Den döende svanen


Anna Pavlova var en av det ryska imperiets främsta ballerinor och den första att turnera omkring världen med ett eget balettsällskap. Pavlova är mest känd för sin roll som den döende svanen samt som den kvinna som förändrade normen för hur en ballerina bör se ut.

Anna Pavlova föddes den 12 februari 1881 som dotter till tvätterskan Lyobov Feodorovna. Vem som var hennes far är okänt, men i en intervju i The Saint Petersburg Gazette påstod hon att hennes far var en ryskjudisk bankman som dött när hon varit två år gammal. Sitt efternamn fick Anna från sin mors andre make som adopterade henne när hon var mycket liten. Annas intresse för dans väcktes när hon en afton fick följa med sin mortill Marinskijteatern för att se en föreställning av Mauris Pepitas originaluppsättning av Törnrosa. Hon förälskade sig i den vackra konstformen och vid nio års ålder tog hennes mor med henne till den kejserliga balettskolan, men på grund av sin ålder och sin klena konstitution och sjukliga utseende accepterades hon inte. Ett år senare ansökte hon dock igen och denna gång gick det betydligt bättre.

De följande åren blev svåra. Hon hade ingen egentlig fallenhet för klassisk balett och hennes kraftiga fotvalv, smala fotleder och långa och smala ben skiljde sig radikalt från dåtidens balettideal. Ballerinorna skulle vara korta, kompakta och muskelösa. Annas kärlek till dansen var dock stark och hon tog privatlektioner av några av den tidens främsta mästare. Efter åtta jobbiga och hårda år fick hon så slutligen, arton år gammal, ta examen och blev anställd som corypheé vid kejserliga baletten. Samma år gjorde hon sin officiella debut i Paul Gerdts Les Dryades prétendes och prisades för sitt framförande.

Vid denna tid var Marinskijteatern under ledning av den legendariska Mauris Pepita som betraktas som den främsta balettmästaren och koreografen som världen någonsin sett. Han föredrog ett mycket korrekt och akademiskt sätt att dansa. Anna, vars späda kropp inte klarade av den typen av belastning, dansade på ett annat sätt och hon vann snabbt publikens gillande med sin osofistikerade och lite vilda stil.  Hon påminde publiken om de romantiska ballerinorna från det förgångna. Under de följande året kom hon att medverka i flera föreställningar, men trots framgången var hon medveten om sina svagheter som ballerina och försökte desperat att efterlikna Pierina Legrani, prima ballerina assoluta på den kejserliga teatern. När hennes lärare, Pavel Gerdt, upptäckte detta ska han i raseri ha utbrutit:

”Lämna akrobatiken till andra. Jag tål inte att se att du lägger sådan tyngd på dina klena muskler och fotvalv. Jag ber dig att inte imitera de som är fysiskt starkare än dig. Du måste istället inse att din utsökta bräcklighet är din största tillgång. När du dansar så ska du alltid dansa på ett sådant sätt att dina unika kvaliteter framträder, istället för att söka beröm genom enkla akrobatiska tricks.”

Mathilde Kchessinska

Sitt stora genombrott fick hon när hon 1901 ersatte den nio år äldre och mycket välmeriterade Mathilde Kchessinska som under åren 1891 – 1894 varit den dåvarande arvprinsens (Nikolai II) älskarinna i rollen som Nikya i La Bayadére. 1901 var Kchessinska gravid och kunde därför inte själv dansa. Att valet föll på Anna berodde på att Kchessinska var övertygad om att hon, med sin klena fysik, omöjligt skulle kunna överglänsa henne. Hon hade dock fel. Pavlova passade utmärkt i rollen och gjorde stor succé. Efter detta genombrott blev hon en av Pepitas favoriter och kom att dansa flera svåra och krävande roller. 1902 blev hon danseuse, tre år senare premiere denseuse och 1906 förlänades hon slutligen titeln prima ballerina.

Pavlova skulle dock komma att bli mest känd för sin roll som Den döende svanen, ett solo som koreografen Michel Fokine 1905 skapade åt henne i samband med uppsättningen av Camille Saint-Saens’ Le carneval des animaux. Kort därpå skapade Pavlova ett eget balletkompani och gav sig ut på världsturné. Hon gjorde stor succé vart hon än kom och dansade på stora teaterscener såväl som i kungliga salonger. 1912 lämnade hon Ryssland för gott för att slå sig ner i London. Intill sitt hus, i vilket hon bodde livet ut, hade hon bland annat en konstgjord sjö på vars yta det simmade fem stycken tama vita svanar. Under sin tid i England hade Pavlova stort inflytande över den engelska baletten, och storheter som Alicia Morkova lät sig inspireras av henne.

Under ett turnébesök i Haag 1931 började Pavlova plötsligt känna sig dålig och läkare tillkallades. Hon fick veta att hon drabbats av en svår lunginflammation och att en operation var nödvändig för hennes fortsatta överlevnad. Om hon genomgick operation skulle hon dock aldrig mer kunna dansa. När hon fick höra detta ska hon ha sagt:

”Om jag inte kan dansa så vill jag inte leva.”

Hon avböjde operation och tre veckor före sin femtionde födelsedag avled hon av lungsäcksinflammation. Vid dödsögonblicket tryckte hon sin vita balettkostym från Den döende svanen mot sitt bröst och de sista orden att komma över hennes läppar ska enligt vittnesmål ha varit:

”Spela den sista satsen mycket mjukt.”

Innan jag avslutar denna artikel så vill jag berätta om gårdagens lilla missöde. I samband med att jag publicerade artikeln En för alla och alla för en, råkade jag, i bara farten, sätta in mig själv som författare. Någon sekund efter publicering märkte jag mitt misstag och ändrade till Lisas namn, men ni som får artiklarna via mail märkte ej av den uppdateringen. Det var med andra ord Lisa Svensson, och inte jag, som skrev gårdagens artikel.

lindblom

Erika Lindblom

Advertisements

5 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s