Ett miserabelt uppror


Do you hear the people sing?
Singing the song of angry men?
It is the music of a people who will not be slaves again.

Att revolution skulle ske med våld var en självklarhet för de franska republikaner som 1789 stormade det ökända fängelset Bastilijen.  Målet var att med våld ta makten från den kungliga familjen och ge den till folket. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Frankrike var under denna tid en autokrati där Ludvig XVI styrde landet, och trots att hovet levde i överflöd var livet för befolkningen svårt.  Frankrike var ett feodalt samhälle vilket innebär att kungen ansågs ha fått sin enväldiga makt från Gud och därför inte kunde eller borde ifrågasättas. Frankrike hade genomlevt flera  år av dåliga skördar och sjukdom, och fattigdomen var väl utbredd.  Stormningen av Bastilijen och tillfångatagandet av den kungliga familjen var bara början på det som komma skulle; årtionden av revolution, uppror, stadsförändringar och ond bråd död.

I dagarna hade den musikaliska storfilmen Les Miserables premiär,fylld av kampvilja och med imponerande musikaliska nummer. Les miserables är baserad på ett verk av den franske författaren Viktor Hugo. Les miserables publicerades 1862 och trots att det är ett skönlitterärt verk så är platsen för berättelsen baserad på de verkliga händelserna i Paris under Juniupproret 1832.

Efter att den franska kungafamiljen avrättats (1792/1793) och flera år efter att Napoleon Bonaparte tagit makten och utnämnt sig själv till kejsare utspelar sig Hugos fantastiska verk. I centrum står det så kallade Juniupproret som var ett misslyckat revolutionsförsök där republikaner försökte störta den nya franska monarkin. 1830 utbröt en revolution som tvingade Charles X att abdikera. Han gav efter för påtryckningarna och levde i exil i England.  Charles X var född i den kungliga familjen Bourbon och var farbror till den okrönte kungen Ludvig XVII (son till Ludvig XVI som avrättades i giljotin under den franska revolutionen 1789-1799.) Hans sex år långa styre avslutades i Juliupproret 1830, och han efterträddes av Louis Philippe I.  Republikanerna ansåg dock att utnämningen av Louis Philippe I enbart var ett utbyte av dåliga författningar, och de lät sig inte nöjas. Republikanerna såg monarkin en skymf mot den sanna rättvisan. Mellan åren 1827-1832 befann sig Frankrike i ekonomisk kris och inte nog med det; under våren 1832 kom koleran till Paris.  1832. Man beräknar att ungefär 18000 personer insjuknade och dog.

vid barrickaderna

Vid barrikaderna

Republikanerna var organiserade i flera små grupper som alla planerade att störta monarkin genom uppror och attacker i likhet med de som ägt rum under den revolution som två år tidigare störtat Charles X. När en av de av Napoleons generaler som var omtyckt av de lägre klasserna avled i kolera, skred man till verket.  Republikanerna övermannade generalens kortege och styrde kistan mot Bastilijen. Fler och fler anslöt, de flesta unga och fattiga. Stämningen blev hektisk och när en man plötsligt började vifta med en röd flagg med texten frihet eller död, utbröt upproret. Rebellerna byggde barrikader på gatorna och de gick till attack mot kungens garde. Republikanerna lyckades tillskansa sig flera områden i Paris, men upproret misslyckades sprida sig och de var grovt underlägsna kungens trupper. Upproret varade i några dagar, sedan blev republikanerna omringade och tvingades ge upp sitt revolutionsförsök. De som vägrade ge upp avrättades omedelbart.

Kung Louis Philippe I kände nu att det var dags att visa sig för folket och hans supportrar hyllade honom. Regeringen beslagtog vapen och man gjorde tillslag mot misstänkta rebeller. Trots att kungen och regeringen kommit till makten genom revolution (1830) så ville man inte uppmuntra befolkningen till nya revolter. Detta lyckades man dock inte med och Louis Philippe blev avsatt i samband med revolutionen 1848. Hur det gick till är dock en helt annan historia.

Juniupproret 1832 anses av många ha varit ett uppror utan vidare betydelse. Upproret var litet sett till antalet inblandade och det hade ingen direkt politisk eftereffekt. Kanske hade det fallit helt i glömska om det inte hade varit för att Viktor Hugo valde att skriva om det i sitt ansenliga verk Les Miserables. I och med att musikalen Les Miserables nu överförts till vita duken, kan vi alla ta del av denna historia, och både tragiska och spännande människoöden. Karaktärerna må vara skapelser av Victor Hugo, men hela historien är baserad på något som hänt i verkligheten. Det gör att vi på ett lättare sätt kan ta till oss historien och sätta oss in i karaktärernas situation. Så, när du sätter dig ner i biosalongen för att se detta storverk – luta dig tillbaka i biofåtöljen och njut. Det tänker jag göra.  Har du redan sett filmen? Berätta då vad du tyckte om den i kommentarsfältet nedan.

lisaLisa Svensson

 

Advertisements

10 kommentarer

  • Fantastisk film, för första gången en musikalfilm känns som just en film och inte en ”musikalfilm”. Besviken på några sånginsatser men själva scenerna är verkligen storslagna och ger en fin bild av Frankrike under tidigt 1800-tal.

  • Jag (Erika) har ännu inte sett filmen, men jag har hört mycket gott om den och är väldigt förväntansfull.

  • Bra artikel. Jag har tidigare hört så mkt positivt om musikalen. Ser nu ännu mer fram emot att se filmen!

  • Feodalism har egentligen inget att göra med om man är kung av guds nåde eller inte. Feodalism innebär att kungen under sig har vasaller som tar på sig att rusta en del av krigsmakten som motprestation får man en del av landet som förläning där man har rätt att ta ut skatt och dagsverken av befolkningen. Monarker av Guds nåde finns även efter feodalismen i praktiken avvecklats och ersatts i sverige med indelningsverk mm.

    • Hej! Du har helt rätt! Jag tror att Lisa i sin text ville synliggöra den pyramid med kungen i toppen som var så påtaglig under feodalismen. Jag håller dock med om att meningen är felvisande. Vi ska se till att vara lite mer tydliga nästa gång. /Erika

  • Min absoluta favoritmusikal, tycker att den är helt fantastisk. Så var även filmen, grät och ryste mig igenom alltihop, älskade den. Väldigt välgjord med bra skådespelare och vissa helt enastående insatser (såsom Anne Hathaways I Dreamed a Dream)

    Kul att få lite bakgrund till det hela också, jag visste att det var baserat på verkliga händelser men jag har inte tagit mig tid att läsa boken än (där jag helt enkelt bara antar att man får lite mer info om läget i landet vid den här tiden). Dessutom väldigt roligt att se att det som händer i musikalen, i stort sett, faktiskt var det som hände på riktigt också, inte så mycket som man hittat på eller ändrat för en mer dramatisk effekt i musikalen. Väldigt intressant läsning!

    • Vad kul att du tycker det Jesper! Jag håller med dig, musikalen är verkligen fantastisk. Jag har sett den fyra gånger i London och det är alltid lika bra. Jag ska framföra din kommentar till Lisa. 🙂

  • Pingback: Brev från redaktören « MADAME SCANDALEUSE MAGAZINE

  • Pingback: Brev från redaktören « MADAME SCANDALEUSE MAGAZINE

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s