En arvtagerskas minnen, del II


För två veckor sedan berättade vi om Consuelo Vanderbilt som var dotter i en av sin tids rikaste familjer. I den delen, den första, berättade vi om hennes barndom. Den här veckan berättar vi om hennes steg in i vuxenlivet och hennes familjs storslagna planer för hur Consuelo skulle skänka sin nyrika familj prestige. Om du har missat del ett kan du läsa den här.

Vid slutet av 1800-talet var det inte ovanligt att europeiska adelsmän gifte sig med förmögna, amerikanska kvinnor. Ett uppmärksammat exempel på detta var när brittiske lord Curzon gifte sig med den Chicagofödda miljonärsdottern Mary Victoria Leiter. Lord Curzon, som kom att bli både markis av Kedleston och vicekung av Indien, lär ha sett flera fördelar med de enorma pengar som kom med den vackra hustrun. 

Vid denna tid hade en  europeisk adelsman förutom sitt nobla ursprung, stora pengaslukande egendomar som krävde konstant underhåll. Vid slutet av 1800-talet fanns det en drös unga adelsmän vars gamla slott stod förfallna, men där familjeförmögenheten helt enkelt var slut. Det vittrande slotten kunde vara eftersatta och saknade den komfort vi gärna associerar med en adelsman under den viktorianska eran.

Samtidigt som de europeiska adelsfamiljerna, med sina medeltida anor vände på slantarna och huttrade i sina borgar så fanns det, på andra sidan Atlanten, en ny kategori av nyrika miljonärer. Genom industri hade vissa, lyckligt lottade, genom hårt arbete och användande av ny teknologi lyckats skapa sig kolossala förmögenheter i USA.  Trots att USA saknade adel fanns det dock en förvånansvärd medvetenhet om anor och ursprung.

Som vi nämnde i förra veckans artikel regerade familjen Astor i New York. Trots att de inte var adliga, så hade de bott i New York så länge och var så pass rika att de kunde kosta på sig att se ner på stadens rika nykomlingar. Att som nyrik miljonär gifta bort sin dotter med en europeisk adelsman kom på sätt att bli något av en “win win-situation”. Den unga amerikanskan förde med sig en ansenlig förmögenhet som kunde användas till att renovera slott och fick i utbyte en titel, som i sin tur blev något som hennes amerikanska familj kunde bättra på familjeanseendet med och därmed klassas som mindre “nyrika”.

Detta var den värld som Consuelo Vanderbilt kom att slussas in i, som ung och ogift kvinna. Under familjens resor runtom i Europa var det många som friade till den vackra och stenrika kvinnan. Hon kontrollerades dock av sin familj, med mamma Alva i spetsen och tilläts bara överväga två av sina friare. Den ene var  prinsen av Battenberg, men personkemin mellan honom och Consuelo var så uppenbart dålig att hon tilläts avstå från detta frieri. Den andre var Charles Spencer-Churchill, nionde hertigen av Marlborough.

Charles Spencer-Churchill

Consuelo hade redan en man i sitt liv vid denna tid, men hennes mamma var stenhård. Consuelo beordrades att omedelbart avsluta sitt förhållande, om inte – så skulle mamma Alva personligen ta hand om saken och skjuta mannen i fråga.  Om detta är sant eller inte vet vi inte idag, men enligt Consuelos memoarer blev Alva ”sjuk” på grund av Consuelos envishet och motvilja att gifta sig med hertigen. Dåligt samvete lär till slut ha lett till att Consuelo accepterade hertigens frieri och som genom ett under piggnade mamma Alva till, blev frisk och gav sig i kast med bröllopsförberedelser.

Tabloidtidningar skvallrade under månader om bröllopet. Detta skulle bli ett av samtidens mest spektakulära bröllop och verkar ha haft samma hysterifaktor som ett kungligt bröllop. Skvallerpressen spekulerade till och med i huruvida Consuelos underkläder hade fästen och knappar av äkta guld. Att så skulle vara fallet dementerade Consuelo bestämt i sina memoarer.

Bröllopet ägde rum 1895 i Saint Thomas-church i New York City, och lär ha varit en storslagen historia. Consuelo beskriver i sina memoarer hur vägen från hemmet på Fifth Avenue till kyrkan var kantad av människor. När hon kom fram till kyrkan var den samlade folkmassan enorm och vissa människor försökte till och med rycka blommor ur hennes brudbukett. Klänningen, med de stora puffärmarna, kan ha varit skapad av modehuset Worth, men detta är inte säkert. Consuelo själv var olycklig på bröllopsdagen och lär ha varit i tårar under slöjan. Consuelos far var bjuden till bröllopsceremonin, men hans del av släkten var portade från bröllopet på grund av att konflikten mellan brudens far och mor var så infekterad att brudens mor, som arrangerat bröllopet,  helt enkelt struntat i denna betydande del av brudens familj.

Priset för Consuelos hertiginnetitel var högt på flera vis. Hemgiften hon fick med sig hade i dagens pengavärde sannorlikt gjort den 18-åriga bruden och hennes man till dollarmiljardärer. Det högsta priset betalades dock på det personliga planet av brud och brudgum, som inte kände varandra och som inte hade någonting gemensamt. Båda tycks ha gift sig av pliktkänsla. Nu återstod det bara for Consuelo att inta sin plats som slottsfru på sin makes egendom i England. Landet som byggts på en vision om alla människors lika värde hade nu producerat en hertiginna. Hur skulle livet bli för en ung kvinna som tvingades leva ett världshav från sitt hem och sin familj? Fröken Consuelo Vanderbilt, från New York, var nu ett minne blott. Från och med bröllopet skulle hon tituleras som Hennes Nåd, Hertiginnan av Marlborough.

Fortsättning följer…

axelAxel Rollbäck

Advertisements

3 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s