Det sägs att det legendariska kejsarinnan Elisabeth ”Sisi” av Österrike var besatt av sitt eget utseende och vikt. Med sina 172 cm var hon ovanligt lång för sin tid, men vägde – trots fyra graviditeter, aldrig mer än femtio kilo. Elisabeth, eller Sisi som hon ofta kallades, var endast sexton år gammal när hon gifte sig med sin kusin, kejsar Franz Josef av Österrike. Vid denna tid var hon fortfarande ett barn, ett barn som var mycket fäst vid sin mor och som letade efter en egen identitet. Hon var med andra ord inte alls förberedd på det ansvar som lades på hennes axlar och hon vantrivdes på det strika Habsburgska hovet. Hon hade ingen kontroll över sitt eget liv och hon hade svårt att identifiera sig med rollen som kejsarinna och ung mor. Det enda som hon egentligen hade kontroll över var sitt eget utseende, och det blev således hennes största intresse. I strävan efter perfektion blev hon slav under sin egen skönhet.
För att bibehålla sin vikt ägnade kejsarinnan stor tid åt träning och hon fastade ofta. Efter den äldsta dottern Sophies död 1857 vägrade hon att äta på flera dagar, och detta skulle komma att bli ett återkommande mönster. Så fort hon kände sig nedstämd och olycklig matvägrade hon liksom hon gjorde när hennes vikt hotade att överstiga femtio kilo. Sisi åt sällan middag tillsammans med familjen, och när hon väl gjorde det åt hon snabbt och mycket lite. Hennes föda bestod till största del av köttjuice. Ibland kunde hon även äta ägg och dricka mjölk. Förutom den strikta dieten motionerade kejsarinnan ofta och mycket. Varje slott och palats som hon bodde på var utrustat med ett gym, och hon hade mattor och bommar i sängkammaren så att hon skulle kunna träna direkt på morgonen. Hennes största intresse var dock ridning och hon spenderade flera timmar om dagen i sadeln. Så stort var hennes intresse att hon antagligen blev sin tids bästa och främsta kvinnliga ryttare. När hon senare i livet drabbades av gikt och inte längre kunde rida började hon att fäktas och promenera. I alla väder gav hon sig ut på till synes ändlösa marscher och vandringar.
Kejsarinnan Elisabeth framhävde sin smala figur genom att bära hårt åtsnörda korsetter. Under de år som hon var som smalast (1859 – 1860) mätte hennes midja endast 40 cm (en cd-skiva har omkretsen 38 cm). Den skulle senare komma att växa något och när hon vid 62 års ålder mördades hade hon ett midjemått på 45,6 cm. Under den senare delen av 1800-talet använde de flesta damer korsetter som man fäste med krokar och ögglor på korsettens framsida. Sisi föredrog dock en annan typ av korsett, den typ av korsett som förknippades med franska kurstisaner och som tillverkades i läder och hade snörning i ryggen. Det faktum att Sisi enbart använde varje korsett i några veckor tyder på att hon lät snöra dem så hårt att lädret snabbt gick sönder. Människor förvånades över hennes slanka figur och storhertigen av Hessen ska ha sagt att hon var ”omänskligt smal”. Sisi utvecklade även en skräck för tjocka personer. Denna skräck överförde hon till sina barn och när Marie Valerie, Sisis yngsta dotter, fick se den engelska drottning Victoria för första gången blev hon livrädd och började gråta.
I sin ungdom klädde sig Elisabeth efter den rådande modet, det vill säga i stora krinoliner, men när modet i slutet av 1860-talet började förändras var hon bland de första att byta ut de vida kjolarna mot en slankare silhuett. Hon avskydde dyra och pråliga utstyrslar och hovetiketten som föreskrev att man skulle byta kläder flera gånger per dag. Istället föredrog hon enkla riddräkter. Till skillnad från andra damer bar hon aldrig några underkjolar och knappt några underkläder alls eftersom dessa lade på några centimeter på midjan, hon lät sig istället sys in i sina kläder för att de skulle sitta så tajt som möjligt och framhäva hennes getingmidja.
För att hennes skönhet inte skulle svalna ägnade sig Elisabeth åt olika typer av skönhetskurer. Hon var mån om att framhäva sin naturliga skönhet och använde därför inget smink, däremot var hon en flitig användare av olika typer av ansiktskrämer och ansiktsvatten. För att bibehålla sin ståtliga hållning sov hon utan kudde på en hård järnsäng med ansiktet insmetad med krossade jordgubbar. Hon trodde även att hennes midja skulle hålla sig smal om hon sov i ett nattline dränkt i vinäger. Varje morgon duschade hon i iskallt vatten medan hon om kvällarna badade i olivolja. Som om detta inte var bisarrt nog ägnade hon flera timmar om dagen åt sitt hår som var så långt att det nådde ända ner till golvet när hon satt på en stol. Det tog ungefär tre timmar att nåla upp det långa håret som hon bar i flerdubbla flätor. Ansvarig för hennes hår var Franziska Feifalak, som tidigare hade varit ansvarig för hår och peruk vid Wiener Burgtheater. Hon fick enbart ta i kejsarinnans hår om hon hade vita handskar på sig och efter timmar av borstande, flätande och nålande skulle de hårstrån som gått av läggas i en silverskål och inspekteras av kejsarinnan. En dag varannan vecka tvättades håret i ägg och konjak och alla åtaganden för den dagen ställdes in. Kejsarinnan krävde att Franziska alltid skulle finnas till hands och hon tvingades därmed följa med Elisabeth på alla hennes promenader, ridturer och vandringar.
För att allmänheten för evigt skulle hålla hennes ungdomliga skönhet i minnet bestämde hon vid 32 års ålder att hon aldrig mer skulle sitta porträtt eller låta sig fotograferas. Av denna anledning finns det mycket få bilder av en äldre Sisi. En av de bilderna som existerar är den nedan. Notera hur kejsarinnan medvetet döljer sitt ansikte.
GALET!
Stackars sjuka människa… 🙁 Då blev hon säkert hyllad för sin smalhet, tänk om hon hade kunnat få den hjälp som finns idag!
Hej 😀 jag håller med fanny det är ganska så galet! men tänk om hon hade det svårt när hon var barn, hon kanske blev retad för hon såg ut! föresten om vi är inne på m österike så har jag ett förslag ni kanske kan skriva om marie antoniette . ledsen för stav felen! 🙂
Hej Emmeli! Sisi hade en nästintill idealisk barndom. Hon växte upp tillsammans med nio syskon på slottet Possenhofen i Bayern och hon hade en bra relation till både sin far och mor. Min personliga åsikt är således att det inte var en hemsk barndom som låg till grunden för hennes utseendefixering, snarare hennes situation vid det Österrikiska hovet. Absolut! Marie Antoinette ska vi absolut skriva någonting om. Tack för ditt tips och dina kommentarer! Hälsningar, Erika
Nästan i klass med nutidens kroppsfixeringar 🙂 Intressant.
Har jag glömt att logga ut från Syds dator tro? Hehe.
Tack för intressant och spännande läsning! Det var tack vare antikmagasinet jag upptäckte er sida och det ska verkligen bli spännande att följa era inlägg. /Karl.
Vad roligt! Skriv gärna upp dig ”följ denna blogg via mail” så får du alla nya artiklar direkt i inkorgen. /Erika
intressant. kan hon ha haft anorexi
Ja, det har spekulerats mycket kring att hon led av det.