Att klä en kejsarinna


Kejsarinnan Alexandra Feodorovnas av Ryssland påklädningsrum låg alldeles intill det kejserliga sovrummet. Varje morgon när kejsarinnan vaknade klev hon upp, drog på sig en rosa morgonrock i siden och öppnade dörren till påklädningsrummet där pigorna hade förberett och lagt fram hennes kläder. Alexanderpalatsets planlösning var mycket genomtänkt och pigorna hade tillgång till rummet via en brant trappa som ledde från deras rum på övervåningen, ner till kejsarinnans badrum på bottenvåningen och via badrummet till påklädningsrummet. Denna trappa användes även flitigt av Alexandras döttrar, de fyra storfurstinnorna, som hade sina rum i samma korridor som Alexandras mest betrodda pigor.

Alexandra valde sina kläder en vecka i förväg och anpassade dem efter sitt schema. Varje dag fick hon en skriftlig sammanfattning av vad hon skulle komma att bära följande dag, och Alexandra hade här möjlighet att komma med sina slutgiltiga synpunkter. Ibland kunde hon inte bestämma sig för vad hon ville ha på sig eller ville vänta och se hur vädret blev, och bad vid dessa tillfällen pigorna att lägga fram ett antal alternativ som hon kunde välja mellan.

Dörren till badrummet

Alexandra började varje morgon med att ta en kallt bad, och efter det klädde hon på sig själv. Hon bytte alltid kläder flera gånger per dag. Om förmiddagarna bar hon enkla löst sittande klänningar, men bytte sedan om till mer formella kläder till lunchen och eftermiddagsteet. Vid middagen iklädde hon sig dyra aftonklänningar som hon bar tillsammans med magnifika smycken och ädelstenar. Efter middagen brukade Alexandras make, tsar Nikolai, återvända till sitt arbete och det kejserliga paret träffades senare på kvällen för att dricka te på Nikolais kontor. Kejsarinnan drog sig sedan tillbaka för finna sitt nattlinne och morgonrock framlagda i påklädningsrummet.

Alexandra förväntade sig att kläderna skulle finnas i rummet när hon kom in, att pigorna skulle utföra sina uppgifter i tid och så tyst som möjligt. Kejsarinnan hade växt upp under sin mormor, drottning Victorias, starka inflytande och var mycket pryd. Hon insisterade därför på att klä sig själv och vara ensam i rummet när hon gjorde detta.  Via en telefon kontaktade hon sedan sina pigor om det var något som fattades eller när det var dags för dem att komma ner och hjälpa henne med knapparna i ryggen.

Alexandra hade två stycken pigor som var ansvariga för hennes klänningar och smycken, Madeleine Zanotti och Marie Tuddelberg. De hade båda följt med Alexandra när hon som ung brud flyttat från Hessen-Darmstadt till sitt nya hem i Ryssland, och behöll sina positioner under de ungefär 23 år som Alexandra var kejsarinna. Zanotti och Tuddelberg betraktades som högre uppsatta än de andra pigorna och de behövde till exempel inte klä sig i uniform. Deras privata rum låg dessutom mitt emot storfurstinnornas och de hade flera egna assistenter. De två damerna värnade om tsarfamiljens privatliv och umgicks inte med andra tjänare. De talade engelska med varandra och med kejsarinnan, och under de över tjugo år som de levde i Ryssland lärde de sig ingen ryska.

Zanotti, Tuddelberg och deras assistenters arbete var mycket krävande. De förväntades vara tillgängliga alla tider på dygnet, och Alexandras klänningar var så ömtåliga att de krävde försiktig handtvätt. De hade dock det senaste hjälpmedlen när det kom till klädvård. Man använde elektriska strykjärn till att stryka kejsarinnans kläder, och hennes aftonklänningar, sjalar, pälsar, handskar med mera förvarades i stora ekskåp som skyddade dem från fukt och ohyra. När det var dags för kejsarparets kläder att tvättas packades kläderna försiktigt i säckar gjorda av hampa och skickades till Anichkovpalatset i Sankt Petersburg. Barnens kläder, som inte var lika känsliga, tvättades däremot i elektriska tvättmaskiner i Alexanderpalatsets källare.

Möblerna i Alexandras påklädningsrum var enkla, målade i elfenbensvitt och täckta av bomullschintz. På golvet låg en mjuk engelsk matta av högsta kvalitet. Till höger i rummet fanns dörren till Alexandras badrum. I påklädningsrummet rymdes även en liten eldstad. Det var viktigt att rummet alltid var varmt och för att kontrollera detta fanns det på den högra väggen en termometer och en ringklocka vars signal gick ner till pannrummen i källaren. Om Alexandra tyckte att det var för varmt eller för kallt ringde hon på klockan och temperaturen åtgärdades genast. Över den öppna spisen hängde ett stort porträtt på kejsarinnans far, storhertig Ludvig av Hessen, samt små akvarellmålningar föreställande Alexandras två yngsta döttrars dop.

Efter att tsarfamiljen skickades till Sibirien förstördes detta rum och har ännu ej restaurerats.

Erika Lindblomlindblom

Advertisements

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s