Prins John – Huset Windsors mörka hemlighet


Prince John,  the youngest son of King George V and Queen Mary c 1908

Vid första anblick är det de sorgsna ögonen som man lägger märke till. Fotografierna är gamla och gulnade, men motivet känns lika levande idag som för hundra år sedan. Fotografiet föreställer en liten pojke. En liten pojke plågad av sjukdom. Prins John av Storbritannien föddes den 12 juli 1905 som det sjätte och yngsta barnet till den dåvarande prinsen av Wales (George V) och hans hustru Mary av Teck. Han föddes i York Cottage, ett ”mindre hus” på den kungliga egendomen Sandringham, en idyll omgiven av grönskande parker, glittrande sjöar och skogar idealiska för jakt. Likt de flesta kungliga barn vid denna tid såg han sällan sina föräldrar och relationen var ansträngd. George V hade under sin uppväxt varit rädd för sin far, och han var fast besluten om att hans egna barn skulle frukta honom på samma sätt som han fruktat fadern. Han förväntade sig att hans barn skulle vara perfekta och att varje liten defekt skulle rättas till. Detta resulterade bland annat i attt den äldsta sonen Edvard (VIII) utvecklade en ätstörning, och att den näst äldsta sonen (George VI) tvingades bära benortoser och skriva med höger hand. Edvard skulle senare komma att beskriva sin uppväxt som ”förfärlig”, och George plågades för resten av sitt liv av en påtaglig stamning, som uppstod som en följd av den grymma behandlingen under barndomsåren.

File:KingGeorgeV QueenMary 1914.png

John föräldrar, George V och Mary

Under de första åren av sitt liv växte prins John upp i barnkammaren i York Cottage tillsammans med den tre år äldre brodern George (ej George VI). Pojkarna sköttes och uppfostrades huvudsakligen av nannyn Charlotte ”Lalla” Bill, och de såg inte sin mor, som av många beskrivit som känslokall, mer än en timme om dagen. Av den sjukdom som senare skulle ta hans liv fanns det inga spår av under hans första fyra levnadsår, men det stod tidigt klart att John var annorlunda sina syskon. Medan hans fyra äldre bröder och enda syster gav vika för föräldrarnas vilja, gjorde John (som sannolikt var autistisk) precis som han själv ville. Han tyckte om att busa och skrattade förtjust när någon tog i ett handtag som han strukit klister på eller satt sig på en ditlagd knappnål. Under en bankett där Theodor Roosevelt närvarande ska George V ha vänt sig till presidenten och sagt: ”De är alla lydiga. Förutom John!”

När John var fyra år gammal så drabbades han av ett krampanfall och kort därefter kunde läkarna konstatera att prinsen led av epilepsi, en sjukdom som kallades för fallandesjuka och som mer eller mindre betraktades som en psykisk sjukdom. Prinsen av Wales var bestört! En sådan sjukdom, en sådan svaghet, fick inte förekomma i hans familj. Tvärtemot vad man tidigare trott så isolerades dock inte John från allmänheten efter detta, utan han fortsatte att under flera år vara en fullfjädrad medlem av den kungliga familjen. Han var närvarande vid officiella sammanhang och man producerade vykort med hans porträtt på. Han var en del av den engelska kungafamiljen, och man var stolt över honom. Han fick dock inte medverka vid faderns kröning 1911.

John var inte den första av de engelska kungligheterna som lidit av epilepsi. George V:s morbror, hertigen av Albany, hade i sin barndom diagnostiserats med samma sjukdom men blivit bättre ju äldre han blivit och senare levt ett normalt liv. Man hoppades innerligt på att Johns sjukdom skulle utveckla sig på ett liknande sätt. Det gjorde den dessvärre inte. När John var tolv år gammal hade hans tillstånd förvärrats och man bestämde att John inte längre var frisk nog att bo tillsammans med resten av familjen. Tillsammans med nannyn Lalla, en kokerska och en trädgårdsmästare skickades han till en bondgård i utkanten av Sandringham. Där ägnade han dagarna åt att sköta om trädgården och promenera i skogen med ett tjockt rep fäst runt midjan så att han inte kunde springa bort. Till sin mor skrev han kärleksfulla brev där han beskrev sin trädgård som han var mäkta stolt över, men hon besökte honom mycket sällan.

lalla

John och Lalla

Ju äldre John blev desto mer frekventa och allvarliga blev de epileptiska anfallen, och kort efter sin trettonde födelsedag och ungefär två månader efter första världskrigets slut, sjönk han in i medvetslöshet och dog. Lalla, som var utom sig av sorg, skickade bud efter föräldrarna. I sin dagbok skrev drottning Mary (som sägs att enbart varit kapabel till att uttrycka sina känslor i skrift):

Lalla Bill ringde från Wood Farm, Wolferton, om att vår älskade Johnnie hastigt avlidit efter ett anfall. Nyheten kom som en stor chock för mig, men för den lille pojkens rastlösa själ, kom dödsfallet som en stor befrielse. Jag berättade  nyheten för George och vi åkte ner till Wood Farm. Vi hittade stackars Lalla, som var förkrossad. Lille Johnnie såg väldigt fridfull ut där han låg… För honom var det en stor befrielse då hans sjukdom blivit värre sedan han blivit äldre, och han har besparats mycket lidande. Jag kan inte förklara hur stor tacksamhet vi känner mot Gud för att ha kallat hem honom på ett så fridfullt sätt, han bara sov tyst…ingen smärta, ingen kamp, bara frid för den stackars lilla själen. 

John begravdes under en liten privat ceremoni i Sandringham kyrka den 21 januari 1919. Några dagar senare skrev hans äldste bror, som senare skulle komma att bli kung Edvard VIII av England, till sin älskarinna Freda Dudley Ward: ”Han var inget annat än ett djur. Det är patetiskt att vi ska behöva klä oss i svart för honom”. Edvard skrev även ett brev med liknande innehåll till sin mor, något han genast tvingades be om ursäkt för.

Efter Johns död började den kungliga familjen att sudda ut de spår som fanns efter honom. Som om han aldrig hade funnits ströks han  från Huset Windsors släktträd, och man nämnde aldrig hans namn. När Edvard VIII sjutton år senare kröntes till kung av England (för att mindre än ett år senare abdikera) hade familjen och allmänheten glömt bort den lille prinsen och han hade  försvunnit in i historien. Den enda som fortfarande vårdade hans minne var Lalla, hans nanny som under hans korta liv varit den person han stått absolut närmast. Vid sin död 1964 hade hon ett fotografi av John stående på nattduksbordet bredvid sängen.

lindblom

Erika Lindblom

Advertisements

5 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s