Älskade frillor!


Om det finns en konstant faktor som alltid existerat i världens kungahus trots förändringar, krig och åren lopp så är det älskarinnor. De har haft olika namn i olika tider och delar av världen, från Nordens frillor till Frankrikes mätresser och antika Kinas konkubiner. Merparten av dessa kvinnor har glömts bort under årens lopp, men vissa har gjort stora avtryck i historien och haft inflytande på såväl regenten som landets politik.

Skådespelerskan Dorothea Bland

Skådespelerskan Dorothea Bland

En frilla var benämningen på älskarinnor i Norden under vikingatiden och medeltiden, men hade inte det dåliga anseendet som älskarinnor har idag. Frilla betydde helt enkelt bihustru, och frillobarn hade rätt till underhåll från fadern och även rätt att ärva denne efter sin död; denna rätt instiftades i Magnus Erikssons landslag 1350 och gällde fram till 1734. Kvinnor som benämns som frillor till Vasaätten var dock ofta förhållanden som inleddes innan kungen/prinsen tagit sig en äkta maka. Att ta sig en frilla var ett sätt att stärka sitt stöd och inflytande i viktiga släkter, och giftermål med kungens frillobarn sågs som ett säkert sätt att öka sin egen status. Kungars frillobarn fick ofta efternamn som avslöjade deras faders bakgrund; barn till Vasaätten hette Gyllenhielm medan frillobarnen till de danska kungarna Christian IV, Frederik III och Christian V fick efternamnet Gyldenløve. (Detta sätt att utmärka barn till kungar genom att ge dem ett ”kungligt efternamn” ägde även rum i t.ex. Storbritannien; William IV fick 10 barn med sin älskarinna Dorothea Bland och alla fick efternamnet FitzClarence efter hans dåvarande titel, hertig av Clarence.) Efter kristendomens intåg i de nordiska länderna började attityden till frillan ändras och i samband med lagändringen 1734 tappade frillobarnen sina tidigare rättigheter och räknades som oäkta barn. Frillornas accepterade särställning övergick till älskarinnans osäkra i skymundan (det skulle dock inte hindra vissa kungliga älskarinnor från att få ut det mesta av sin relation till kungen).

”Mätresserna” fanns främst i Frankrike från 1400-talet fram till den franska revolutionen. Mätress var ett slags halvofficiell titel och kungen eller adelsmännen som hade en mätress förväntades betala hennes skulder och försörja henne som om hon var hans hustru (det fanns dock ingen lag som krävde det). Ordet ”mätress” gav upphov till engelskans ”mistress” som än idag beskriver älskarinnor, vare sig det gäller kungliga älskarinnor eller inte. Även om Frankrike blev av med sina mätresser i samband med avrättningen av Ludvig XVI fanns älskarinnorna kvar vid Europas andra hov, ofta till drottningarnas stora sorg. Den franske ambassadören Casteja skrev i en rapport 1730 att drottning Ulrika Eleonora ”stänger in sig för att dölja sin sorg och gråta däröver i hemlighet” över makens förhållande med Hedvig Taube.

Emilie_Hogqvist

Under 1800-talet ansågs det allmänt att kungarna hade rätt att ta sig en älskarinna efter att de säkrat tronföljden; giftermålet med en utländsk prinsessa var enbart till för att stärka landets politiska band och därför måste kungen få roa sig efter att ha utfört sin plikt. Oscar I (då kronprins Oscar) hade ett långt förhållande med skådespelerskan Emilie Högqvist, som helt ogenerat kallade deras två gemensamma söner för ”prinsarna av Lappland”. Oscar ordnade bostad åt sin älskarinna vid Gustav Adolfs torg, på andra sidan Norrbro från Stockholms slott, och levde mer eller mindre ett dubbelliv med kronprinsessan Josefina och sin äkta familj å ena sidan, och Emilie å den andra. Josefina ska ha skrivit ”Kvinnan bör lida i tysthet” i sin dagbok angående förhållandet.

Oscars kärlek till Emilie Högqvist dog ut så småningom, och utgjorde inget inflytande över hans styre eftersom förhållandet tog slut innan han tillträdde som kung. Vissa älskarinnor har gjort desto större avtryck i i historien, och skaffade sig både makt och inflytande. Några av dessa beskrivs i korthet nedan:

Karin Månsdotter blev frilla till Erik XIV redan vid 15 års ålder och konkurrerade snabbt ut hans andra frillor. Den 4 juli 1568 gifte sig Erik med Karin och gjorde därmed en kvinna av folket till Sveriges drottning, något som inte togs emot väl av hans bröder och högadeln. Erik avsattes inom kort och tillsammans med Karin och deras barn satt de i fångenskap på olika slott innan de skildes åt och Karin blev instängd på Åbo slott. Där satt hon till Erik XIV:s död varefter hon levde resten av sitt liv på gården Liuksala nära Tammerfors.

Anne Boleyn blev Henrik VIII:s andra hustru efter att han förälskat sig i henne medan han var gift med Katarina av Aragonien. Förälskelsen i kombination med avsaknaden av en legitim arvinge slutade med att Henrik införde reformationen i England för att kunna skilja sig från Katarina. Efter födseln av dottern Elisabeth och ett eller flera missfall (forskarna är oense om hur många gånger Anne var gravid) anklagades hon för äktenskapsbrott och incest och avrättades på Towern genom halshuggning.

madame-de-pompadour-1a

Madame de Pompadour var mätress åt Ludvig XV och fick så småningom stort inflytande. Det är bland annat tack vare henne som Paris ser ut som det gör idag; hon låg bakom byggnader som Place de la Concorde, Petit Trianon och militärhögskolan vid Marsfälten. Av Ludvig XV:s alla mätresser var hon den som drottningen kunde tolerera, då Madame de Pompadour alltid visade henne respekt (”Om det måste finnas en mätress är det bättre att det är hon än någon annan”). Madame de Pompadour och Ludvig XV avslutade sitt förhållande 1750, men fortsatte vara vänner fram till hennes död i tuberkulos 1764.

Anna Sophie Reventlow blev danske kung Fredrik IV:s fru 1712 efter att hennes mor förbjudit honom att ta dottern som mätress. Fredriks lagvigda drottning Louise var dock fortfarande i livet och när hon dog i mars 1721 lät han gifta sig med Anna Sophie igen och utse henne till drottning. Skandalen var stor och det faktum att Fredriks och Anna Sophies tre barn alla dog inom ett år efter födseln sågs som ett straff för Fredriks bigami. Vid Fredriks död 1730 förvisades hon från hovet av nye kungen Kristian VI (trots att han lovat sin far att styvmodern skulle få behålla sin status och sina rättigheter) och tillbringade resten av sitt liv i husarrest.

Linnéa Mählermähler

Advertisements

5 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s