen Nikolai. Efter föreställningen dukade man upp till supé. Tsaren såg genast till att kalla till sig Mathilde, berömma henne för hennes framträdande och bjöd henne att sätta sig ner bredvid Nikolai med orden; ”Flörta nu inte för mycket!” Enligt Mathilde var det kärlek vid första ögonkastet från hennes sida, och från det tillfället och framåt gjorde hon allt som stod i hennes makt för att vinna hans kärlek. Det var dock enklare sagt än gjort, för även om Nikolai var förtjust var Alix fortfarande den enda och han vägrade att svika henne.

När vår övergick till sommar fick Mathilde anställning vid den välkända Marinskijteatern och fick följa med baletten till Krasnoe Selo för att underhålla de militärer som varje sommar samlades på Krasnoe Selos stora fält för att träna under noga övervakande av Nikolai.  Mathilde var övertygad om att deras relation nu skulle ta fart, för det hörde till vanligheten att förmögna unga män efter varje föreställning kom för att besöka och äta middag med ballerinorna. Så gjorde också Nikolai. Han berömde henne för framträdandet, småpratade med henne – men utöver detta hände ingenting. Mathilde var besviken, men hon lät sig inte nedslås. Hon var övertygad om att Nikolai tyckte om henne, men att han var för blyg för att handla. Nikolai, å andra sidan, var fast besluten att spara sig själv åt Alix.

Nikolai i Siam, 1891

Nikolai i Siam, 1891

Tsaren och hans hustru blev allt mer frustrerade. Att prinsessan Alix skulle bli den nästa kejsarinnan av Ryssland var otänkbart. Hon var allt annat än lämplig för en sådan viktig och framträdande position. De beslutade sig för att skicka iväg Nikolai på en resa i Asien som skulle komma att vara i ungefär ett år. När han kom tillbaka hade han överlevt ett mordförsök och blivit övertygad om att Gud höll en skyddande hand över honom. Han fortsatte att tänka på Alix och skrev långa brev till henne, brev som hon kärleksfullt lät besvara. Samtidigt gjorde hon klart för honom att hon omöjligt kunde gifta sig med honom därför att hon aldrig kunde tänka sig att lämna den lutheranska kyrkan.

Tre år hade nu gått sedan han senast träffat Alix, och hon gled längre och längre ifrån honom. Samtidigt fanns Mathilde där – ständigt närvarande. I mars 1892, två år efter deras första möte, bestämde han sig för att ta deras relation vidare. Han skickade henne en lapp med texten;

”Sedan vårt första möte har jag befunnit mig som i en dimma. Jag hoppas att vi snart ses igen. Nicky.” 

När han väl hade bestämt sig för att inte låta känslorna för Alix stå emellan honom och Mathilde utvecklades deras förhållande snabbt. Den 1 april 1892 skrev han i sin dagbok;

”Jag har upptäckt att jag inom mig bär på ett konstigt fenomen; jag trodde aldrig att jag skulle hysa samma känslor för två personer samtidigt. Jag har älskat Alix H i över tre år och jag hoppas dagligen på att Gud ska låta mig gifta mig med henne.  Sedan 1890 älskar jag dock Lilla K (detta var Nikolais smeknamn för Mathilde) passionerat. Hjärtat är otroligt! På samma gång som jag älskar Mathilde så kan jag inte sluta att tänka på Alix – av detta kan man dra slutsatsen att jag är mycket känslosam.” 

Nästan varje kväll träffades man nu hemma hos Mathilde – man spelade kort, dansade och festade. Nikolai tog ofta med sig tre ungefär jämnåriga släktingar; storfurstarna Sergei, Sandro och George. Hans hjärta bultade och kort därpå beslutade han sig för att köpa en palats åt sin ballerina. Där, innanför de tjocka stenväggarna, gick deras relation från att vara platonisk till fysisk och Mathilde tog plats som Nikolais officiella älskarinna. I ett år levde de på detta sätt innan deras relation, i april 1894, fick ett abrupt slut. 1894 hade Nikolai äntligen fått sina föräldrars tillåtelse att fria till Alix och han reste till Tyskland för att be henne bli hans hustru. Efter flera försök accepterade hon slutligen hans anbud. I sin dagbok skrev han lyckligt;

De nyförlovade, 1894

De nyförlovade, 1894

 ”En underbar och oförglömlig dag i mitt liv! Idag förlovade jag mig med underbara älskade Alix!” 

Det finns många som menar att Nikolai hade för avsikt att fortsätta sin relation med Mathilde trots att han nu hade en fästmö. När han berättade detta för Alix gjorde hon dock klart för honom att om han ville gifta sig med henne så skulle han tillhöra henne och ingen annan. Han gick genast med på det och lovade att avsluta relationen så snart han kom tillbaka till Ryssland. Han höll sitt ord och i maj 1894 besökte han Mathilde för sista gången.

Ballerinan och hennes beskyddare 

Övergiven av Nikolai sökte Mathilde tröst hos storfurst Sergei Mikhailovich som förutom att vara Nikolais fars kusin även var beskyddare av den ryska teatern och baletten. Sergei hade länge beundrat och åtrått Mathilde och han välkomnade henne med öppna armar. Det dröjde dock inte länge förrän ballerinan och den unge tsarens vägar åter korsades (tsar Alexander III dog hösten 1894). I samband med Nikolai och Alexandras kröning 1896 (när Alix konverterade till den rysk-ortodoxa kyrkan blev hon Alexandra Feodorovna) skulle Marinskijteatern uppträda och vem om inte Mathilde Kschessinska skulle dansa huvudrollen. Tsarens mor var bestört. Det var en skandal! Med tårar i ögonen tvingades den nykrönta kejsarinnan sitta och se på medan Nikolais före detta älskarinna dansade inför hans ögon. Mathilde var nöjd – det var hennes livs största roll!

Mathilde med sonen Vladimir, 1915

Mathilde med sonen Vladimir, 1915

Bara något år senare lämnade Sergei henne för en annan kvinna, men Mathilde gick det ingen nöd på – hon inledde ett förhållande med ytterligare en storfurste, tsarens kusin Andrei Vladimirovich. De gav sig ut och reste tillsammans, de besökte Venedig och Provence och där han köpte henne ett stort hus vid havet. Vid hemkosten till Ryssland hade Sergei dock ångrat sig och han och Mathilde återupptog sitt förhållande. Under flera år levde hon, Sergei och Vladimir tillsammans på Mathildes palats, och 1902 nedkom hon med en son. Varken den nyblivna modern eller de två männen visste vem som var fadern, det enda man visste var att den lille pojken var en Romanov. Andrei var dock den som slutligen tog på sig faderskapet.

Mathilde fortsatte att dansa vid Marinskijteatern fram till den ryska revolutionen 1917. Hon hade en underbar teknik och redan 1896 förärades hon titeln prima ballerina  –  en titel som många ansåg att hon inte förtjänade utan enbart fått på grund av sina fördelaktiga kontakter. Mathilde var även en duktig lärarinna som gärna delade med sig av sina kunskaper, men hon kunde även vara egoistisk och elak. När hon 1901 var gravid och inte kunde dansa rollen som Nikya i La Bayadére utsåg hon den unga ballerinan Anna Pavlova till ersättare. Anledningen till att valet föll på Pavlova var att hennes fysik var ovanligt klen och att hon därför omöjligt skulle kunna överglänsa henne. Mathilde hade dock fel. Pavlova passade utmärkt i rollen och gjorde stor succé. Hon skulle senare komma att bli 1900-talets största ballerina.

Redan tidigt under revolutionens skede beslutade Mathilde att fly Ryssland tillsammans med sin son. Inte långt därefter ockuperades hennes palats av bolsjevikerna och där, sittandes på en av hennes egna stolar, fastställde sovjetledaren Filipp Goloshechekin både Nikolai och Sergeis öden. Nikolai mördades tillsammans med sin familj i Ekaterinburg i  juli 1918. Bara några timmar senare släcktes även Sergeis liv. Tillsammans med bland annat Alexandras syster Ella sköts han till döds och kastades ner i ett 18 meter djupt gruvhål. Två månader senare hittade Vita armén deras ruttnade lik.

Vad hände då med Mathilde? Jo, hon lyckades fly till Paris där hon något år senare återförenades med storfurst Andrei som undkommit revolutionen. 1921 gifte de sig och Mathilde blev prinsessan Romanova-Krasinskaya. I Paris öppnade hon sin egen balettskola och hon kom att undervisa flera av 1900-talets främsta dansare. Efter att ha överlevt både sin make och son dog hon 1971, 99 år gammal.

För den som är intresserad av att läsa mer om Mathilde Kschessinska rekommenderar jag boken Imperial Dancer – Mathilde Kschessinska and the Romanovs. Klicka här för att köpa den.

Mathilde (mitten) dansar på Marinskijteatern 1898

Mathilde (mitten) dansar på Marinskijteatern 1898

 Erika Lindblom lindblom

Annonser

3 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s