Kejsarinnans basar skulle hjälpa Yaltas fattiga


 

Några veckor efter att den sista tsarfamiljen av Ryssland flyttat in på sitt nybyggda sommarpalats Livadia i staden Yalta på Krimhalvön, beslutade den ryska kejsarinnan Alexandra Feodorovna att anordna en välgörenhetsbasar där pengarna oavkortat skulle gå till stadens fattiga. Det var inte ovanligt att kejsarinnan kom till de fattigas hjälp, men hon hade ingen i sin närhet som kunde hjälpa henne med att genomföra de stora projekten. Hennes hovdamer var inte alls lämpade för denna typ av arbete. Hon drömde om att hitta en vän som hon tillsammans kunde arbeta med, men någon sådan lyckades hon aldrig uppbringa ur sin begränsade umgängeskrets.  Hennes närmaste och enda riktigt vän, Anna Vyrobova, besatt inte de önskvärda kvaliteterna och var dessutom alldeles för naiv och intresserad av det paranormala för att kunna engagera sig i och bidra till kejsarinnans projekt. På bilden ovan ses hon dock vid sin kejsarinnas sida (Anna är damen med blommor i hatten).

Även om kejsarinnan inte lyckades hitta någon som kunde driva projektet åt henne, så fick hon hjälp med förberedelserna av hovdamerna och de fyra döttrarna, storfurstinnorna Olga, Tatiana, Maria och Anastasia. Man tillverkade små paket och sydde, klippte och klistrade sådant som i kejsarinnans närvaro skulle säljas på basaren. Yaltas förmögna damer sprudlade av glädje, och en efter en beslöt de sig för att delta. Att ha ett bord bredvid kejsarinnan, att befinna sig på samma plats som henne och likt kejsarinnan agera försäljare var en obeskrivlig ära. Damerna hade dock starka viljor, och allt förflöt inte problemfritt. De bestämde att förbjuda en ung kvinna som ansågs alldeles för utåtriktad och glad och som hade många beundrade från att delta. När kejsarinnan fick reda på detta blev hon rasande och skickade en ”kejserlig varning” till de damer som valt att utestänga henne från basaren. Damerna tog genast tillbaka sitt beslut, och den glada unga kvinnan fick delta.

Den 25 september 1911 öppnades dörrarna till den rymliga salen i Yaltas pojkskola där basaren skulle  äga rum. I rummet fanns ett stort halvmåneformat bord som tillhörde kejsarinnan. Bakom bordet stod kejsarinnan själv och vid sin sida hade hon storfurstinnorna och en dotter till storfurst George Michailovich. De assisterades av flertalet hovdamer och Anna Vyrobova (som inte hade något officiell titel vid hovet). Man hade lagt fram otaliga  objekt. Många hade tillverkats att kejsarinnan själv, bland annat kuddar, tygpåsar, askar, lampskärmar och tavelramar. Man sålde även porträtt av tsarfamiljen och fotografiet av tronarvingen Aleksey, som ibland även dök upp bakom bordet, sålde allra bäst.

basar

Förutom att sälja saker hade man förberett ett stort lotteri. Prinsessan Troubetskaya, en söt och glad kvinna, ansvarade för biljettförsäljningen. För priset av tjugofem kopek kunde man vinna de mest fantastiska priser. Vinstborden var så fulla att de nästan gick sönder, och väggarna var täckta av dyrbara mattor och målningar av kända konstnärer. Många av objekten hade skänkts av storfurst Nikolai Michailovich, medan de andra donerats av lokala köpmän. Tjusiga vaser i porslin från den kejserliga porslinsfabriken tillhörde de mest eftertraktade priserna. Storfurstinnorna sprang titt som tätt till lotteriet för att ta reda på vem som vunnit och vad. En av vinnarna sade: ”För en rubel köpte jag fyra lotter och jag vann en fantastisk matta. Prinsessan Troubetskaya frågade mig om hon kunde få behålla mattan tills det att basaren var slut, för den gjorde nämligen strålande reklam för lotteriet”.

Kejsarinnan hade gett order om att alla skulle välkomnas. Mängder av människor vällde in, förmögna människor klädda i det allra senaste modet och enkla människor i gamla trasiga paltor. Alla besökare ville få en skymt av kejsaren (som då och då förlänade basaren med sin närvaro), kejsarinnan och de fem barnen. De ville bara befinna sig en kort stund i deras närhet, och kanske köpa något som tillverkats av kejserliga händer. Alla flockades med andra ord kring kejsarinnans halvmåneformade bord, och trots att kejsarinnan var sjuk ansträngde hon sig för att överkomma sin sjukdom och för att vara vänlig och till och med charmerande (vilket var förhållandevis ovanligt eftersom kejsarinnan plågades av en förfärlig blyghet och därför ofta framstod som känslokall). De fyra storfurstinnorna ägnade sig helhjärtat åt basaren och de tjänade stora pengar på att skriva sina namnteckningar på vykorten som var till försäljning. Besökarna var överförtjusta, och många av dem kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Yalta Crimea Romanov

Basaren varade i tre hela dagar och blev en stor succé. Man drog in en förmögenhet, och pengarna placerades under kejsarinnans eget förfogande. Med denna succé i åtanke skulle kejsarinnan senare komma att arrangera flera liknande basarer, bland annat i samband med första världskrigets utbrott – ett krig som kom att betyda slutet för Alexandra, hennes familj och det kejserliga Ryssland.

lindblom

Erika Lindblom

Advertisements

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s