I juli 1553 hände något mycket ovanligt i England. Kung Edvard VI hade dött vid bara 15 års ålder och den jämngamla Lady Jane Grey hade blivit drottning. Att en flicka kunde bli drottning vid 16 eller 17 års ålder var i sig inget ovanligt, men Jane Grey var inte född till prinsessa eller gift med en prins. Hennes koppling till huset Tudor var genom sin mormor Maria, som var Henrik VIII:s yngre syster. Enligt tredje successionsakten, och Henriks testamente, skulle kronan först gå till Edvard, och därefter till hans halvsystrar Maria och Elisabet som andra och tredje i ordningen. Om ingen av Henriks barn fick några arvingar skulle kronan sedan gå till Maria Tudors (hans systers) gren av familjen, där Lady Jane Grey ingick. Därför var det märkligt att Jane blev drottning efter Edvard, eftersom hans båda halvsystrar fortfarande var i livet.

Edvard VI

Edvard hade blivit kung efter sin far vid 9 års ålder, och därför hade han stått under förmyndarskap, främst under sin morbror Edward Seymour och senare under John Dudley. Uppgifterna varierar om hur mycket kungliga uppgifter Edvard utförde, vissa menar att han i det närmaste var en marionett för Kronrådet*, men något som är säkert är att han drev igenom flera religionsreformer. England hade officiellt gått över till protestantismen i och med Henrik VIII:s giftermål med Anne Boleyn 1533, men i själva verket var mässorna fortfarande katolskt utformade. Bland de reformer som nu utfördes fanns bland annat avskaffandet av celibatet för präster, att präster tillsattes som statliga tjänstemän istället för genom prästvigning och avskaffandet av den liturgiska mässan. Ärkebiskopen av Canterbury, Thomas Cranmer, skrev en ny gudstjänstordning på engelska (”The Book of Common Prayer”) som används än idag i den anglikanska kyrkan, om än med några revideringar.

Edvards halvsyster Maria, dotter till Katarina av Aragonien, var dock trogen katolik likt sin mor och om hon skulle komma till makten var det sannolikt att hon skulle försöka återinföra ”den sanna läran”. När Edvard så blev sjuk i januari 1553 blev det viktigt att hitta ett sätt att kringgå tredje successionsakten för att förhindra att Maria skulle kunna motarbeta reformationen. Lösningen blev att låta kronan gå till Lady Jane Grey, som hade uppfostrats protestantiskt och skulle fortsätta i Edvards spår. Edvard skrev ett dokument, ”Anordning för tronföljden”, där han utsåg Jane till sin efterträdare, och samlade även sina närmsta advokater och domare för att de skulle se till att dokumentet antogs som lag.

Edvard dog 6 juli 1553 och Jane utsågs till drottning fyra dagar senare efter att ha anlänt till Towern (det var brukligt för regenter som ännu ej blivit krönta att bo i Towern). John Dudley, som numera var hertig av Northumberland, hade försökt fördröja nyheten om Edvards död så länge som möjligt för att hinna tillfångata prinsessan Maria, men Maria hann lämna sitt hem och sätta sig i säkerhet i East Anglia där hon samlade ihop sina bundsförvanter. Många engelsmän var fortfarande katoliker, och hoppades att landet skulle gå tillbaka till den sanna läran och stödde därför Marias anspråk på tronen.

För att kväsa upproret lämnade Northumberland London med en egen armé den 14 juli. I hans frånvaro bytte Kronrådet sida och utropade Maria som drottning den 19 juli; Jane och hennes make Guildford Dudley blev inspärrade i Towern, och den 21 juli arresterades Northumberland och fördes även han till Towern. Den nya drottningen hyllades när hon ankom till London den 3 augusti och påföljande månad utropade även parlamentet Maria som den enda rättmatiga drottningen.

Jane blev anklagad för högförräderi tillsammans med sin make, två av hans bröder samt Thomas Cranmer och åtalades den 13 november 1553 (Northumberland hade redan åtalats och avrättats i augusti samma år). Alla inblandade blev dömda till döden, men det sågs troligt att Jane inte skulle bli avrättad då det ansågs att hon enbart var en bricka i ett politiskt spel och inte själv försökt begå högförräderi. När så hennes far och bröder medverkade i ett protestantiskt uppror lett av Thomas Wyatt i januari 1554 såg regeringen inget annat val än att avrätta Jane.

Den 12 februari 1554 avrättades niodagarsdrottningen Jane Grey genom halshuggning på Tower Green, hennes make hade tidigare på dagen fått en offentlig avrättning ute på Tower Hill. I och med att Maria återinförde katolicismen kunde Lady Jane Greys avrättning alltså ha varit slutet för protestantismen i England. Framtiden skulle dock inte visa sig vara så enkelt utstakad som Maria hoppats, och det skulle dröja ända till 1660 innan de religiösa förhållandena i England stabiliserades.

File:PAUL DELAROCHE - Ejecución de Lady Jane Grey (National Gallery de Londres, 1834).jpg

Maria är kanske mest känd idag under öknamnet ”Bloody Mary” efter de religiösa förföljelser av protestanter som skedde under hennes regeringstid, men hade det sett annorlunda ut om Jane behållit sin drottningtitel? Eller hade England då istället haft en ”Bloody Jane” som förföljde katoliker? Spekulera gärna i kommentarerna!

mählerLinnéa Mähler

6 reaktioner på ”Drottningen som aldrig skulle blivit drottning

  1. Linnéa skriver:

    Fotnoten till artikeln har visst fallit bort vid publicering. För den som undrar vad Kronrådet är kommer här en förklaring:

    *Kronrådet (en. Privy Council) – en grupp rådgivare som är underställda monarken. Idag har det en mer ceremoniell status, men var den högsta lagstiftande regeringsorganet under medeltiden och renässansen

  2. Hanna skriver:

    Intressant! Man hör så mycket om Henry VIII, Anne Boleyn och Elizabeth, men jag har inte hört talas om Jane tidigare. Finns det nån film om henne? Vore ganska kul att se. Ni kanske kan tipsa om filmer oftare? 🙂

    1. Linnéa skriver:

      Det finns faktiskt en film med Jane i fokus, den heter ”Lady Jane” och hade premiär 1986. Helena Bonham Carter spelade huvudrollen. Det var länge sedan jag såg den så jag kommer inte ihåg alla detaljer, men filmen romantiserar Janes förhållande till sin make, som enligt de flesta historiker enbart var ett politiskt äktenskap och inte ett grundat på kärlek. Men utöver det skildras historien korrekt, så den filmen kan jag rekommendera till den som vill veta mer om Jane Grey.

      1. Kan inflika att filmen finns på Netflix. För några år sedan fanns den även på Youtube, men i dålig kvalitet.

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: