Genom historien har krig och väpnade konflikter förts på grund av olika religiösa övertygelser, som korstågen under 1000-1200-talen eller de olika krigen som skedde under och efter reformationen, varav det 30-åriga kriget kanske är det mest kända för oss svenskar. Olika länder reformerade sin kyrka av olika skäl, ofta för att protestantismen gav mer makt åt staten än katolicismen. I Sverige drev Gustav Vasa på reformationen för att stärka rikets finanser eftersom staten då skulle komma över kyrkans många rikedomar. I England ägde dock övergången till protestantism rum för att kung Henrik VIII önskade skilja sig för att gifta om sig med Anne Boleyn.
Katarina av Aragonien
Henrik VIII hade gift sig med sin brors änka, Katarina av Aragonien, den 11 juni 1509. Brodern Arthur hade dött fem månader efter vigseln och det var viktigt för både Spanien och England att behålla diplomatiska förbindelser, vilket ledde till att Katarina trolovades med Henrik efter att påve Julius II utfärdat en bulla som styrkte äktenskapets legalitet. Under äktenskapes första fem år var Katarina gravid fyra gånger, men graviditeterna slutade i två dödfödda barn och två prinsar som båda dog inom 2 månader. Den 18 februari 1516 födde Katarina en frisk dotter, som senare skulle komma att bli Maria I. Efter Marias födelse blev Katarina gravid en sista gång 1518, men barnet (en prinsessa) dog inom en vecka.
År 1526 förälskade sig Henrik i Katarinas hovdam Anne Boleyn. Vid det laget var Katarina över 40 år gammal och kunde inte få fler barn, och Henrik behövde en tronarvinge. Påven var den enda som kunde bevilja en skilsmässa, och Henrik letade därför i Bibeln efter en lämplig anledning. Han hittade en passage han kunde använda till sin fördel i Tredje Moseboken, Kapitel 20, Vers 21: ”Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning; han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.”
Med versen ur Bibeln som bas skickade han sin sekreterare William Knight till påve Klemens VII för att få sitt äktenskap annullerat. Om Katarina hade fullbordat sitt äktenskap med Arthur skulle nämligen hennes äktenskap med Henrik vara olagligt och det skulle ge Henrik rätt att gifta sig med Anne. Påven var dock i praktiken tysk-romerske kejsar Karl V:s fånge och Knight kom hem utan att ha uträttat mycket. Henrik vände sig då till ärkebiskopen av York, Thomas Wolsey som i sin tur skickade iväg Stephen Gardiner och Edward Foxe till Rom för att få audiens hos påven. Gardiner lyckades få Klemens VII att utfärda en fullmakt till kardinal Campeggio som konstaterade att påvebullan som tillät Henrik och Katarinas äktenskap skulle förklaras ogiltig om den baserats på falska grunder.
Kejsar Karl V var dock Katarinas systerson och utövade stor makt över Klemens VII. Han kunde frambringa ett påvebrev från Julius II som fastställde legaliteten i Henriks äktenskap till Katarina. Eftersom Campeggios fullmakt bara gällde påvebullan (och inte brevet) blev fullmakten verkningslös. Campeggio blev återkallad till Rom och förhandlingarna drog ut på tiden.
Henrik VIII och Anne Boleyn
Henrik blev mer och mer frustrerad ju längre tiden gick och bestämde sig för att bryta med den katolska kyrkan. Han avsatte Wolsey från posten som lordkansler och tillsatte Thomas Cranmer som ärkebiskop av Canterbury. Henrik gifte sig med Anne Boleyn i hemlighet den 25 januari 1533 och i maj samma år ogiltigförklarade Cranmer Henriks första äktenskap och giltigförklarade Henriks äktenskap med Anne. Påven bannlyste därefter Henrik och Cranmer och året därpå lagstiftades det att kungen var ”det enda överhuvudet i världen för den Engelska kyrkan”. Därmed hade England brutit med Rom och katolicismen och blev protestantiskt. England skulle dock komma att genomgå fler religionsreformationer det kommande århundradet, vilket har lett till att den anglikanska kyrkan idag har spår från både katolicismen och protestantismen.
Om Henrik inte hade förälskat sig i Anne hade England alltså kanske fortfarande varit katolskt, eller åtminstone varit katolsk mycket längre. Det är en svindlande tanke att fantisera om hur Storbritannien hade kommit att se ut idag om så varit fallet, tycker inte du?
Linnéa Mähler
Intressant inlägg!