En arvtagerskas minnen, del III


I del två av “En arvtagerskas minnen” kunde vi läsa om hur Consuelo växte upp till att bli en av världens mest eftertraktade arvtagerskor, och slog den statushysteriska Manhattan-societeten med häpnad då hon 1895 gifte sig med den nionde hertigen av Marlborough. Här följer fortsättningen om Consuelos liv som hertiginna.

Efter bröllopet åkte Consuelo och hertigen på smekmånad runtom i Europa. På reseschemat stod bland annat Paris och Wien. I Paris passade hertigen på att inhandla antikviteter som bekostades med den stora hemgift som Consuelo fört med sig in i äktenskapet. I sina memoarer beskriver den nyblivna hustrun hur hon i regel inte fick följa med när det rörde sig om antikaffärer och auktioner på grund av att hertigen inte litade på hennes smak. Mellan raderna kan man läsa att hon med sin amerikanska bakgrund inte ansågs ha tillräckligt sofistikerad smak för att besluta om vad som skulle finnas i det framtida hemmet.

När smekmånaden var över var det dags att anpassa sig till den nya vardagen, med allt vad den skulle komma att erbjuda. Redan på tågstationen i London fick Consuelo träffa sin nya familj. I den lilla samlingen familjemedlemmar fanns bland andra Consuelos svärmor, som var dotter till hertigen av Abercorn. Andra i följet inkluderade hertigens ingifta faster, amerikanska Lady Randolph Spencer-Churchill och hertigens kusin, en ung Winston Churchill. Consuelo kom bra överens med sin svärmor, men ger i sina memoarer intryck av att ha känt sig kritiskt granskad av sin nya familj. Hon fick klart för sig, att utan sina pengar, hade hon inte ens varit välkommen in i köket på det magnifika Blenheim Palace, familjens Churchills palats till egendom. Att familjen Marlborough vid Consuelos inträde i familjen var så skeptiska gentemot henne i egenskap av amerikanska kan tyckas lite motsägelsefullt. Winston Churchills mor, Lady Randolph Churchill född Jennie Jerome, var amerikanska och hertigens far hade i sitt första äktenskap varit gift med en amerikansk änka vars förmögenhet lär ha möjliggjort för både centralvärme och elektricitet på Blenheim Palace.

Consuelo och Winston Churchill kom bra överens och förblev vänner livet ut

Väl på plats levde Consuelo och hertigen skilda liv. Hertigen var upptagen med att planera de förbättringar och renoveringar som vid det här laget var nödvändiga och möjliga att genomföra med de nya amerikanska miljonerna. En landskapsarkitekt anlitades också  för att anlägga en ny trädgard.  För Consuelo återstod nu att lära sig att hantera den stora tjänstestaben om fyrtio personer. Detta lär ha varit en utmaning av stora proportioner för en artonårig kvinna, som vuxit upp i en mera småskalig stadsmiljö, visserligen med betjänter och personal, men till ett mindre antal.

Många ömma tår fanns att trampa på och det gjorde Consuelo ett par gånger, innan hon funnit sig tillrätta som hertiginna på Englands enda, icke-kungliga palats. I sina memoarer berättar hon om en episod när hon bad butlern ta hand om en brasa som höll på att slockna. Att be en butler om något så bagatellartat var uppenbarligen inget man kunde göra enligt brittisk etikett. Butlern svarade snorkigt att han omedelbart skulle skicka en betjänt för att ta hand om brasan. Consuelo förstod hinten och svarade att butlern inte behövde göra sig sådana besvär och tog själv, demonstrativt hand om brasan.

Blenheim Palace

Förutom dagliga bestyr på palatset fanns den ständiga chansen att besökare skulle dyka upp på Blenheim. Det var inte ovanligt att prinsen av Wales, framtida Edward VI,I kom på besök för en jakt tillsammans med sin hustru, prinsessan Alexandra av Danmark. Även kronprinsen av Tyskland dök oväntat upp vid ett tillfälle. Kronprinsens besök höll dock på att få ett dramatiskt slut då kronprinsen envisades med att personligen köra det hästspann där Consuelo och hertigens älskarinna, som alltid fanns med i bakgrunden, satt. Följet var på väg till tågstationen i Woodstock där kronprinsen skulle resa vidare med tåg. Kronprinsen hade förälskat sig i den vackra älskarinnan och var så upptagen med titta på henne att han helt glömde bort att hålla ögonen på vägen och följet kunde mycket väl ha kört i diket.

Äktenskapet mellan hertigen och Consuelo fortsatte lika frostigt som det börjat. De var helt enkelt for olika for att finna någon form av äktenskaplig harmoni. Hertigen verkar även ha varit svår att leva med då han lade sig i sådant som Consuelo, även med den viktorianska kvinnosynen, borde ha fått göra på egen hand. Consuelo fick inte ens välja sina egna kläder på grund av det faktum att hertigen ansåg sig ha bättre smak. Detta kunde resultera i att Consuelo tvingades dyka upp på fester och middagar i de mest besynnerliga kreationer. Hon beskriver bland annat en förskräcklig klänning kantad av strutsfjädrar.

Så här kunde livet te sig för en ung nybliven hertiginna. Livet för Consuelo tycks inte ha varit alltför muntert. Skulle det fortsätta pådett sätt? Hade livet inte mer att erbjuda för vår amerikanska hertiginna?

 Fortsättning följer! 

axelAxel Rollbäck

Advertisements

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s