Ett talande porträtt


louise

Visst ser kvinnan på bilden aningen bekant ut? Dock så är vi vana att se henne utan stora hattar och svepande schalar. Porträttet är målat av den ungerske konstnären Philip de László. De László var den porträttmålare som europeisk aristokrati föredrog att få sitt porträtt målat av, vid det tidiga 1900-talet.  De László turnerade runt mellan Europas huvudstäder och exklusiva semesterorter för att måla sina modeller, men är förhållandevis okänd i Sverige och detta är det enda porträtt av de László, som jag känner till, med kopplingar till Sverige.

Kvinnan på porträttet är ingen mindre än en artonårig drottning Louise, eller prinsessan Louise av Battenberg som hon var, när porträttet målades, 1907. Louise var dotter till prins Ludvig av Battenberg och hans fru, Prinsessan Viktoria av Hessen. Louises familj var självklara medlemmar i den klubb av dynastier som regerade Europas länder, fram till första världskriget. Hon var inte bara tysk prinsessa, utan också systerdotter till Rysslands sista Kejsarinna, Alexandra samt barnbarnsbarn till Drottning Victoria av Storbritannien.

Familjen Battenberg bodde till största del i England, där Louises far vid första världskrigets utbrott var förste sjölord. Det antityska klimatet i England under kriget ledde dock till att fadern tvingades avgå från sin post och familjen Battenberg avsade sig sina tyska titlar och bytte namn till Mountbatten. Louise kom att kallas Lady Louise Mountbatten. Louise lär vid något tillfälle ha sagt att hon aldrig skulle gifta sig med en kung eller änkling. När hon 1923 gifte sig med den man som senare kom att bli kung Gustav VI Adolf gjorde hon faktiskt bådadera, då hennes man var både blivande kung och änkling, efter att ha varit gift med den brittiska prinsessan Margareta.

Som drottning var Louise känd som en drottning i tiden. Hon moderniserade mycket vid det svenska hovet och var känd för sin humor. När det kommer till mode var hon asketisk, i jämförelse med det överdåd vi ser på de Lászlós porträtt. En anekdot säger att de László inte tyckte om den blå klänning Louise valt ut för porträttsittningen och att de László helt frankt svepte in den unga prinsessan i en stor schal och satte en hatt på hennes huvud. Jag tycker att porträttet är intressant då det verkligen visar samtidens romantiserade mode och ideal. Samtidigt kan man nästan se att Louise inte är helt bekväm i den enformiga, utstakade framtid, som med största sannolikhet väntade en ung prinsessa, vid 1900-talets början. Första världskriget kom dock att förändra en kvinnas roll, något som dock ytterst få kunde förutse när de Lászlo målade sitt vackra porträtt av en framtida, svensk drottning.

Axel Rollbäck axel

Annonser

5 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s