Juan Carlos – kungen som räddade sitt land


Den 23 februari 1981 hade Spanien varit en demokrati i strax över fem år (efter general Francos död den 20 november 1975), och den dagen kunde även ha blivit slutet på det nya demokratiska Spanien. Under omröstningen för att välja en ny premiärminister stormades deputeradekongressen* av Antonio Tejero och hans 200 Franco-trogna civilgardister, som krävde att landet skulle återgå till ordningen under Franco, där militären styrde landet. De förklarade också att de skulle hålla ledamöterna som gisslan tills en militär auktoritet befann sig i parlamentet. Som ni säkert förstår misslyckades statskuppen eftersom Spanien än idag är en demokrati, men faktum är att statskuppen kanske hade lyckats om det inte vore för kung Juan Carlos.

franco

Juan Carlos och general Franco

När Franco kom till makten under spanska inbördeskriget 1936 avskaffade han den spanska monarkin, och installerade sig själv som Spaniens ledare på livstid. Högerflanken i hans regim ville dock införa monarkin igen, och Franco gick med på att utse någon ur det gamla kungahuset som sin efterträdare för att göra de kritiska rösterna till lags. Efter att ha övervägt både tronarvingen Juan de Borbón och hans kusin bestämde sig Franco för att utse Juan de Borbóns son Juan Carlos till sin efterträdare. Juan Carlos var enbart 31 år gammal när Franco valde honom 1969, och Franco trodde att han skulle kunna påverka och forma prinsen till att fortsätta styra Spanien på samma sätt som Franco gjort. Juan Carlos accepterade att bli Francos tronarvinge direkt, och det fanns inget som tydde på att han skulle styra landet annorlunda än Franco när det väl blev hans tur. Han hyllade regimen öppet, och framträdde vid flera tillfällen vid Francos sida på officiella uppdrag.

 Francos hälsa försämrades under 1970-talet, och den 30 oktober 1975 gav han över makten till Juan Carlos. En knapp månad senare avled Franco och den 22 november utsågs Juan Carlos till kung av Spanien. Det skulle dock visa sig att Juan Carlos hyllningar av Franco enbart hade varit ett spel för gallerierna, och den nye kungen började genast genomföra reformer för att demokratisera Spanien, till francisternas stora förtret. De snabba förändringarna och de konsekvenser de fick gjorde att missnöjet grodde bland flera inom militären, och kulminerade i kuppförsöket 1981.

Kl 18:30 den 23 februari sattes planen i verket och efter stormningen avfyrade Tejero och hans män flera skott i luften, varpå nästan alla ledmöter slängde sig på golvet i skräck. Enbart tre män vågade stå emot Tejero; försvarsministern Manuel Gutiérrez Mellado, premiärministern Adolfo Suaréz och ledaren för kommunistpartiet Santiago Carrillo. Medan Suaréz och Carrillo satt kvar på sina stolar istället för att slänga sig på golvet (Carrillo tände en cigarett och verkade inte alls bry sig över händelserna) ställde sig Mellado upp och krävde att Tejero skulle upphöra med sitt kuppförsök. Mellado och Suaréz beordrade därefter civilgardisterna att avväpna sig. Händelserna fångades av spanska TVE och SER (som var där för att bevaka valet av den nye premiärministern), och sändes efter att kuppen avblåsts (se filmen nedan). Kort därefter utlyste general Jaime Milans del Bosch undanstagstillstånd i Valencia och beordrade ut sina tanks på gatorna, samtidigt som han försökte övertyga andra högt uppsatta militärer att stödja kuppen. En annan general, Torres Rojas, hade i uppgift att ersätta general Juste för att inta viktiga positioner i Madrid, som tv- och radiooperatörer, men misslyckades.

När kung Juan Carlos fick reda på vad som hänt började han genast ringa runt till flera högt rankade militärer för att förtydliga att han på intet sätt stödde kuppförsöket. Kl 21 utfärdades en kommuniké som förklarade att en provisorisk regering hade tillsatts, efter kungens instruktioner, för att säkra att riket fortfarande styrdes demokratiskt samt att kontakt med militärstaben hölls. Kl 01:14 höll Juan Carlos ett tal till nationen i direktsänd tv, iförd uniform som visade att han hade landets högsta militära rank (Capitán General de los Ejércitos), där han fördömde kuppförsöket och förklarade att landets konstitution och demokrati måste upprätthållas.

 “Kronan, symbolen för nationens enighet och varaktighet, kan inte tolerera, i någon form, aktioner eller attityder som försöker störa  den demokratiska processen.”

I och med talet var kuppförsöket mer eller mindre över, och kl 05:00 på morgonen gav Milans del Bosch upp och blev arresterad; Tejero höll uppe skenet om att kunna genomföra sin kupp några timmar till innan även han gav upp och blev arresterad.

1975juancarlos

Efter kuppförsöket avbrutits hyllades kungen för  sin insats och stödet för monarkin fick ett enormt uppsving. Carrillo, ledaren för kommunistpartiet som trotsat Tejero under kuppförsöket, hade aldrig haft något gott öga till monarkin, men efter Juan Carlos insats vid kuppförsöket kommenterade han händelsen i tv med “Gud bevare kungen.” och “Idag är vi alla monarkister.”

På så sätt hjälpte Juan Carlos inte bara till med att införa demokratin i Spanien, han stod även upp för den och skyddade den när den blev attackerad. I en tid när många regenter enbart representerar sina länder vid officiella uppdrag och egentligen inte har något att säga till om tycker jag att det är uppfriskande att veta att det fortfarande finns regenter som haft en aktiv roll i sitt lands utveckling. Vad tycker du?

mählerLinnéa Mähler

*Underhuset i det spanska parlamentet

Advertisements

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s